stras, ersätter mer än tillräckligt de kapital som utvandringen bortför, och eten utsigt till bergning främkallade tidigare äktensk pen fylla oupphörligt de genom utvand ingen gle nade lederna. ; På sådant gätt förk Helt D t Us pr quit den suualna erfarenheten, att kolonis ton och moderlandets lifliga utveckling kun gå i jemubredd med hvarandra. En sådan ändrad uppfattning af utvandring frågan till öfverensstärnmelse med verkliga fö hållandet förändrår äfven ställvingen mellan u randräreH och möderlabdet, äfvensom uppfattni ben af hvad som med anledning af utvandringe ör åtgöras. Utvandraren blir nu ickelängre uta urskillning ansedd såsom den der otacksamt oc med glömska af njutna välgerningar öfvergifve och uppoffrar sitt fådernesland. Han får åtnjut den förmånen att blifva rättvist och billigt be dömd och att sålunda, i fall han förtjenar de få fortfarande anses såsom en lika redlig svens man; som någon annan. I gengäld medför ban d öfver hafvet en oförändrad kärlek till moderlar det och en tacksam hågkomst af hvad det vari för honom; och i stället för att, såsom nu, hejd löst blanda sig med den första främmande natio nalitet, län möter, blir han villig, värdig och mäk tie att grundlägga svensk nationalitet och svensi bdling på den främmande jorden. På detta sät 7 det som utvandringen kan vändas till fädernes landets bästa. Folkvandringarne vid medeltidens början, ehur de knappast kunna jemföras med nutidens folk vandringar, vare gig i afseende å omfång eller del tagarnes antal; bestämde emellertid de särskild: nationaliteternag bliftande öde inom Europa, all eftersom vid delningen af landet den ena fick på sin lott större utrymme och rikare näringskällor för sin verksamhet än den andra. Samma slags delning pågår äfven nu, men med den skilnad att den nu omfattar hela jordklotet och sålunda bestämmer nationaliteternas öde för all framtid ända till mensklighetens afton. Den nationalitet, som nu icke passar på och sålunda ej får vara med om den stora bodelningen, har ingen framtid att påräkna, utan har på sin lott endast att undergifvet afväkta den stund, då hon skall fullständigt uppgå uti den ena eller andra, lyckligare lottade nationaliteten, lemnande ingenting annat efter sig, än ett under tidernas lopp allt mer förbleknande minne. Ännu finnes för vår stam tillfälle öppet att vinna ett förökadt utrymme och en utvidgad skädeplats för sin verksamhet; men dertill fordras, att utvandringarne från de nordiska länderna så vidt som möjligt ledas åt samma trakt och gifvas den sammanhållning, att utvandraren icke behöfyver, såsom ni är fallet, uppgifva sin nationalitet. I nordligaste delen af Nordamerikonska staternas område, såsom i staten Minnisotah och territoriet Dacota och uti Storbritanniens derinvid belägna ofantliga besittningar, deribland särskildt de omede bart norr om Minnisotah och Dacota belägna trak terna vid Vinipeg-sjön, samt floderna Saskatshawan, Assiniboine och den Röda floden, finnas herrliga, odlingsbara marker i öfverflöd. Alla dessa trakter synas, med afseende på sina naturförhållanden, liksom särskildt bestämda att koloniseras af oss nordbor. Ioom såväl Förenta Staterna som Britiska Amerika äflas man att draga utvandrare till nämnda trakter, för att påskynda landets odling och utveckling; och det behöfves endast någon oinsorg, för att der bereda ett ytterligare hem för vår nordiska nationalitet, hvilken är gerna sedd och högt aktad både i Förenta Staterna och Storbritannien. Härigenom vinnes väl icke någon Pe maktutvidgning eller några direkta bjelpällor till försvar för vårt land; men vi Kunna härigenom, tillhopa med våra stamförvandter, bilda en stor nationalitet, som har en tryggad framtid för sig, samt rädda från undergång vår kultur och det kära tungomål, på hvilket vi, såväl som våra förfäder och våra efterkommande, nedlägga alstren af hela vår andliga verksamhet. Den moraliska makt, som härigenom skapas, skall blifva en mäktig häfstång till vår blifvande utveckling och jemväl ett kraftigt värn för vårt politiska oberoende. Med hänsyn till hvad jag nu anfört, och i beraktande deraf att det i allt fall torde vara en ligt för samhället, att i någon mån tillse att dess utvandrande barn må kunna undgå att vid anköomr sten till den nya verlden blifva utsatta för elände och undergång, vågar jag hemställa, att riksdagen, för beredande af tillfälle att genom fosterländskt sinnade, upplysta och verksamma agenter söka bringa ordning och sammanhang i utvandringen från Sverge till Norra Amerika, samt förskaffa närmare kännedom om de för svenska kolonier lämpligaste trakter derstädes, äfven angående de till Norra Amerika utvandrande svenskårs verkliga belägenhet, rn ställa till konungens förfogande ett belopp. som jag förslagsvis får uppgifva till 10,000 rdr för innevarande är, och 20,000 rdr för år 1870. Under riksdagens lopp torde jag komma i tillälle att aflemna upplysningar i frågan till statsItskottet. dit jag anhåller att detta mitt förslag nåtte hänskjutas. AN CESTNSIPTRIE KENTINIPD Or 10