——— Varning för sjöfarande. Ea engelsk tidoiog Illustrated Times innehöll nyligen följande artikel, hvilken förtjenar att uppmärksammas, synnerligen af dem som största delen af sitt lir hafva sitt ben å det stormiga hatvet: Det sänklod torde icke ännu vara gjutet, Som skall nå bottnen af mensklig låghet och ondska Vi hafva trott oss vara nära detta mål i vissa drag af den förste Napoleon eller hos den hexa, som nyligen blifvit sänd till ett straft-fängelse, för de hon gjort till sin uppgift att på Londons gato! slita Päderna af barnens kroppar; men här fram står ett nytt fall, som erfordrar ett tyngre bly ock en längre lina än något förut anfördt brott: Till en början veta vi icke, om vi skola tacks mr James Greenwood eller ej, för det han skil: drat förhållandet, så afskräckande i dess kall: brutalitet, såsom han för oss anfördt detsamma men då vi tänka rätt på saken, mäste vi dock tacka honom, för det han till sina öfriga gode Panulingar lagt denna nya. Hvao. tänken I, mina vänner, som i god ro trygga för edra egna personer, lyssnen till vin darnes dån vch dervid uttalen edert medlidande för sjömännen, dem I dock veten vara försedde med lifräddn t88bojar, hvilka kunna hålla den uppe i striden möt de rasande, svarta böljorna — hvad tänken I väl -Säga VI — om följande? I en skrifvelse till ni, Säger mr! regn wooc i ett af de sista numren ar Star, beträffande för lusten af menniskolif på sjön, —2Y hr Dixon, er välkänd tillverkare af lifråddnisgsbälten och bo jar, bosatt i Sunderland, meddelat Mig, har fade svåra misstankar om beskaffenhevcn af visg: i London tillverkade lifbojar, som försälja i der judiska boden för sjömanskläder. Han sjelf hade påträffat dylika bojar sammansatta af det lägsta material, och han sänder mig några bitar af van lig säf, såsom prof på innanmätet i en af honor dissekerad lifräddningsboj. Han påstår, att dette bedrägeri fått en sådan utsträckning, att numer: en ganska stor del af sjömän icke vill hafya nå got att skaffa med s. k. lifbojar, förklarande der vid att de hellre vilja med ens gå till botten oc ge sitt öde afgjordt än att under någon timmi hänga i dödens käftar med visshet om att till slu drunkna, ögonskenligen sjunka under tyngden a det förrädiska, efter hand genomdränkta rädd ningsmedlet. Täsen detta med lugn, ty här är icke plats fö något blomsterspråk! Tron I icke, att de enkl: orden äro goda nog? Dessa män, som sprattla på vattenytan, tänka måhända på den hbusliga den och på de små derhemma, under det dekän handelsvaran från judboden i Londol na, hurt e a mer och Mer gifver vika under deras kallnand händer. — Låtom oss gå vidare. Mr Greenwoo moitog naturligtvis icke denog historia nptan at