(Insändt.) Ett ord om uppbördsstämman och debetsedlarne. Under en tid, då, såsom väl kändt är, en alltför stor del af stadens invånare hafva stor svårighet att utgöra de dryga och med hvarje år växande utskylderna, måste det förugdra att öfverståthällareembetet i år, likasom förlidet år, utsatt uppbörässtämman till en dag, den 6 Mars, som inträffar nägra dagar före den tidpunkt, då alla i statens tjenst anställde embetsmän och betjente utfå sina löneqvartaler. Det borde icke vara det höga. embetet obekant att, om också dess tjenstemän som tillhöra stadens verk, kunna redan den 1 Mars utbekomma sina löner, detta dock ingalunda är fallet för statens tjenstemän, hvilka äro beroende af statskontoret, som omöjligen kan förmå sig att påskynda expeditionen derhän att löntagarne kunde den 1:sta i samma månad erhålia sitt qvartal. Då Stockholm väl torde inrymma 3000 embetsmän eller deröfver, kan det icke betraktas såsom en allttör likgiltig sak, att bekymmer för anskaffandet af penningar och förlägenhet onödigtvis sprides bland en så talrik mäned familjer och enskilie. Qvartalerna utfalla omkring den 10:e eller 11:te; och då utsätter man uppbördsstämman till den 6:te, för att rätt befordra vigilavsen — eller bötfällningen! I sammanhang härmed skulle vara roligt att veta, hvarför icke i debetsedlarne som utdelas till hvar man, uppbördstiden kan utsättas, utan att allmänheten skall derom underrättas först genom särskilda annonser, dyra för staden och lätt förbisedda af allmänheten. Då skatterna i och för sig äro så dryga, borde de väl icke onödivtvis göras än mera betungande. Detta sker likväl genom den dryga lösen som för sjelfva debetsedlarne skall erläggas. Att betala 50 öre för en liten papperslapp, som säger huru stora skatter man har, är påtagligen orimligt; och bevillningsutskottet, som nu är samladt, borde i den nya bevillningsförordningen tillse att denna dryga afeft nedsättes till motsvarighet emot hvad sedeln är värd. Naturligtvis vill gerna den skattskyldige föreställa sig, att den börda han drager är oundviklig och att vederbörande, om de kunde, nog skulle vilja lätta densamma; men ötverdrifna med debiteringen och uppbörden förknippade utgifter, såsom t. ex. att,för utdelning af 300 debetsedlar å utskylder för bränvinsminutering, vederbörande hafva till vaktbetjeningen betalat 120 rdr och att man ännu i dag för enahanda bestyr med debetsedlar å kronoutskylder till 16 stadstjenare utavordnar 1200 rdr om året, sådana utgifter visa icke synnerligt bemödande att göra bördan så lätt möjligt är. X.