1lan UC dal DICLVCL INICMNasS. För postanvisningar, som, ifråga om försände ser till Nordtyskland, få uppgå till 50 thir eft tretio-thaler-myntfoten eller 133!, rdr sv. rmt,u gör afgiften, utan afseende på anvisningens belop 36 öre eller 4 ger. a På brefpostförsändelser mellan Sverge å ena s Hal och de tre sydtyska staterna Baiern, Wi temberg och Baden äfvensom österrikisk-ungersl monarkien och storhertigdömet Luxemburg å a dra sidan tillämpas, för såvidt dessa brefpostfö sändelser utvexlas genom nordtyska postverke samma bestämmelser, som i afseende å portotax försändningsvilkor 0. s. v. gälla för brefpostförsä delser mellan Sverge och Nordtyska förbundet område, S ;— Tacksainhets-yttring, 1 Posttid hbiögön lemnar en insändare följande redogö relse: för ett mål, som kostat svensk-norsk: ministern i Washington frih, N. E. W. a Wetterstedt många trägna bemödanden, myc ket uppoffrande arbete, och ins. tror sig ge nom densamma göra en stor tjenst åt mång: i Sverge, som äro slägtingar till personer hvilka öfverflytta till Nordamerika och dej gå obekanta öden till mötes: I följd af ruinerade affärer afreste från Stock holm våren 1 en ung man M., af en anspråks lös samhällsställning, efterlemnande en hustru hvars ej obetydliga förmögenhet han efter blott 1 färs sammanlefnad totalt förstört. Hans mål var Norra Amerika. dit äfven en broder, som idkade samma yrke som han, medföljde. — Hustrun, ej van vid arbete eller sjelfförsörjning och alldeles oförberedd på denna sorgliga upplösning af äktenskapet, råkade tillika i en högst bekymmersam ekonomisk ställning, men uppehölls länge af hoppet om att få se sin man återkomma. — Anlönd till Amerika, bosatte denne sig först i närheten af Chicago, sedermera på olika trakter i Illinois, hvarifrån han de 4 första åren en och annan gång brefvexlade. — 1856 öfverflyttade han till Minnesota, hvarifrån det sista brefvet ankom 1858 hvarefter hustrun ej vidare hörde af honom. Af brefven syntes dock tydligt, att hans ställning ej förbättrats och att deltagandet för hustrun genom tid och rum så småningom afsvalnat. Efter flera års förlopp, hvarunder hot genom återvändande landsmän förgäfves sökt erhålla upplysningar om honom, träffade hon i Mars 1867 en prestman, för hvilken hon uttalade sina bekymmer. Denne tillrådde henne att vända sig till utrikesdepartementet, för att der möjligen få hjelp och råd och genom detsamma få visshet om, huruvida mannen vore vid lif, eller ej. Följande detta goda råd, infann hon sig i kabinettet för utrikes brefvexlingen, och sedan hon för då tjenstgörande. kabinettssekreteraren Sandströmer hade anfört sitt ärende, utlofvade denne med största vänlighet och beredviihghet, att bref i detta ämne genast skulle afeå från kabinettet till. svenska beskickningen i Washington. Den enda vägledning, hon kunde Jempa, var mannens namn och senaste vistelseort, Minnesota 1858 — således efter 6 års förlopp, r hvilken tid så stora sociala omvexlingar få ått i detta vidsträckta land. De ömsesidiga tviflen om att kunna lyckas i efterforskningarne voro således ganska stora. Emellertid afgick skrifvelse genast från kabinettet till svenska ministern i Washington, och med den Pad, att redan i September samma år bud från kabinettet sändes till fru M. att infinna sig, enär ett utförligt bref från frib. af Wetterstedt ingått, hvari han redogör för sina forskningar efter mannen. Efter flerfaldiga förfrågningar och skrifvelser till olika stater, korporationer och enskilda personer, hade det ändtligen lyckats frih. af W. att finna spåren efter mannen ända nere vid Mississippi, ,der han af sjukdom aflidit redan i Maj 1862, som volontär, i ett fälthospital, Från Minnesota, utgångspunkten af frih. af W:s forskningar, ner till fälthospitalet vid Mississippi är dock en väglängd af omkring 700 engelska mil; och dit kom han ej annat än genom många och långa omvägar. 1 brefvet upplyste frih. af W., att M. redan samma år. eller 1852, då han bosatte sig i Amerika, medfört en tysk qviona, som han uppgifvit vara hans hustru och med hvilken han ndermerk gammanaflat 3:ne barn. Vid dödsfallet hade denna gvinna utfått hans värfningspenningar och innestående sold; men då-hon ej kunnat legalisera sig gom hans hustru, hade den hvarje soldat-enka clest tillfallande pension, å 100 dollars för år, ej unnat till henne utbetalas. Frih. af W. uppgaf tillika, att om fru M. kunde styrka såväl sitt äktenskap som att det ej varit lagligen upplöst, betviflade han ej, att hon från den dag, då hön anmälde sina anspråk, skulle er-: hålla pension efter mannen. Han hyste tvifvel om att kunna utverka pensionen ifrån mannens dödsdag, då nemligen lagen säger, att, om ansökning med fullständiga bevis ej blifvit ingifven inom 3:ne år från soldatens dödsdag, pensionen ej beräknas från dödsdagen, utan från den dag, då sista beviset inkommit till pensionsbyrån; men på grund af de i denna sak förekommande särskilda omständighbeter skulle han söka utverka ett undantag från denna inskränkning, till hennes förmån, hvartill dock erfordrades en särskild resolution af Förenta Staternas kongress. För detta ändamål sändes åtskilliga formulärer och upplysningar; och lyckades slutligen frih. af W:s vackra bemödanden så fullständigt, att han kunde öfversända senatens bill, hvari tru M. berättigades till pension från mannens dödsdag den 18 Maj 1862. Men ej nog med detta. Hans menniskoväpliga förutseende om den fattiga qvinnans behof sträckte sig så långt, att han vid samma tillfälle öfversände af egna medel ett förskott af 200 rdr, oaktadt han först kunde få igen dem, då fru M. öfversändt pensionsqvittenset. Då slutligen medlen hit af frih. af W. öfversändes, beräkbade han sig ej något för sitt besvär, oaktadt han, såsom tillika generalkonsul, är berättigad att beräkna sig för dylika uppdrag till godo 5 proc:t f bruttobehållningen och således här gjorde en eftergift af något öfver 30 dollars och detta på ett ytterst fint och grannlaga sätt; men utom lessa, om hög grad af välvilja och menniskokärek, vittnande. åtgöranden, utvisa hans bref en så ann och ädel itver att hjelpa, och detta för en bekant — en qvinna aft folket, att ej mera kunlat väntas af en nära anförvandt! Nr rk e me mar —— rg FR — Vice konsuler. Utrikesdepartementet kännagifver att följande personer blifvit förordade att vara svensk-norska vice konsuler: I Seilla, unåer konsulatet i Cadiz, handlanden Ednund Noöl; i Gijon, under konsulatet i Bilbao, William Penlington; samt under konsulatet på Janaica: 1 Black River, Louis Lindo; i Savannah a Mar, James Dougall; och i Kingston, Richard litschens. Kongl. Maj:t har erkännt f. d. löjtnanten Carl alk i egenskap af storbritannisk vice konsul i Wisby och, handlanden Robert Fogelmark såsom ransk konsularagent i Westervik. — Garnisonssjukhuset. Sundhetskolleium har till underläkare vid allmänna garnisonsjukhuset från den 1 inst. April till den 1 nästk. )ktober antagit med kand. E. Thomseus samt med. 1. kandidaterne J. Rudberg, A. Eliasson, R. Örenbladh, B. Svensson, O. L. Segerdahl, K. O. Mein och H. G. Wessön samt till extra underläkare nder samma tid med. fil. kand. W. Hagström. — Till stadsläkaretjensten i Wenersorg hafva såsom sökande sir anmält mad non.