— Förvägrad utskänkningerilit. R stauratören Möller, som ingått till Göteborgs m gistrat med ansökah Om att för 5 år, under byill han förbyrt dervarande Nya teaters konditorioc restaurationslokal få. derstädes idka utskänknin af sp osa och detta så mycket hellre, som d; lik rättighet medgifvits lokalens förre innehafvar har fått denha sin änsökan åfslägefil — Hvitbetsodling och hvitbetessocker fabrikation. Under det att hvitbetsodlin gen inom åtskilliga andra länder i Europ: under de sehaste decennierna utvecklat si med. en förvånande hastighet, blifvit en ril inkomstkälla för jordbrukaren; framihahat ec! vigtig industri öch öfverallt der den upp blömstrat medfört en högre jordbrukskultur ökad ladugårdsafkastning och ekonomisk välstånd; har intresset för denna bdling; ehurr i alla hänseenden tjenlis äfven för vårt land 105 os varit ganska ringa. Belgien, Frankrike Österrike och Tyskland hatva redan hunnit så långt, att de af hvitbetor tillverka sitt eget behof af socker, och Ryssland utvecklar äfven stor lifaktighet i samma syfte, men ännu bedrifves hos oss livitbetsodlingen icobetydlig skala. Under sådant förlållande är det med tillfredsställelse vi omnämna det sammanträds, som härstädes i går egde rut, hvarvid detta ämne diskuterades och ett så lifligt intresse för saken yppades, att ett aktiebolag bildades; i ändamål att genast här I Stockholm anlägga en hvitbetssockerfabrik samt derefter utsträcka sin verksamhat till andra delar af landet, der hvitbetsodling företrädesvis anses blifva lämplig och lönande i sammanhang med hvitbetssockerfabrikation. Då jordbrakaren sålunda kommer i tillfälle att viona en säker afsättouing, skall detsannölikt ej dröja länge, innän lvitbetsodlingen äfven hös öss blifver allmännare, medförande Samma gynnsamma resultater, som uppnåts i förenämnda länder, från hvilka vi nu ega fördelen af att kunna göra oss den der vunna erfarenhet till godo. Efter en i tidningarnhe utfärdad inbjudning af hr LD. O. Smith, som utvecklat mycken verksamhet för denna sak och icke sparat uppoffringar, för att inöm landet sprida kännedotii om hvitbetsodlingen och väcka lifaktighet härför, sammanträdde i går afton ett antal affärsmän i hufvudstaden samt andra för frågan intresserade personer hos herr Smith. Sedan de närvarande utsett friherre Knut Bonde till ordförande, uppstod några timmars diskussion. Man ansåg öfverflödigt att ingå i någon vidlyftigare utredning om vår jords och vårt kiimats lämplighet tör hvitbetan, men professorerna Arrhenius och Bergstrand letmnade åtskilliga intressanta upplysningar rörande de odlingsförsök som anstälts, bekräftande det numera da förhållande, att hvitbetan trifves väl i alla delar af landet och lemmar skördar, till qvantitet och qvalitet fullt jemförliga, ja i följd af iordens beskaffenhet öfverträffande hvad som kunnat åstadkommas i Frankrike och Tyskland, der denna odling likväl är uppdrifven till den snart sagdt högsta möjliga kultur. Professor Arrhenius omnämnde, bland arnat. ett till och med 900 centner betor erhållits pr tunnland. Han förklarade denna angelägenhet vara en vitalfråga för vårt jordbruk och ladugårdsskötsel, obeäknadt den statsekonomiska vinsten af att kuona tillverka vårt sockerbenof af egna produkter samt uttalade den förhoppning, att riksdagen icke måtte fatta ett så beskaffadt beslut, rörande den ifrågasatta beskattningen å betsocker, att detta komme att hämma en odling och tillintetgöra en industri, som nu befunno sig i sin början. Hr L. O. Smith redogjorde för förhållandet i andra länder och utvecklade den plan, som med detta företag afsågs. Den gick derpå ut, att nu genast anlägga en betsockerfabrik i hufvudstaden, hvarest för innevarande år med lätthet 100,000 centner betor skulle kunna erhållas, för såvidt som alla de, hvilka anmält sig sinnade att odla betor, genast erhölle bestämdt svar-om de kunde P vinna afsättniog af råvaran, För detta socj kerbruksanläggande ansågos 200,000 rdr er forderliga, Men härtill borde bolagets verksamhet ej inskränkas, utan borde en aktietekning å 3 mill. framdeles åvägabringas med rätt att ytterligare teckna preferance-aktier till hälften af det inbetalda kapitalet, för anlägI gande af betsockerbruk på lämpliga ställen i: landet, der bolaget garanterades, att pål! hvarje ställe 500 tunnland jord komme att? användas för hvitbetsodling under loppet af I 15 år. Han ansåg att dessa sockerbruk skulle inskränka sig att tillverka saftmelis, hvilken kunde säljas för något billigare pris än den finare raffinaden, men äfven vara så inrättade att, om det visade sig nödigt, de äfven kunde raffinera kolonialsocker. -Hufvudstaden skulle blifva centrum för alla dessa sockerbruk, och bolaget skulle genom denna vid 5 sträckta verksamhet sättas i tillfälle att)? hålla — lager: i alla städer, minska sö sina administrationskostnader, sälja sin u vara till skäligt pris och framdeles kunna bära en billig beskattning, framläggande hr Smith kalkyler öfver den vinst företaget erbjöd, hvilka kalkyler han sjelf icke velat )P! uppställa, utan hade han hållit sig till de beräkningar, som gjorts af de sakkunnige män och kapitalister, hvilka såväl i mellersta som södra Sverge förut inbjudit till bolags) bildande i och för hvitbetsockerfabrikation, bemödanden som likväl allt hittills strandat. Hr Nylen, hvilken har en mindre betsockerfabrik i Kalmar, lemnade åtskilliga meddelanden, rörande betsockertillverkningen, hemtade af egen erfarenhet och upplyste, att samma maskiner som användas för bet-P sockerfabrikationen kunna användas för ratfinering af kolonialsocker. Hr Å. Jäderlund trodde, att den saftmelis hr Smith ansett fördelaktigast, icke skulle titlfredsställa kon-)oc sumenterpa, och hr Geber hyste samma åsigt, sif omnämnande, att sådant sämre socker, im-de porteradt af honom sjelf från Belgien, härha icke. vunnit afsättning utan förlust. — Vidltic detta företag borde man för öfrigt alltid be-ler tänka, att man finge belasta tillverkningen on med så mycket, som nu motsvarade tullen åka kolonialsocker, då betsockerfabrikationen ien) hv Framtid alltid... kamma a4t4s,Kdjavåa ken LR