resekostnaderna, hvilka Grubb åtog sig betala, sedan han dock prutat något på ersättningen, vände sig ÅKL. till Grubb med den frågan: Har Grubb utbjudit sågen till andra än de förut under fanakningen nämnda sonerna och till fågre pris än det senast uppgifna minsta? Grubb blef förlägen och svarade efter någon det kan vara möjligt, men det minns jag 8. Åkl. Kanske har Grubb till någon utbjudit sågen för 10,000 rdr? nn (mycket förlägen). Det är möjligt. Äkl. Jaså, äfven det är möjligt! Grubb (åtrande sig). Nej, jag ville säga: det är omöjligt, naturligtvis omöjligt. a Akl. Jag har ryktesvis försport detta, men så nyligen, att jag ej hunnit underrätta mig derom, men jag s! söka taga reda på om ryktet talat sannt. Domstolen beslöt, att till nästa ting inspektoren en och kaptenen Kumlin i Arboga skulle Grubb yrkade, att om åklagaren ej ville afsluta målet nu, skulle han vid nästa tiog inkalla alia möjliga vittnen. Akl. förklarade att han ej kunde nu afsluta målet, han måste förskaffa sig mera upplysningar. Grubb hemställde, huruvida han ej kunde bli ställd på fri fot mot borgen, ingenting graverande a Ju förekommit och han ville resa till Wär. Akl. Nej; om Grubb bekänner, då kanske, men inte så länge Grubb är ransakningsfånge. . Grubb. Jag har stora utbetalningar att göra, jag har förlorat min aptit, jag kan ej sofva mer än ett par timmar om natten, jag får ej vara i friska luften mer än en half timme om dagen, med ett ord, jag blir galen om jag skall vistas längre i fängelset. På domhafvandens fråga om Grubb ville ha Strömbom hörd ännu en gång, svarade Grubb, att han ej nu kunde afge bestämdt svar derpå, utan skulle han framdeles bestämma sig i den saken. Min Stockholmsresa var min olycka, tillade han, eljest sutte jag icke här nu. Åkl. Åh, det hade nog blifvit af ändå! Domh. Grubb borde antaga ett ombud för sina ekonomiska angelägenheters skötande; om Grubb t. ex. insjuknat hade Grubb ju också måst taga sig ett ombud. En fånge, äfven om han har ärer, får ee göra sådana fordringar. Grubbs alla papper kunna ju föras hit till fängelset. Men Grubb ville ej lyssna till detta förslag och han anhöll om domstolens yttrande rörande hans begäran att komma på fri fot, att få resa till Nr 0 att vid nästa ting få begagna rättegsbiträde. Domhafvanden tillsade åhörarne att de skulle draga sig något tillbaka medan rätten öfverlade och Grubb infördes i ett bredvid domarebordet varande rum. Efter en kort öfverläggning afkunnade domstolen sitt beslut: Grubbs begäran att komma på fri fot afslogs, likaså afslogs företafandet af resan till Wärhulta, utan skulle han å sina papper till sig i fängelset och likaledes afslogs. hans begäran att begagna rättegångsbiträde förr än slutpåståendena afgifvas. Fortsatt ransakning beslöts skola företagas den 6 nästkommande April kl. 9 f. m., och härmed afslutades urtima tinget kl. 9 på aftonen.