na AAA ss nånad, dertill det skulle åligen. de uteblifne vid 0 rdrs vite att iakttaga inställelse och de öfrige, om ej frånsagt sig rättigheten att i målet höras, tt då fullständigt svaromål afgifva. — Dom. Jönköping den 10 April. Skrifvaren Tymans mördare, förre musikanten Söderström, srhöll i torsdags af Jönköpings rådhusrätt sm lom, lydande på straff-ärbete för lifstiden, (Införes på begäran.) Till redaktionen af Stockholms Dagblad. Som tidningen för i går innehåller ett referat rörande en rättegång, hvari jag ären af parterna, och red. synes hafva varit i saknad af det refererade utslaget, tor.e det tillåtas mig att få anhålla om ett par rättelser och upplysningar. 1:0 är det icke kommissionären utan litteratören Herman Wilhelm Minnich, som utslaget afser. Hvilka åsigter red. än må hysa om min litterära verksamhet, torde den dock, i likhet med domstolen, tillåta mig behålla min antagna titel. 2:0 innehåller referatet att det ifrågavarande målet afgjordes vid rådhusrätten i December förl år ; men verkliga förhållandet är att det afdömdes vid sagde domstol den 4 Dec. 1866. Detta i fråga om rättelser. Såsom till saken hörande upplysningar anhåller jag få meddela: att de stadens underordnade biträden, för hvilka jag fortfarande för talan i detta mål, äro vågarlarne vid hufvudstadens viktualievågar, hvilka angåfvo sin förman, vägaren O. G. Ekstrand, jemte flere vågskrifvare, för dels oredligt förfarande mot vågkarlarne, dels ock mot allmänheten, förmedelst öfverdebiteringar (en fråga, som helt nyligen åter kommit å bane, och slutligen torde blifva utredd); att de mig ådömda böter, till belopp af. 500 rdr, voro en följd af att de gjorda angifvelserna icke blefvo bestyrkta inför rådhusrätten, hvilket åter var en nödvändig följd af att domstolen ej tillät mig eller mina hufvudmän förebringa bevisning ; nemligen på den grund att vi icke voro att anse såsom rätta målsegare, och att åklagaren undandrog sig föra talan i saken mot våra vederparter; att anledningen till att Svea hofrätt ej upptog saken till pröfning, låg deri, att åklagaren uraktlät att förklara sig öfver de honom delgifna besvären; och då jag hade varit nog godtrogen att ej taga något bevis af åklagaren rörande delgifningen, så ansågs densamma såsom icke fulljord. Emellertid är nu rättegången genom besvär fullföljd till högsta domstolen. hända torde det sent omsider blifva behörigt ljus i denna sak, der skuggan hittills fallit på orätt sida. Jag kan derföre så mycket mindre återhålla min förundran öfver att detta mål blifvit refereradt på ett sätt, som ger anledning tro att sjelfva saken anses mindre betydande och att hufvudsaken vore att jag blifvit bötfälld samt ovärdig föra. andras talan. Men huru många och mäktiga mina fiender än må vara, så vill jag gifva dem det rådet att ej triumfera för tidigt. Stockholm den 7 April 1869. H. W. Minnich. (Införes på begäran.) Till redaktionen af tidningen Dagbladet. Uti sistl. tisdagsnummer har tit. låtit inflyta ett mig rörande referat; men dervid underlåtit att, på sätt ske bort, nämna: 1:0. att det endast är rådhusrätten somi saken sig utlåtit; och I:0 att k. hofrätten, — å hvars pröfning saken nu beror, — med afseende å emot mig begångna falsarier och ärendets behandling i öfrigt af -underdomstolen, utställt målet till kommunikation med vederbörande; hvadan antagligt är det hofrättens advokatfiskal kommer att å min sida talan i saken föra, — ett något hvarom anhållan ock är gjord på grund af hr justitieombudsmannens enskildt till mig yttrade erinran. Stockholm den 8 April 1869. O. Lundequist, vorden tjensteman i kejserliga senaten för Finland och kronobefallningsman.