mälda befallningshafvande klarligen framgå deraf : att samma nådiga skrifvelse, hvilken ti kommit i anledning af anförda underd. besvär rörande underhållande af en sockneväg, och hvilken skrifvelse hittills icke tillämpats i andra mål än sådana som från K. M:ts befallningshafvande gg fe nom besvär till kammarkollegium, samt i hvilka besvärstiden är bestämd till respektive 120 eller 60 dagar, uttryckligen innehåller att den afser endast oeconomieoch politiemål, hvartill riksdagsmannamål ingalunda kunna hänföras: att, enligt samma Kongl. skrifvelse, det icke skulle vara tillräckligt att genom allmän kungörelse tillkännagifva utslagets innehåll, utan K. M:ts befallnin; vande skulle derutöfver låta utskrifva och till varje socken (i närvarande fall fjorton) inom valdistriktet aflemna ett fullständi exemplar af utslaget: att genom ett sådant förfaringssätt den i RB. O. anbefallda skyndsamhet skulle motverkas, helst i län, der landshöfdingens embetsbostad är belägen på 20 å 30 mils stånd från en del af valkretsens med särdeles besvärliga kommunikationer försedda kyrkosocknar, der gudstjenst endast hvarannan eller hvartredje söndag förrättas: och att inom Södra Ångermanland brefbäringshemman ej finnas, så att, under dylika förhållanden, utslagen, försedda med bevis om uppläsande i kyrkorna, icke kunde vara att återförvänta förr än flera veckor efter det ett slikt återförvisningsutslag på detta sätt meddelats. Vidare har K. M:ts befallningshafvande anfört: att det långt hellre borde ant , att då ej grundlagen lemnat hänvisning till ett främmande sta gande i helt andra ämnen, lagstiftarens rätta mening må autletas pr fomförlgn öreskrifter i samma grundJag; i hvilket afseende 11 8 R. 0. erbjuder en ledning, då den föreskrifver, att besvär skola delgifvas genom kungörelse i allmänna tidningar, det enda kommunikationssätt R. O. känner; att då tidningen Hernösandsposten redogör för K. M:ts befallningshafvandes i länet kungörelser och finnes allmänt spridd i valdistriktet, K. M:ts befallningshafvande derföre vidtagit den åtsrd att dels. införa oftanämnda utslag i samma ing, dels r särskilda tillställa klagande och förklarande par exemplar deraf, så att utslaget kan antagas hafva varit allmänt bekant, när domhsfrvandens kungörelse om detsammas innehåll och om nytt riksdagsmannavat den 11 Novemb:r 1865 uppläsves i etsens kyrkor; och att, c ita daPr derefter besvär inkommit, K. M:ts b i afvande haft full anledning att antaga, laga kraft åkommit dess utslag, så att intet skäl förefanns att hos domhafvanden inställa det först till den 50 i samma månad utlysta nya riksdagsmannaval. En sådan redogörelse af K. M:ts befallningspafvande utvisar mera än tillräckligt, att denna embetsman ingalunda, på sätt hofrätten genom äberopande af 17 si25 kap. strafflagen antagit, i förevarande fall visat vårdslöshet, oförstånd eller oskicklighet i sin embetzsutöfning. Lika angeläget det är, att domaren och förvaltningsembetsmannen ställes till vederbörligt an svar, för att nyttja rättegångsbalkens ordasätt, han icke pröfvat lagens rätta mening och grund, icke fästat sin dom på skäl och lag, utan på godtycke, eller annorledes ådagalagt uppenbar vårdslöshet eller oförstånd i sitt embete, lika vådligt vore det, efter min u pfattning, att försätta honom i den mera än beki svärda belägenhet att han kunde befara straff och ersättningsansvar i fall, der antingen lag ej finnes, eller der denna rimligen tillåter flera skiljaktiga tolkningar. I slika mål får det ej ligga embetsmannen till last, om den Jagtillämpning, som han efter bästa förstånd och samvete p uppgifna skäl finner vara den rätta, icke lyckas göra sig gällande i högre instans, helst när frågan är så mörk, att man derstädes ansett sig behöfva, vid tolkning af grundlag, inpassa föreskrifter ur en ekonomisk örordning, ntan att grundlagen med ett enda ord till en sådan förordning hänvisar, — och detta då det gäller icke mindre än fataliers beräknande uti mål, som angå ett dei högsta politiska förtroende. Genom utslag den 21 Januari 1867 har K. M:t visserligen, i anledning af anförda underd. besvär öfver det riksdagsmannaval, som den 30 Augusti 1866 anställdes för Ramsele och Sollefteå tingslags valkrets, förklarat; såsom orden !yda: att klagandena, genom det ifrågavarande sätt, hvarpå K M:ts befallningshafvande kungjort sitt oftaberörda utslag, icke kunde anses af erhållit etsamma behörigen del; men detta förklananan melsg. BÅren att den, vid frånvaron af all bes mme rom i BR Oj ar samma embote vevr Cest SAT briceras såsom ffYnner jag, med ändring af hof sattens utslag, mig icke kunna i detta mål lagli en ådöma klagandena ansvar eller ersättningsvldighet.