ofta framlagt förslag om nedsättning å denna hu vudtitel, hade varit att han önskade att konunge skulle rätt lära känna det allmänna tänkesätte som onekligen vore att anslaget är allt för hög tilltaget. Tal. sade sig vara öfvertygad derom, att o1 konungen blott blefve rätt uppmärksammad på de nuvarande bekymmersamma ställningen i lande så le han, såvidt tal. kunde begri jelfi nedsättning. Utom hvad sonliga anslagen, så ansåg tal. ä af de öfriga summorna kunna tåla en nedprut ning, såsom underhållet och vården af möbler oc! andra inventarier, som utgå med 56,400 rdr, hot stallets utfodring 45,000, ved och kol för de k hofven 50,000, reparationer å Stockholms slott m f. byggnader 63,000 rdr o. 8. v., hvarjemte ha ansåg en del af de k. slotten obehöfliga för der kungliga familjen. Tal. hemställde, atstående frå: yrkandet om direkt nedsättning, ätt riksdager måtte till K. M:t afiåta skrifvelse med anhålla det konungen ville se till om till nästa riksdag något af anslaget kunde undvaras, förmenande tal att en af driffjedrarne hos tal. härtill vore att har skulle anse det vara högst beklagligt om konungens popularitet skulle komma att förminska: Att riksdagen, som under fordna, mindre bekymmersamma tider, fastställt det nuvarande höga anslaget, äfven egde rätt och skyldighet, när der nuvarande ställningen sådant fordrade, att nedsätta detsamma, ansåg tal. ej kunna bestri Konungen är landets fader och måste, lik fädre i allmänhet, se till att barnen ej lida nöd, elle söka att på hvad honom beror lindra densamma. Den tid landets tillgångar voro goda, gaf riksdagen med frikostighet, men då nu en bekymmersam ställning vore för handen, vore det i tal. tanka af den yttersta nödvändighet, att den nämnda skrifvelsen blefve aflåten, på det att konungen till kommande riksdag skulle kunna inlemna proposition om någon nedsättning. Hr Ahlgren ansåg statsutskottets utlåtande vara digt, då det ej uttalat sig öfver de alternativa fö gen, som i motionen förekomma, och skulle önskat att utskottet närmare ingått i pröfning af den ifrågasatta skrifvelsens lämplighet Han trodde att nedsättning skulle kunna ske och åberopade i detta fall regeringens egna uttalanden, då den i flera aflåtna propdsitioner sjelf yrkat nedsättningar, förebärande den närvarande i ekonomiskt afseende bekymmersamma ställningen. Tal. yrkade återremiss, på det att utskottet skulle komma i tillfälle att utförligare yttra sig i detta afseende. Hr 8 ofulistä eström sade sig hafva funnit att ann på att iakttaga sparsamhet numera nått en höjd som gör representantens förtviflan, hels det visade sig, att äfven om alla de af hr Jön: Pährsson föreslagna nedsättningar blefve beslutna. det skulle medföra en alltför ringa effekt i jemförelse med det hela. Detta oaktadt vore det en pligt för representanten att ur budgetens egen synpunkt pröfva ifrågavarande förslag till L ringar, och tal. beklagade att så litet kunnat fästas på motionärens framställnin synes verkligen som om öfver statsutsi skulle stå skrifna samma ord, som lästes ö ingången till Dantes helvete: Lemnen alla hoppningar I som här inträden! Det fruktlösa i sparsamhetssträfvandena hade, enligt tal. åsigt,sin grund deri, att frågorna om besparingar hängde med frågan om en fullständig reorganisation af embemtsverken, och en sådan kan ej af utskottet åstadkommas. Tal. förldarade sig ej vara fullt nöjd med utskottets utlåtande, ansåg detsamma vara ofullständigt, och kunde, såsom stridande mot grannlagenheten, ej gilla det afutskottet från förra riksdagen åberopade skäl att nedsättning uti irågavarande anslag endast vid regentombyte kunde från representationens sida ifrågakomma. Tal. framhöll önskvärdheten af att. då anslagen till denna hutvudtitel äro af mer personlig art än de öfriga, sådana bestämmelser borde ske, att återkommande ändringar och ständiga debatter i denna fråga för framtiden kunde undvikas. I gt förklarade tal. sig gerna sluta sig till motionärens förslag rörande en skrifvelse, om en lämplig utgångspunkt för detsamma kunde finnas och af kammaren godkännas. Hr Östman var af den åsigt, att nedsättningar å första hufvudtiteln kunde i flera afseenden ega rum, ansåg motionen vara förtjent af afseende och de återremiss med begäran att utskottet måtte uppsätta en förslagsskrifvelse i det syfte motionären frambållit. Hr Björck ansåg ej utskottet vara skyldig till någon fullständigare utredning af alla de ärenden, som till uts ottet remitterades, ehuru hvarje motion måste af utskott behandlas, och ansåg denva fråga ej vara af den beskaffenhet att man kunde vänta någon väsentlig utredning af densamma. Tal. trodde att utskottet tydligt nog yttrat allt hvad det i denna fri hade att säga. Det vore i tal. tanka ej lämpligt att leda folkets tankar derhän, att anse högsta makten betrakta folkets betryck med likgiltighet. Med gillande af hr Siljeströms yttrande, att för åstadkommande af besparingar i stors fordrades en fullständig omorganisation af förvaltningen, anmärkte han dock att dithörande åtgärder fordrade tid, men framför alli en god vilja. Slutligen uttalade tal. sin åsigt om den af motionären ifrågasatta sk H sens olämplighet och yrkade bifall till utskottets utlåtande. Skäl funnes, bide moraliska och juridiska, som gjorde en nedsättning olämplig. Hr Hierta tillkännagaf sig ha varit hindrad att deltaga i denna frågas behandling inom utskottet och yttrade sig något om den nuvarande bekymmersamma ställningen, hvilken i hög grad påkallade en sparsamhet, för hvilken statsutskottet ej visat sig vara minst böjd, ehuru i denna trodde siz finna tystnaden hafva sina särskilda skäl. Intill år 1862 hade anslaget för K. M:ts bofhållning utgått med 630,000 rår och ingen ansåg dittills omöjligt att K. M:t med detta och den riga herrligheten skulle kunna bjelpa sig, men amma år beviljades ett särskildt anslag af en million och 1865 tillökades det ordinarie anslaget, med 130,000 rdr, till sitt nuvarande belopp 800,000 rdr, hvilken förhöjning motiverades af kända förbållanden. Då denna förhöjning i anslaget beviljades utan märkbar opposition, tyc om densamma vore tem med det allmänna tänkesättet, och, frågade tal., kan man då nu ifrågasätta någon nedsättning? Detta förmenade talaren vara det intryck som fi celegat statsutskottets ledaviöter om ock tan varit något delade. Tal fann anslaget dela sig il svenne delar, nemligen de personliga och-byggnadsanslagen och, ehuru ansåg att man ginge srannlagenheten alltför nära genom att i enlighet ned motionärens förslag afiåta skrifvelse till K M:t, yrkade han återremiss i fråga om en möjlig nedsättning efter af utskottet verkställd utredning Vf anslagen till de k. slotten m. m. Hr Jonas Jonasson från Kalmar län menade, att då nedsättning i tjenstemännens löner i allnänhet vore behöflig, borde man börja uppifrån, varföre han förordade skrifvelses aflåtande till . Mit. Hr Hedlund ansåg det vara vådligt att be-1aq skylla representationen för njugghet, helst man näste taga i betraktande den päåtryckning synner-sj igast landsortens representanter äro underkastade oj ut sina kommittenter, hvaraf den närmaste följden ti can bli att vid nästa val endast de, hvilka bysa le mest radikala åsigter, komma att väljas. Svenska folket bar aldrig haft det asiatiska bereppet om att dess konungar skola omgifva sig ned glans och lysande emblemer utan folkets ärlek har omfattat regenten personligen och har ina dyrbaraste minnen från den tid konungen till ch med på bondkärran reste kring landet och esökte folket i dess torftiga tjäll. För folket, om bibehåller sådana minnen från försvunna tiler, och ännu lefver i torftighet och försakelser, r det svårt att fatta att så stora summor beböfva nvändas, och man får ej förnndra sig deröfver. den om detta underhåll äfven förefaller kän å måste man äfven ihågkomma hvilka oerhörda nspråk göras på den kungliga barmhertisheten.