Frågan om Handelsoch Sjöfartsfonden synes äfven vid denna riksdag blifva, föremål för en icke ovigtig principstrid. Atmin stone har man anledning förutsätta detta, då man af statsutskottets nu utdelade betänkande om upphörande af det å sjette hufvudtiteln uppförda förslagsanslag. till fonden finner, att icke mindre än tio af andra kammarens tolf ledamöter i utskottet hafva reserverat sig mot utskottsmajoritetens förslag och för sin del förordat det af utgiftsafdelningen afgifna. Detta öfverensstämmer med majoritetens deruti, att detsamma tillstyrker den kongl. NER fa om. upphörande af det nu å riksstaten uppförda förslagsanslag till fonden, anvisar å sjette hufvudtiteln nödiga medel för -Öresundsoch Scheldetullarnes aflösning samt förklarar utskottet skola vid behandlifgen af de särskilda hufvudtitlarne yttra sig om anslag för öfriga af K. M:t uppräknade utgifter, som i och med förslagsanslagets upphörande anses-böra direkt på riksstaten anvisas; -men det ifrågasätter dessutom, om icke de -vigtiga intressen, för hvilka Handelsoch Sjötartsfonden är afsedd, skulle kunna, utansinskränkning i K. M:ts fria disposition, tillgodoses på ett lämpligare sätt, än som nuw eger rum. Det lärer i allmänhet — säga reservanterna — icke kunna anses med klok hushållning öfverensstämmande att för särskilda statsutgifter bilda fonder, hvilka kräfva en särskild, mer eller mindre vidlyftig förvaltning. De anse det deremot böra leda till besparing och reda i förvaltningen, utan att kunna i någon mån minska de välgörande verkningarne af ifrågavarande slags understöd, om de för utlemnade lån årligen inflytande räntor och amorteringsbelopp, i stället att inbetalas till fonden för att der ånyo användas, ingingo i statskassan och ersattes med ett till motsvarande belopp upptaget, till K. M:ts dispositiorstäldt anslag, hvilket då, så länge de