Om gillande grundlagsbostimmelse: rörande val till riksdagsman. IT. Efter att i föregående uppsats hafva visat hvilka betydande och mot dande ins kningar i såväl valrätt som valbarhet till andra kammaren, dea 8 dagsordningen ivnehåller, öfverg de i samma grundlag stadgade vilkor för valbarhet till förste kammaren. Till ledamöter i törsta kammaren, heter det i 9 R. O., kunna endast väljas män som uppnått 35 års ålder samt ega och minst 3 år näst före valet egt fastighet till taxeringsvärde, ej understigande 0,600 rdr, eller ock till staten skatta samt, under tid, som nyss är sagd, skattat för minst 4060 rdr årlig inkomst ar kapital eller arbete. Att äldero för valbarhet till första kammaren i denna är, i jemförelse med fö hållandet i flera andra länder, ovanligt bög bestämd kan i så måtto anses vara af vindre vigt som de män, hvilka kunna ifrågakomma till ledamöter af denna kammare, väl i allmäpvhet redan uppnått och öfverstigit denna ålder; men anmärkningsvärdt är att man fordrar, det ledamot af första kämmaren skall ej blott ega en viss större, synlig förmögenhet eller inkomst, utan äfven i fullt trenne år hafva egt en sådan. Norges grundlag uppställer icke en dylik opåkallad fordran i afseende på tiden för egendomens be. sittning, utan vill blott, att representanten skall då han viljes hafva en viss ganska måttlig förmögenhet, och i danska grundlagen föreskrifves endast, att den fill ländsthinget (som motsvarar vår första kammare) valde skall under loppet af ett år hafva varit i valkretsen bosalt. Mindre klandervärd torde den höga census böra betraktas, som för valbarhet till första kammaren blifvit fastställd, då ledamöterne af denna kammare ej åtvjuta arvode och således böra hafva en 1 ekonomiskt afseende oberoende ställning, om de skola kunna gent emot regeringen bibehålla sin sjölfständighet; men sjeltva paragrafens stilisering synes mindre lyckad; ty, under det att lagstiftaren naturligtvis en haft för atsigt att för säkra ifrågavarande kammare om ckonomiskt oberoende män, har han så affattat paragrafen härom, att i många fall de mera förmögne måste blifva utestängde, under det att de skuldsaste och mindre bemedlade i kacmaren inträda. Det erfordras nemligen nu, att antingen hafva ett fastighetsvärde af 80,000 rdr eller en (mot 5 procents ränta derå svarande) årsinkomst af 4000 rdr; men om någon har 75,000 rdr fastighetsvärde och dessutom 3500 rdr inkomst at kapital eller arbete, samt följaktligen är vida mera förmögen och ekonomiskt oberoende än den som har endast någon mer eller mindre bortförpartad fastighet å 80,000 rår eller en inkomst af 4000 rdr, då är han oberättigad till inträde i första kammaren. Detta stadgande är orimligt icke blott i och för sig, utan det skall äfven, såsom nu redan i flera fall skett, motverka sjelfva ändamålet med den påbjudna census, framförallt i närvarande tid, då de flesta egendomar äro öfverintecknade och mången, som nominelt eger en högt taxerad egendom, har deraf, sedan borge ne få sina räntor, knappt 1500 å 2000 rdr inkomst; vid hvilket förhållande de som jemte fastighet ega inkomster af kapital eller arbete, om också dessa inkomster ej för sig allena uppgå ända till 4060 rår, i verkligheten äro låuvgt mura förmögna. Ett så absurdt stadgande synes derföre böra ju förr desto hellre sålunda förändras, av taxerad inkomst af kapital eller arbete får sammanräknas med den till fem procent beräknade räntan å cgande fastighet. På hvad sätt har man för öfrigt f rat sig om innehafvandet af dessa förmögenhetsvilkor, på hvilka man sökt grunda den första kammarens oberoende och stabilitet? — Man har i detta afseende gjort intet, utan Jemnat landsting: och stadstullmäktige utan all annan ledning än medlemmårnes inom dessa korporationer lösa förmodanden. Om dessa yalmän skola blifva i tillfälle att med behörig urskilning bland valbare koanpetente soner utse jämplige riks män, så måste de naturligtvis veta, hvilka som åtminstone inom länet eller staden äro valbarag men nu hår, ofter hvad vi från flera hall erfarit, biand stadsfullmäktige och iaynvärbet inom landstingen vid de hittills skedda ändamålet stri