vlarorda ItaroDOCcKEINA 101 CIGHICHULATIATVYEL137 kens högsta klasser, hvilka utan alltför storbl olägenhet kunde. vara gemensamma, om eljest ke deras innehåll derför lämpar sig. Deremot!P bör den vittra litteraturen, isynnerhet denjan prosaiska, tillsvidare kunna öfversättas, naln turligtvis i den mån det ena eller andra ar-at betets värde gör det efterfrågadt, och underjm de kontroller från de resp. författarnes sida, dem en interhationel lagstiftning så fort möj-?r ligt bör pung till stånd. Det. är nemligen5! ett. alldeles obestridligt förhållande, att just9e genom läsningen af ett lands vitterhet kun-jPö skapen om dess folks innersta nationalitets-P! drag klarast och mångsidigast utvecklar sigjh bos ett annat folk, och att således för de fö nordiska folken den allt mer utbredda kännene domen om hvart lands särskilda litteratur2at och diktskatter är den nödvändigaste ochåla bästa förberedelsen för en sammanslutniog id det yttre. Men just på denna förberedelsens väg ha vi ännu knappast tagit de förstald stegen. Låtom oss då icke med otålig nit-lä älskan söka hindra dem, utan i stället inse, p att all sund utveckling måste blifva orga-jV: niskt helgjuten, och att lika litet inom fol-tc kens som naturens lif finnas några språng. lö! Hvad ins. tänker i det särskildt föreligi gande fallet, eller om öfversättandet af Fiskarl in flickan, blir efter.det föregående temligen klart. n Ins. håller före — och hans åsigt torde delas k af ganska många — att Björnstjerne Björnsons omtyckthet hos oss i högst väsentlig!a mån beror derpå, att den större allmänheten lärt känna honom genom öfversättningar. Det säkraste bevis derpå är, att först öfversättningen och gifvandet af hans komedi De nygifta öppnade Stockholmspublikens ögon för hans värde som . dramaturg, och att sedan dess tvenne andra af hans dramer uppförts, hvilka säkerligen ej af den större mängden blifvit kända, om de fortfarande fått hvila i original. Hvad hans berättelser angår, har svenska litteraturen ända från Synnöve Solbakken införlifvat dem med sig under allmänt bifall; och något skäl hvarför detsamma ej skulle ske med Fiskerjenten, kan således ins. ej finna. Det är visserligen sannt, att författaren i en efterskrift uttryckt det hopp att arbetet ej måtte bli öfversatt på svenska, i anseende dertill, att originalets pris blifvit satt betydligt lägre än vanligt; men under fSörkanden varande förhållanden, dem ins. ofvan sökt uppvisa, torde en sådan förhoppning vittna om ennågot sangvinisk uppfattning af svenska allmänhetens norska språkkunskap och kunde endast föranleda till iohemtandet af författarens tillstånd att få öfversätta boken, Om något sädant utverkats för den ifrågavarande. öfversättningen, känner ins. icke. Men hvad han deremot vet; och hvarom äfven recensenten ej kunnat vara okunnig, är, att denna utgafs först sedan en anhan sådan fullständigt utkommit i en af våra hufvudstadstidningar, hvilken nu bjuder sin öfversättning som premie åt prenumeranter, samt att denna öfversättning företrädesvis kan göra anspråk på den trådslitnatrivialitet, om hvilken recensenten talade: I sjelfva verket var således utgifvandet af en ny och bättre en äreräddning för författaren inför svenska allmänheten, i stället för ett angrepp på hans litterära rykte. Insändaren sade bättre och tror att ingen, som tagit kännedom om de båda öfversättningarne; skall jäfva hans ox:döme. Rec har sjelf medgafvit; att endast början af den ifrågavarande öfversättningen är misslyckad; men bevisen för hans påstående förefalla mindre kraftiga än man hade väntat. Ett och annat enstaka ord, särdeles om det tillhör det norska landsmålet, har verkligen i första arket (utöfver hvilket rec. ej sträckt sin offentliga undersökning) återgifvits orätt, och en och annan vändning smakar visserligen af den omtalade trivialiteten; men de alldeles särskilda förhållanden, under hvilka början till denna öfversättning tillkommit, och hvilka ins. tillfälligtvis känner, göra dessa små fel ursäktliga. Och om man i-sin helhet .granskar arbetet, tror han, att det skall befinnas mindre misslyckadt än flere af de förutvarande öfversättningarne från samme författare och i alla händelser betydligt öfverlägset medtäflaren. Till sist vill ins. fästa sig vid ett uttryck af recensenten, som han äfven anser beröra en principfråga, det -nemligen, att en fullt tillfredsställande öfversättning af Fiskerjenten skulle vara rent af omöjlig,. Detta yttrande förtjenar att taga fasta på äfven af det skäl, att något dylikt tyckes föresväfvat författaren sjelf, då han särskildt för detta arbete undanbedt sig svensk öfversättning. För sin del åtminstone kan ins. ej instämma i ett dylikt påstående. Skulle det angå endast den ifrågavarande författaren, så kan ins. ej finna, att han genom öfversättning, der den el jest är vårdad, skulle förlora mera än hvarje annan framstående skald eller författare; ty att någon förlust alltid göres af en författares individuella skaplynne vid en öfversättning, är lika klart, som att en kopia at en må ng vore hon än så talangfullt utförd, aldrig kan ersätta originalet. Men ins. har icke hört någon med fog påstå, att öfversättningar från t. ex. Hag eller Dickens skulle vara oberättigade, derför att desse åt sig. utpräglat en ganska egendomlig ochinpationella. språkförhållanden djupt rotad: stil; och lika litet torde ett dylikt påstående om Björnstjerne Björnsson ha. skäl för sig — märk väl, så länge den större svenska allmänheten i följd af språkliga svårigheter. ej kan tillbörligen vjuta af bans arbeten i oriinal.. Att hon åter önskar lära käpna dem ika väl som Tysklands eller Englands läsande publik, må väl vara berättigadt; och då det ej kan ske på originalspråket med tillbörlig noggrannhet, måste det ske i öfversättning. Än.mindre skäl för sig har åsigten, om den skall gälla den norska och danska litteraturen i dess helhet. Ty i och med upphörandet af öfversättningar från dessa språk skulle man tillsvidire afskära en betydlig och högst vigtig del af vårt folks andliga samfärdsel med dem, och att ett sådant afbrott skulle vara allt utom gagneligt för den nordiska enhetssaken, till hvars vänner recensenten utan tvifvel bör, och som åtminstone i ins:s mening helt enkelt är detsamma som nordens framtid, derom torde tankarne ej kunna vara delade; nt KR RE FER vt TE TT nr ra En a a YI (7 FR rg Se RS BARR ret AR ING PIE NE DAN Sr gr 0 SR VER NAM SN TISY TT SD AME GT DE NE LTR fre to ÄT