de Ioijande piena. Först sökte Inr ministern Forcade la Roquette leda debatt in i ett rent ekonomiskt spår genom a upprepa Genteurs bevisning och tala om ar läggningen af de många nya gatorna oc torgen m. m, Till försvar för hela ombygg ningen framkom han med påståetdet, a man måste företaga stora allmänna arbe för att bibehålla lugn och fred i landet, oc såsom auktoritet för arbetarnes sinnesstän ning åberopade han republikanen Lagran som år 1848 yrkade, att man skulle syssel sätta dem med byggnadsföretag, och arbeta ren Nadaud, som samma år förfäktade de satsen, att när byggandet går väl, a väl. Ministern vågade dock icke försvar denna, teori om arbetets ovilkorliga nytta och för sig, utan afseende på om det vor produktivt eller, ej, nödvändigt eller ej, uta påstod, att ombyggningen verkligen had varit behöflig för att afhjelpa olägenhete från forntiden, samt att den hade betalat si; enom att draga de mänga främlingarne til Paris. Särskildt framhöll han ett yttrande af en preussisk general, hvilken under sir vistelse i Paris under utställningstiden bad sagt till de officerare, som åtföljde honom: Vi ha visat verlden, att vi äro en sto makt; här lära vi hvad ett stort folk Ministern trodde sig också kunna bevisa, a stadens finansiella utsigter icke voro så mörka som motpartiet för de. Oppositionstalarne tilläto emellertid icke att diskussionen drogs från huf nemligen den administrativa vi och sedan Picard kraftigt påyrkat, att kammaren skulle göra sin pligt och förfäkta den lagliga rätten, framdrog han ett nytt bevis FÅ beineprefekten IMausmanns bekymmersöshet om, ja rent af hån mot lagstirtande kåren, i det han ännu den 15 Februari hade träffat aftal om ett nytt arbete, som skall kosta ytterligare 40 millioner franes. De föreföll till och med majoriteten för starkt, foch en af de mest kejserhgt sinnade medlemmarne, Calley de S:t Paul, pästod, till allmän öfverraskving, att kejsaren omöjligt unde ha vetskap om allt hvad Seinvfekten tillät sig samt att denne och mihd : ,. nistrarne bedrogo honom. Han tönkte sig underbalansen mycket större och fordrade cn fullständig uppgörelse en gång för alla och upp-: tagande af ett allmänt län i stället för stad-fästelse af aftalet med Crådit foncier, hvars hela förfarande han skarpt klandrade, emedan bolaget icke uppfyllde det värf, som egeåtligen ålåge detsamma, utan kastade sig in i allehanda spekulationer och penningoperationer rakt i strid mot de af kejsaren stadfästa statuterna. Men öfverraskningen steg, då Rouher i fredagens plenum yttrade sig — såsom han förut under debatten lofvat — med full uppriktighet. Ian började med att fritaga kejsaren från ansvaret för det sätt, hvarpå staden Paris hade administrerats till och med om han i allmänhet hade erkänt nödvändigheten af Paris ombyggande och gillat utförandet deraf. Ministern medgaf derefter de många oregelbundenheterna iParis finansstyrelse, särskildt i afseende på öfverenskommelsen med Credit foncier, samt lofvade, att något sådant icke mer skulle hända, utan att regeringen hädanefter skulle respektera lagstiftande kårens rätt beträffande dessa stora utgifter. Vidare fritog han regeringen från ansvaret för det sätt, hvarpå Credit foncier skötte sina affärer, och lofvade föranstalta om en allmän revision af de särskilda finansbolagens statuter, för såvidt angick statens kontroll. Dessa båda löften vänno allmänt bifall, och detta blef ännu starkare, då statsministern på regeringens vägnar uttalade sitt samtycke till, att staden Paris upptoge ett lån för att komma ur förhållandet till Credit foncier. Sedan detta medgifvande gjorts, beslöt kåren återremittera 1 till utskottet för att få den omarbetad i öfverensstämmelse dermed. SYD-AMERIKA. Enligt de underrättelser, hvilka kommit till Earopa med engelska ångfartyget Dauube, som den 8 Januari afgick från Rio, hade presidenten Lopez efter nederlaget i närheten af Angostura uppslagit sitt högqvarter i Lombas Valentinas. Men efter att ha blifvit förföljd af det brasiliunska kavalleriet, måste presidenten lemna denna sista punkt och fly i riktning åt Cerro-Leon, åtföljd af en mycket ringa styrka. De allierades anförare, marskalk Caxias, uppmanade nu de i Anzgostura inneslutna och alldeles isolerade 1500 man att gitva sig, och då denna gar-. nison erfor, att. brasilianerna hade intagit Lombas, gaf den: sig på morgonen den 36 December. Den 2 Januari inryckte en brasiliansk division i Assuncion och fann denna stad öfvergifven; invånarne hade på Lopez befallning dragit sig in bland bergen. En del af den brasilianska eskadern låg till ankars i hamnen, och der förbereddes en expedition till Matto Grosso. Den 3 Januari var hela armen stadd på marsch till Assuncion, och blott en argentinsk division var qvar i Angostura. Det kavalleri, som förföljde Lopez, kom till Cerro-Leon. Denna ställning var då alldeles utrymd; Paraguays president troddes batva flytt till Andes-bergen.. Några förmenade, att han hade begifvit sig till Bolivia, andra att ban rest bort alldeles förklädd. I hans högqvarter hade man funnit ett testamente, i hvilket den förr omnämnda Elisa Lynch var utvämnd till hans universalarfvinge och nordamerikanska sändebudet MacMahon till testaments-executor. I ett bret till denna diplomat anbefalde diktatorn åt honom sina barn, — Hvad som mest väckt uppseende i Brasilien, är onekligen nordamerikanska sändebudets förhållande till Lopez. Från Förenta Staternas regering afskickades nemligen ett sändebud till Lopez, för att kräfva upprättelse för några amerikanska nedborgare, hvilka hade blifvit fängslade. Men knoappt hade Mac Mahon kommit till Paraguay, förrän Lopez ställde sig uti ett vänskapligt förhållande till boom. De agener, hvilkas befrielse Förenta Staterna hade ordrat, blefvo väl satta på fri fot, men skiccades. sedan såsom krigsfångar på ett ameikanskt fartyg. Man frågar neinligen, hvad m kan hafva förmått Förenta Staternas ndebud att åt Lovez nå :