NOVELL AP Paul Heyse. Öfversättning från tyskan af C.J. Backman. Den 25:te November. Och så nu äfven detta! Men detta är också det sista, detta slag gick genom det sjuka trädet intill roten; det behöfs numera icke någon storm för att kullstörta det, och en bahand är tillräcklig för att bringa det på all. Att smärtan måste komma till mig från det håll, der jag trodde mig allra säkrast! Att jag jast der, hvarest jag hoppades att lätta mitt hjerta, skulle få ett ännu mycket tyngre att bära på! I dag har jag ändtligen träffat honom nere i vinterträdgården; solen var lika strålande som någonsin, jag sjelf hade åter kryat upp mig och hoppades att bli fullkomligt lugn och fri genom. det samtal efter hvilket jag si länge hade längtat. Jag blef ej heller besviken i min förhoppning att lätt kunna göra det klart för honom huru allt detta hade kommit sig; han log, då jag berättade honom mina bekymmer öfver den osanning jag hade sagt honom. Han fattade min hand och släppte den icke ifrån sig förr än han hade tryckt en kyss derpå, hvilket vållade mig en sällsam rörelse. Äfven honom hade man berättat om den unge polackens testamente, och han hade icke ett enda ögonblick ) Be A. B. nr 85, 36, 38—40, 42, 45, 47, 49, 51, 53 och 55.