Tullchiktaner. D. A. meddelar några dråpliga exempe på det sätt, hvarpå tulltaxa osh tullstadgs begagnas för att trakassera de trafikerande Man skulle tro att dylika historier tillhörde en längesedan förfluten tid, men tyvärr datera de sig verkligen från våra dagar. Vi återgifva dem här till våra läsares uppbyggelse: I September månad sistlidne år anlände hit på en af sina reguliera resor emellan hufvudstaden och Läbeck ångfartyget Bråviken från sistnämnda plats, medhafvande bland annan last af styckegods 342 skålpund friska plommon, löst inlagda i små korgar och tillhöriga befälhafvaren. Oaktadt dylik frukt mångfaldiga gånger hit införts ifrån Liibeck med de reguliert gående ångbåtarne, utan att någon tull derför blifvit erlagd, emedan tulltaxan förklarar, att frukter och bär, ej specificerade, friskan, äro tulifrian, fick befälhafvaren denna gång ej fritt disponera öfver sin tullfria vera, utan den måste transporteras in i packhuset och tullbtehandlas, der han ådömdes att betala i tull 20 rdr 52 öre, enligt sjötullkammarens uträkning af den 5 September. Man hade nemligen hänfört varan till den i tulltaxan på annat ställe befintliga rubriken Plommon, der lagstiftaren tydligen uteglömt ordet: torkade, ty under rubriken P finner man nemligen sålunda stadgadt: Plommon, bruneller och sviskon (i fat 15, i låda 25, i pappask 10 proc.), pr skålpund 6 öre. Den, som är någorlunda hemma i varukännedom, vet nogsamt att bruneller och sviskon, som här å detta ställe äro hänförda till samma kategori med i jemnbredd stående plommon, ej äro annat än torkade mörka plommon, krikön m.m. och allt hvad de än må heta — deraf bruneller ett slags finare plommon. Naturligtvis klagade befälhafvaren hos generaltullstyrelsen, förmenande sig hafva blifvit lagstridigt behandlad, och ärde restitution af erlagd tull. Besynnerligt nog ogillades denna klagan uti generaltulistyrelsens skrifvelse af den 3 November. Styrelsen säger deri, att den fann sig icke kunna mot uttryckliga föreskriften i gällande tuiltaxa, som för plommon, bruneller och sviskon stadgar en tull af 6 öre skälpundet; den sökta restitutionen beviljav. Vi kunna dock meddela våra läsare, att man vid flera ötullskamrar inom riket är, hvad denna vara beträffar, af alldeles stridiga tankar med seneraltullstyrelsen, till hvilken åsigt vi äfven hafva kommit, ty att friska plommon,, som lessutom ej i torkadt eller pressadt tillstånd o inlagda i fat, lådor eller pappaskar,, som tulitaxan stadgar, utan lösa i korgar, cke äro hänförliga till rubriken: Frukter och bär, friska, är oss något oförklarligt. Emellertid kan vid deona affär lämpas ordspråket: Medan gräset gror, så dör koun, ;y medan befälbatvaren och tullkammaren ;vistade om tullen, så ruttnade plommonax; och, förutom ofvannämnda tull af 20 rdr 52 re, gjorde befälhatvaren en, förlust af.50 rdr jå aRären. För några år sedan hade samme befälhafare med samma ångfartyg ett parti salt i kar ombord för egen räkning, hvilka vid öpandet af första svenska hamn (Ystad) q glömda att antecknas på m