igen med äfseende å ej mindre den tillämpade grunden för fördelningen af vissa läroäfnnen, fö; reträdesvis botarik och tyska; än äfven realliniens förening med den lärda Hnien, Hvarförutan tal. förordade ändring i lärometoderna inom de tekniska skolorna. Denna talare biträdde i öfrigt utskottets förslag om tillsättande af en komitå, men önskade den förändring uti utskottets ofvanangifna förslag till skrifvelse, att efter ordet folkskolans intages orden och de tekniska läroverem. I yrkandet om tillsättandet af en komitå stämde hufvudsakligen frib. v. Essen, hvilken ärskilt anmärkte det slags intelligenta proleta riatv, som tillväxte i oroväckande grad genom vårt undervisningsväsende : och dess tillämpning, såmt hrr Hasselrot, Torburn och Montgomery-Cederhjelm. — Grefve Henning Hamilton trodde det ej vara lämpligt att. tillsätta en gemensam komite för att behandla så skiljaktiga ämnen som nu förevarande och önskade punkten återremitterad. Grefve C. G. Mörner yrkade afslag å hela den ifrågasatta åtgärden såsom obehöflig. — Hr Berlin, med hvilken hr Lilliehöök förenade sig, ansåg dessa vigtiga frågor kunna komma att förblifva alldeles för länge in suspenso om man ötverlemnade dem åt en komites lösning, och föreslog en hemställan hos K. M:t att taga i öfvervägande, Huruvida ej den till folkskolorna utgåonde kapitationsafgiften samt öfriga anslag af statsnedel måtte såsom bestämda bidrag öfverlemnas ill de folkskolor, som visades vara behörigen ordade, och i detta afseende till nästkommande rikslag aflemna proposition, — Statsrådet Carlson ipptog till vederläggande åtskilliga af föregående alare gjorda anmärkningar mot det nuvarande ystemet samt slutade med itillkännagifvande ätt an ej ogillade motionernas hufvudsyfte eller att, not indragande af de från personliga skyddsafgifen hittills till folkskolan utgående bidrag, söka illvinna denskmma vissa fixa anslag. Denna förndring trodde täl. komma att kraftigt verka till olkskoleväsenidets sånha utveckling och ville han lerför ej motsätta sit återremiss för att utskotet måtte blifva i tillfälle uppgöra hågot försläg i etta syfte. — Hr C. Ekmän hemställde huruvida cke man vid det förhållande, att ecklesiastikmiistern afhört denna öfyerläggning, kunde helt nkelt afslå punkten och icke destomindre föränta goda frukter af diskussionen och derunderl ttalade åsigter om lämpligaste sättet för folkkoleundervisningens ordnande. ; Efter anställd votering blef punkten återremit-: nad med 51 röster mot 28, som afgåfvos för äfag.