den nedrige, som hade uppfunnit och utspridt det lumpna ryktet. Vi vilja hvarken följa honom steg för steg på hans upptäcktsresa eller ord för ord genomläsa hans odyssee, ty hegge delarne skulle bli för vidlyftigt. För att på möjligast hastiga sätt komma till samma resultat, som han ernådde först efter en mängd krysståg härs och tvärs, vilja vi följa en alldeles motsatt väg och med begagnande af hans upptäckter börja vid källan och följa floden ända tills den antog den nämnda skepnaden, och för att undvika det tråkiga: sade hon och sade han, skall jag välja den allra kortaste af alla framställningsformer: den dramatiska. Första scenen. CEstra-postens redaktionsbyrå på aftoxen när tidningen är nära färdig. Alla medarbetarne i full verksamhet.) Redaktionssekreteraren. Nu kommer kapten Kipping! Ska vi nu vara ense om att så höfligt som möjligt skjutsa den gamla pratmakaren utför trapporna? Annars sitter han qvar liksom sist och hindrar korrekturet. Redaktören. Vi äro ense om att inte svara honom ett enda öfverflödigt ord. Det är nog. Kipping. God afton. Förlåt, om jag kommer och hindrar. Jag ville bara tala ett par ord med Stål, men jag ser att han inte har kommit ännu. (Paus). När väntas han? Redaktionssekreteraren (barskt). Vi vänta honom alldeles icke. Kipping. Hvad vill det säga? (Paus). Han är väl hemkommen från sin julresa? Redaktionssekreteraren (liksom förut). Nej. Kipping. Men han skulle ju vara tillbaka redan i söndags? (Paus). Det var då besynnerligt. (Till redktöreo): Hvad kan orsaken vara att han icke har kommit? Å eating (med en axelryckniög). Förall! Kipping. Det var ledsamt. Jag hade en mycket vigtig sak att meddela honom. (Paus). Tror ni att han kommer i morgon? (Paus). Eller i öfvermorgon? Redsktionssekreteraren. Knappast! ; Kipping. Hm, det var då besynnerligt!! Farväl (går ut): (Sakta, i det han stannar :! i yttre rommet vid den yngste medarbeta-! rens bord): Jag tycker att de äro så förj j 1 stämda der inne i afton. Det har väl ingenting händt Stål? Medarbetaren (lägger fingret på munnen med l: en blick på den öppna dörren till inre rum; ipping (hviskande): Han är väl ändå inte,..? Medarbetaren (högt, i det han oroligt vin-t kar med handen att han skall gå): Farväl! hr Kipping! 1 Andra scenen. (Et kafe. Toddydrickande och tidningsläsande gäster omkring små bord.) 1 Aktören Stuhlmäller läser kritiken öfver den f senaste nya pjesen. I r k n Kippisg (kommer in). Nå, Stuhlmiller! Hvad säger ni om recensionen den här gången? Extra-Posten prisar ju er formligen. ä Stuhlmiller. Ja, hvad kommer det åt Pe-la ter Stål? Han har an ars icke lefvat för!? annat än att, chikanera mig. i Kipping. Ah, så illa har det väl inte va-3 rit heller. Han var i grund och botten enlf ärlig karl som recensent, hur konsiderations-F lös han då och då kunde förefalla — och så s skref han trefligt. j Stuhlmäller. Han skref? Hvad vill det säga? Ar han inte qvar i tidniogen? Kipping. Så lät det åtminstone der uppe lj på byrån. Om det bara inte händt honomn något värre! Men redaktionens medlemmar ö voro så hemlighetsfulla rörande saken, atth jag är mycket rädd för att det gått olyckja igt för honom på ett eller annat sätt. H Tredje scenen. : (På samma ställe, tio minuter senare.) fa Klingbäck (Lyriker i egen inbillning): GodR afton, Stublmäller! Är det något nytt i tid: ningarne? Je Stuhlmiller. Icke i tidningarne just, menlaqc för en stand sedan hörde jag en nyhet, som er kanske kan intressera er. Ni var ju också jve en god vän ill Peter Stål? gl Klingbäck. Jag? Jag önskar se honom ä hängd. ris Stuhlmäller. Det finner jag mycket natur!sp ligt efter det sätt hvarpå han recenserade jm era dikter. Hvad skulle ni nu säga, om ödet ir tog er på orden och ni fick er önskan uppee fylld? ; S Klingoäck Ah, prat! Han är ju ute på S iandet och jular; har han blifvit hängd, sålde har det väl skett i en jullek. ra Stuhlmäller. Ja, jag säger hvarken att han blifvit hängd eller har hängt sig, men nyss sk talade jag vid en person, som just kom från ax Extrå-Postens byrå, och så mycket är sä-JK kert, att Stål kommer icke att skrifva nå-1b5l gra flere kritiker. Han var för öfrigt eh be-7e a å T gåfvad ung man. 2 Ta Fjerde scenen. 50; (Salong hos doktor Pos.) 4 : : Yngsta fröken Post. Vi hade öfvergifvitsct hoppet att få se er i afton, hr Klingbäck. de Hvarför kommer ni så sent? i; Klingbäck. Det var ganska nära att jag hje icke kommit alls. (Med lyrisk betoning.)öc Just som jag var -å väg hit, fick jag en un-sto derrättelse, som gjorde att jag mistade bu2n; möret att gå bort. Ni kände ju unga Stål? Aldsta fröken Post. Peter Stål? Min godelhe vän och er ständige motståndare? till Klingbäek. Har varit, han är det icke mera. rik 008 fröknarne. Hvad säger 11? År hanjlih Klingbäck, Ja, tyvärr! Det är en mycket jläs sorglig historia. Jag känner icke de närmare mo omständigheterna, jag vet bara att han hade sitt rest ut på landet för att besöka sin fästmö, och att det var der olyckan hände. dig Aldsta frökea Post. Min Gad! Han harloch väl dock ej tagit lifvet af sig? tid Klisgbäck. Så vill det synas, men det blir ma nog nedtystadt. Yngsta fröken Post. Har han skjutit sig? Klinobäck. Nei. så romantisk har han inte