TN de at rn no AA KE AR RIAA FURU skall ha kostat någonting, men i sådant fall vore prefekten stor trollkarl! Han måste vara i besittning af en trollstaf, och jag et skulle då uppmana kejsaren att taga bonom till finansminister. — (Oväsen och utrop af ogillande.) Låtom oss en gång betrakta Paris budget. Rambuteau uträttadeifordna tider mycket med 50,000,000 francs; han anlade flere gator, byggde kyrkor och Hospitaler, fördubblade skolornas antal och använde 12,000,000 francs för rådhusets fullbordande; dessutom hade han nästan helt och hållet betalat stadens skuld. Nu har man kommit till en budget på 250,000,000 francs! Det är dubbelt så mycket som Baierns och Belgiens budget och hälften af Preussens för tio år sedan. Under det att statens budget steg 50 procent, en allvarsam sak för de skattskyldiga, isynnerhet då man tänker på de kanske nära förestående vigtiga ; händelser, af hvilka Europa hotas, har Seineprefektens budget stigit 500 procent, och detta exempel har smittat alla stora städer. Man har väl anlagt Boulevard-Hausmann.: För hvad ändamål? Det saknades visst icke Juft i dessa qvarter, der den vackra parken : Monceavx ligger; der bedrifvas ännu inga !, affärer, der finnas blott promenerande, som icke behöfde någon ny väg för att gå från, Madeleine-kyrkan till Barriore de TEtoile. Denna boulevard har likväl kostat mellan ) 60 och 80 millioner. När tillgångarne voro . uttömda, beviljade man ett nytt lån —L det 4 tredje i ordningen — på 138,000,000 francs. Staden Paris hade blifvit såsom en stat; den ; hade sin fasta skuld, man ville nu, att den j 1 äfven skulle ha sin sväfvande skuld. Man har stundom skämtande kallat Rouher vice kejsare; men denna benämning skulle passa långt bättre på Seineprefekten. (Oväsen och i ogillande.) Seinepretekten har. med ett ord; sagdt, kunnat utgifva 465,000,000 frånes utan ( att vända sig till lagstiftande kåren. — Det!1 finnes en man i Paris, som har kunnat utik föra hvad en finansminister aldrig skulle ha vågat göra. Det är en oerhörd usurpation af Jandets suveränitet — och ändock säger man, att vi äro fria! Nej, i ett land, der! sådant kan gå för sig, der är man icke fri, der Iefver man under en diktatur. — (Bifall af venstern.) Franska senatens president Troplong har Jför några dagar sedan helt hastigt insjuknat, Joch hans tillstånd ingifver föga hopp om vederfående. Troplong är 73 år gammal;! Jutom president i senaten är han ordförande i kassationsrätten eller högsta domstolen i Frankrike. Deina sednare plats skall han, i händelse han tillfrisknar, lemna om två år, emedan ingen får bekläda den öfver sitt 75:e! år. Som hans sefterträdare nämnas redan I statsministern Baroche till presidentvärdigheten och Delangle såsom ordförande i domstolen; Pinard skulle då blifva Baroches efg terträdare såsom statsminister. im BELGIEN. h Belgien bar med knapp nöd undgått ett!w ministörombyte. I senatens -sammankomstrs den 24 Februari egde en omröstning rum,lai hvars utgång väckte så mycket mera uppseende, som den kom alldeles oväntad. Juoi stitieministern Boras budget förkastades nemfi ligen med 25 röster mot 25. Af de belgiska el tidningarne ser man, att denna demonstraa tion utgått från det konservativa och klerikala partiet, som alltid varit fiendtligt sin-ti nadt mot justitieministern. Könung Leopold 1 II sammankallade genast ett ministerråd,st hvari beslöts att underställa representantkammaren den af senaten förkastade lagen;m men detta försök Hade icke bättre utgång,!p: än att förslaget ånyo förkastades med 62!p röster. mot 44. Nägra af ministrarne och fö isynnerhet Frere-Orban tyckas den 25 hafva in varit villiga att afgå; åtminstone voro samma ! sr dag rykten gängse i Paris att belgiska kabiar nettet ingifvit sin afskedsansökning: Af ett sednare ankommet telegram ser man dock,ex att ministerpresidenten i en eftermiddagsses-vi sion den 25 Februari framlagt en ny justitie! de budget, som antagits, hvarefter man betrak-te; tade ministerkrisen såsom öfverstånden. Se-ni Nm ID Me Do DES rt re natens plena äro tillsvidare inställda. mi å ENGLAND. Häandelskamrarne i England, hvilka äro di; sjelfständiga korporationer, ha bildat en förening, bestående af inom dessa kamrar valdel et delegerade, som samlas en gång om året ilut London, för att rådpläga om dessa institutioners gemensamma Intresse. Den 22 näst-!ap lidne Febr. gåfvo dessa delegerade en middag år för Bright i hans egenskap af handelsmini-y0 störens president, hans kollega generaladvotig katen samt flera medlemmar af underhuset. up Bland de tal, man vid detta tilltälle fick höra, förtjenade isynnerhet de nämnas, som höllos gå af de båda kabinettsmedlemmarne. Efter yä några inledande anmärkningar ord nyttan aftil handelskamrarnes verksamhet, om det in-oc flytande, de kunna utöfva på parlamentets pi beslut, samt om medlen. att göra detta in-me flytande kraftigare, kom Bright in på sittlye favorit-tema, nedsättning af de skatter, som pc betunga arbetet eller konsumtionen, såsom en .oc utväg att förminska pauperismen och följ-sa: aktligen göra den börda lättare, som genom llin fattigskatten betungar egendomen. Denna fråga står på dagordningen i England. Bright rer försummade icke tillfället att bevisa, att delpe bland parlamåntsmedlemmarne, som under) förevändning att jemna fattigskatten företrä-1af desvis söka kasta denna börda på andra ax-ett iar, skulle göra bättre i att till en början uttänka medel att häruti gifva lindriog åt hela! vå landet och isynterhet åt de arbetande klas-fec serna, hvilka mest betungas deraf. Utgående lått från denna grundsats, visade talaren, att af-gja skaffandet at de tulisatser, som ännu finnas qet qvar i England blott och bart för statsinkomstens skull; skulle ha lika stor verkan på det allmävna välståndet, som öfvergif-för vandet af skyddsystemet hade för, 25 år se-! Ma dan. Han slöt sitt tal med att uppmana rig handelskamrarna att taga. denna rörelse! gör om hand med samma kraft, som handels-pext kamrarna i Manchester fordom gjordel 4 fråga om spanmålslagarne. — Generaladom vokaten talade företrädesvis om. dep nyalsor konkurslag, som inom kort skall af honom pla nlemnas till underhuset och sannolikt kom-ton ner att undergå omröstning under dennalett session. Fan medgaf, att den mivarande agstiftningen icke uppfyllt sitt ändamål åtminstone 1 Encland — i Skaotland hada don I