SO SAUL fe 1 UVDUVA SSU LU VIGIN,; IULCRUUEC BIE med motionären. Frih. Gripenstedt sade sig ej vilja inlåta sig frågan huruvida något skulle kunna förlor: att göra en nedsättning i arslaget, men ville a uppmärksamheten på svårigheten att a ändring 1 en redan fastställd hushållning. DC slagen till denna hufvudtitel vid 1852 och 1865 års riksdagar och hvilka gåfvo tillfälle till len noggrannaste pröfning, ansåg talsren utgöra en fullständig sanktion af denna hushållning och instämde i hr Björcks yttrande, att i de personiga anslagen ingen rubbning kan ega rum. En ntredning ansåg tal. vara utan ändamål, då så nyen den utredning försiggått som utgör grunden för hvad som nu är. Högre än allt annat ville lock talaren framhålla den politiska betydelsen. Motivet är sparsamhet, men kan dock tolkas anrorlunda — måtte det dock ej så tolkas, tillade talaren. Hr Mannerskantz höll äfven på den politiska betydelsen och menade att en rubbning skulle nedsätta konumgadömets anseende, hvilket representantens pligt och samvete manade att förhinIra. Ansåg ej annat skäl erfordras än det som statsutskottet anfört och yrkade bifall till utlåtandet. Hr C. A, Larsson yttrade att det fanns en tid då äfven han yrkade nedsättning i apanaget åt konungen, nemligen vid riksdagen 1859—1860, men han faun snart att hans mening hade så ringa sympati, att till och med i hedervärda bondeståndet frågan endast gick igenom medelst den få seglade sedeln. 47 röster stannade mot 47, men många fler än 47 voro reservanter. Tal. trodde ej det löna mödan att försöka längre ille äfven uppmana motionären att afstå från sitt förehafvande. Tal. tillade att man kunde ej behböfva atsätta sig för någon misshällighet med konungen, vär ändamålet, nedsättningar, lättare kan nås på andra hufvudtitlarne och yrkade derefter Dbifall. Anslaget bifölls utan votering och den ifrågasatta skrifvelsen förkastades genom votering med 126 röster mot 50. Andra hafvudtiteln. Kvigshofrätten. Med afstyrkande af väckta motioner om indragnipg af krigshofrätten hade statsutskottot hemställt: att varande anslaget till krigshofrätten måtte till oförändradt belopp bibehållas; och att — jemte det K. M:ts förslag om reglering af tjenstebefattningarne inom krigshofrätten på det sätt af riksdagen bifölles, att de föreslagna indragningarne mätte, vid nuvarande innehafvares afgång, ega rum — riksdagen ville medgifva, att de så iunda uppkommande lönebesparingarne måtte af K. M:t disponeras till ersättning för det genom i dragningen uppkommande ökade arbete för krig: ens qvarvarande civila personal, dock ej utöfver de belopp, som uti propositionen voro i sådant hänseende föreslagna. Inom andra kammaren uppstod en lifiig diskussion, hvars resultat dock blef, att utskottets betänkande utan votering godkändes. Öfverläggningen öppnades af den ene motionäil , hr Petter Pettersson med yrkande, ttens löneanslag åtminstone ej måtte uppföras på ordinarie stat. Hr Key erinrade om frågans behandling vid förra riksdagen. Det af andra kammaren då med stor pluralitet fattade beslutet om skrifvelse angående frågavarande embetsverks indragning hade strandat på första kammarens vägran att deltaga i ett ådant beslut. Detta skulle äfven nu blifva fallet id sådant förhållande, samt då åsigten om det mskvärda i militärdomstolares framtida afskaffande nns uttalad i statsutskottets betänkande, ansåg ! aren kammaren nu böra inskränka sig till att! sodkänna detsamma. : Hr Jöns Piährsson försvarade sin i ämnet väckta . motion, men bemöttes af hr Bergström, som sökte ådagalägga det opraktiska i militärmålens öfverlemnande till de civila : hofrätterna, hvilkas ledamöter saknade de för dy-: lika måls afdömande erforderliga tekniska insig-(4 r. Derjemte framhöll denne talare den omstänji igheten, att undantagsdomstolar funnos icke blott för militärer, utan äfven för många andra, t. ex. prester, som dömdes för tjenstefel af konsistorier, statsråder, som dömdes af riksrätten, underdomare, hvilkas tjenstefel utgjorde föremål för hofrätts, röfning 0. s. v.. På dessa och andra skäl yrkade t ur Bergström bifall till utskottets förslag. a Ur Hierta förklarade, att i krigsdomstolar delt vila ledamöterna alltid öfverröstades af de mili-l ra. Det vore rigtigast att, i mål mellan civila t h militära personer, de förras rätt pröfvades af) vil domstol. I n 8 h 8 d Detta gaf statsrådet Berg anledning till den förg, det han, som äfven haft tillfälle följa krigsttens verksamhet, funnit alldeles motsatsen hvad hr Hierta uppgifvit, enär de civila och nilitära ledamöterna nästan alltid varit af samma nesiog. Nya militärlagen afsåge för öfrigt just t bevara civilpersonens rätt att få sin talan pr ul af civil domstol. För öfrigt fästade statsrålet Berg uppmärksamhet derpå, att krigshofrätten vore icke blott öfvi i frå örde befälet, äfven få ns rkte talaren, det den ifrågaställda åtgärden att ärka civilhofrätterna med militära ledamöter rfordrade en omarbetning af gällande civillag. Tan yrkade således bifall till utskottets förslag. Samma yrkande framställdes äfven af brr Carlk Ivarsson och Kinmansson. Hr Hedlund trodde, att de civila hofrätternas edamöter ingalunda saknade förmåga att kunna sg tta sig in i de militära författningarne och attkE ma äfven i sådana mål, som förutsatte insigt ilc essa författnir Hvad beträffade den omstå ligheten, att krigshofrätten vore icke blott öfve: nstans, utan i vi all äfven första instans, föresg, de talaren sig, att inga oöfvervinneliga svå-!a heter skulle uppresa sig emot att bilda en anan första instans äfven för sådana mål, som anringo förbrytelser af befäl. För gt ville hr Iedlund fästa uppmärksamheten derpå, att militär.omstolarnes ursprungliga uppkomst berodde på jen gamla föreställningen, att militärer, likasom elsmän, borde dömas endast af sina likar, en dom, hvilken icke vore öfverensstämmande med utidens föreställningssätt. Såsom ettstöd för sin3 gt, att special-domstolar i allmänhet voro förstliga, uppläste talaren ett anförande af Richert ngående handelsdomstolar. Då emellertid ettbiall till utskottets betänkande icke innebure något möjliggörande för framtiden af de militära domtolarnes ofskaffande, ansåg hr Hedlund detta beinkande nu böra bifallas. at Hr Åstrand instämde med de taiare, som förha larat sig anse krigshofrätten i en framtid böra bå adragas, och för att underlätta en dylik framtida at tgärd, yrkade han att betänkandet måtte till ut-ef kottet återremitteras, på det att utskottet måtte få omma i tillfälle föreslå den bestämmelsen i af-mi eende på krigshofrätten, att embetsoch tjensteon län vid densamma hädanefter skulle tillsättas enast på förordnande. so Sedan hr Jöns Piährsson ännu en gång yttrat.! de g och hr J. Ericsson förklarat sig anse ensk pinionsyttring i frågan böra till gynnsammare pj ilfälle uppskjutas, uppträdde sa justitiestatsministern frih. De Geer, som in-fö dde sitt anförande dermed, att, då alla voro ense yp m att anse högsta domstolen fortfarantle böra in: ara högsta instans i militärmål, så borde man mt fven tillmäta högsta domstolens åsigt i saken so or auktoritet, och ville h. exc. i sådant afseende ne irmna, att högsta domstolen förklarat sig hellre mc nska, att sådana mål utreddes af krigshofrätt än da E civila bofrätter. Visserligen hade de talare, sig om yrkat krigshofrättens indragning, förutsatt skuile vid h mål förstärkas med m öter, hvarigenom en på sakköännedom tredning skulle kunna vinnas; men h. e g fösta uppmärksamheten der