. MPade detsamma, men sedan ny befälhafvare oc besättning anskaffats, sändes artyget åter t sjös. Uti lilla Kalfsund hade Skeppet Gevalia san en skonert slitit sig loss, men blefvo åter förtö da. — Enligt rapporter, skulle icke mindre än fartyg hafva strandat å Nidingen, hvadan Göt borg ditgick, men det befanns, dessbättre, att u derrättelsen härom var ogrundad. — Till Skall: gräs hade under stormen inkommit skonerte Achilles, kapten Trägårdh, hemma i Kalmar, F resa från Haugesund till Landskrona. — Ett fruktansvärdt skeppsbrott ir träffade söder om Helsingborgs hamn sistlidne Jö; dagsatton. Slupen Tvende Brödre,, kapten Th mas, Möller, destinerad från Fredericia till Kje benhavn med last af ved och flyttgods, sökte ur der en orkanlik vestlig storm att ungefär kl. 6 ( an. inkomma i hamnen, sedan den kl 4—5 förl rat ena ankaret vid Kronborg. Men härvid stött den på grund vid södra hamnarmen och dref nedåt innanför stenröset, som blifvit lagdt til skydd för jernvägen. Kl. Y27 gick masten öfver bord och med detsamma drunknade kaptenen. Dei öfriga besättningen, styrmannen Jörgen Kristensen Matrosen Anders Schoug och kocken Barthel Niel sen, höll sig ännu ett par timmar uppe. på spill Torna af skrofvet och riggen; deras nödrop hörde: i land — ja, man kunde till och med i den mån ljusa aftonen se dem från land, hvarest en mass: menniskor under tiden samlats. Fem sjömän här städes, nemligen fiskrarne Johan Hallberg, Hans Bengtsson, Carl Lindahl och Bengt Petter Anders. Son samt båtföraren And. Jönsson, sökte att med en båt närma sig de förolyckade, men förgäfves. brottsjöarne vräkte dem tillbaka. Slutligen lyckades det dock fyra andra behjertade män, nemligen båtföraren Andreas Månsson, styrmannen Engström, lotsen Petter Kock och sjömannen Gustaf Larsson, att arbeta sig fram till vraket-och rädda styrmannen, som, efter att hafva gått öfverbord på samma gång som masten, lyckats få tag i någon spillra och hålla sig fast. Nästan vanmäktig fördes han i land; de två öfriga hade, strax innan räddningsbåten framkom, blifvit vågornas och dödens rof. Matrosens lik fanns På stranden vid midnatten och kaptenens kl. 1, 2 f. m. Styrmannen hade redan i går söndag hemtat sig, utan att ha erhållit nåskador. Kaptenen efterlemnar hustru och:4 rn, matrosen Hastru och 5 barn. Hela stranden från hamnen ända ut till kalkbränneriet var betäckt af fart gets spillror och flyttgodset, som man hela Sörtlägen var sysselsatt med att hopsamla och taga i förvar. (ÖRES,.-P.) — — Bljörnjagt. I Sundsvalls-Posten läses: Det jagtsällskap, hvilket för några veckor sedan nedlade två björnar inom denna ort, har fin åter varit ute i lyckosam fejd och denna gång knipit icke mindre än fem stycken. Om denna jagt hafva vi från en af deltagarne haft nöjet emottaga följande meddelanden: Nu hemkommen från afjagning af s. k, Ragunda-björnen, vill härmed meddela några underrättelser om denna trefliga jagt. pS S En del af jägarne sammanträffade På Österström den 14 Febr., och ett annat sällskap på Sillre samma dag. På skilda vägar skeddefärden och man sammanträffade i Ragunda och Pålsgård, der sällskapet tillöktes så att det nu utgjorde 9 slädar som tågade den 16 till det 27, mil derifrån belägna hemmanet Dyhöjden, hvarest vi inlogerades i stugan och kammaren. Tillsammans utgjorde sällskapet genom ännu vidare tillkomne amatörer c:a 39 personer. Kammaren upptogs af 8 personer och ansågs för första kammaren, om ej i pighet åtminstone för sitt lifliga innehåll af glada candar,. Hvad den äldste i get mest f tade var att denna dubbelgvartett skulle till följande dag upprifva oväder. imellertid kom u; pr ståndelsen, som efter nattvakt tyckes utgöra Het minst cherrliga i Jägarlifvets. — Och sedan hvar och en fått halm i sina lappskor trädde man ut och hvad hade den gamle. spått? — jo, oväder, och se — oväder var det, ty det snöade, men tid och andra omständigheter gjorde uppskof omöjligt, hvadan jugten egynte. — På med skidor! ljöd det. De som ej på 15 år gått på skidor måste likväl nu beqväma sig dertill, såvidt de ville deltag?.. Det ville dock alla, och så bar det utaf först VY; mil minst; der slogs rast, ty ringen var ; ära. Tvenne lappar medföljde som rekognoscörer och biträden. Dessa tillspordes efter vatten och det funno de genast, hvadan alla törstiga säl! lar begåfvo sig till anvist ställe. In i ringen gingo : nu dertill utsedde skyttar. Öfriga ställde sig på , håll sedan man väl hunnit dit efter många kullerbyttor, både ömkliga och löjliga att både göra och se på, — man ser dem verkligen med ett medlidsamt löje,. Huru än de trafvade fram och åter i ringen och lyssnade på hållet till hvarje knäpp, fingo vi ej nalle på benen. Hem bar det nu åter på qvällen, trötta, hungriga, våta, törstiga och till en början, säger början, tysta som Egyptens prester; men det tog upp sig som elden i kolen för några timmar, under hvilka afhandlades det ovissa om någon björn nu skulle finnas, dess rysliga storek om den fanns, om dagens kullerbyttor m. m. Man var ej hopplös, blott litet trött för dagen, ty ingen var stor och kunde ej undersökas i sin helS et. Allmän och 2 sömn hade snart bemäktigat ig sällskapet, sedan beslut om tidigare färd tölande dag var i rådet fattadt. Nu blef det lif i ägret fortast möjligen, skidorna på, en bit mat nlagd jemte lilla supen. Det bar utaf samma 8 åt, som förra dagen. Man sökte nu ringen och rst på aftonen släptes hundarne lösa. Samt: ligt med hoppet om att nalle fanns i-rt sat hunden uJob ett tu tre ? savm ringen, början troddes vo-svandskall, som dock måsak. Mor ;a emot ekorre eller annan? vo DegAf Sig dit och i teten studeranwvallrot, som var närmast. Ju närmare han N kom, ju mer växte Jobs, mod han steg idet rärmare och närmare, snart smäller ett skott på något ludet föremål i ett mörkt och djupt häl, k vildadt af en rotvälta med kullfallna träd öfver. Den svarta massan syntes röra sig och fram tittar tt par gröna ögon, spang studeranden Wallrotn ser nalle ett skott genom hufvudet och denne 1 jönk åter ned. För att skydda de nu 4 stycken asande hundarna för några klämmor af nalle, t kjöts ännu för säkerheten ett skott af öfverjägaen Hellström. Att se hundarne, som trängdes 0 ch betos för att komma ned i hålet till b örn, ar ett stort nöje. Den som först nedkom högg I k nalle så att hårtapparnå hoppade, hvarefter en nnan högre upp högg i den lösryckta hårtussen ch så efter denne återigen en annan så att tusarna kommo upp ur idet genom hundarnes angning af desamma på samma sätt, som vatten-d mbaren vid en brunnsgräfning hand och hand mellan komma i dagen. Glädjen stod högt hosh igarne, och nu framdrogs ej en rysligt stor björn, åsom ryktet förmält, utan en liten ful hona. Men vad hade hon hos sig? Jo, hvad mången vacker Pp aknar, nemligen 4 st. ungar (säger fyra) cirka Vt dagar gamla, helt och hållet oskadade af kulor Sy ch hundar. Med flygande fart transporterades essa af lapparne uti cappskåpet hem till qvarrg eret. Mindre fort kommer mången kejserlig kuF r. — Nu skall björnen hem, c:a 3; mil, och ett ig sammanbands till många famnars längd aflre wedförda remmar, snören m. m., och nalle lades re å skidor och drogs af en lång rad skidlöpare. I bi åget var värdigt en målares pensel, der det gick I fö am i urskogen, med sång och muntert glam, nart var man kommen till cgärles., Men, ni unrar hvar ungarna hamnat. — Jo, de finnas ännu d lif. Två äro på Österström och två på Sillre. PC ack: vare getter till ammor och snälla daddor, oppas vi att de i framtiden kunna blifva trefliga! 1 eridsmedborgare, ehuru de ännu ej sett den verld I so vari de lefva, men möjligen af vägen redan gjort rd ;kantskap med att stötestenar finnas till. fö å afslöts denna jagt med nöje och tillfredsföl RR a frå nn