änkt halföns iordst3r Ttrlan a örnen il bloddränkt halföns jord: står Italien ej ännu afgjordt och för hvarje fall på fredspartiets 2 sida, såär det blott derför, att det ännu ej till fullo fått sin rätt, Sluta sig den pyreneiska halföns båda riken tillsammans i en iberisk union, så kunna de undandraga sig de främmande inflytelser — Frankrikes i Madrid, Englands i Lisbon — hvilka tillförene nödgat dem till deltagande i de stora kontinentala och sjökrigen. — Ett förenadt Skandinavien skulle betyda definitiv fred, vänskap och förbund med Tyskland, medan det, splittradt, genom sin svaghet retar både —— och ryska begärelser. I östra uropa. bor och bygger en uppåtsträfvande nationalitet, hvilkens allra nyaste historia gifver anledning till samma iakttagelse; det är Rumänerna. Så länge Italien ännu var styckadt i många delar, befann sig Piemont, att? så säga, ständigt och jemnt på fältfot: ltaliens svärd kunde ej hvila i skidan, förrän enhetsverket var fullbordadt. Pål! samma sätt skola från Donaufurstendömena X apor uppstiga ovädersdigra mörka ? Punkter vid horisonten, så länge ej den rumäniska nationaliteten vunnit sin diktans!! och traktans mål — enhet och enhetens S styrka. : tfela den europeiska diplomatiens ansträng5 ningar skola aldrig lyckas att gifva den ru-1? mäniska staten fast grundval och lugn, så länge den, ej omfattar nationens samtliga grenar — så lyder den trosbekännelse, en ; inföding afgifver i ett intressant bref från Bukarest till Le Sidele. — cIntilldess komma vi att bo lika illa som en person, hvilken 2 håller på att bygga sig ett hus och provisoriskt får hjelpa sig med ett eller par rum, som han i hast gjort i ordning, för att ha ? tak öfver hofvudet. Jag anmärker detta för ! deras räkning, som yrka att vi skola riktal alla våra omsorger på vår inre organisation, i innan vi sträfva efter att utvidga våra gränser. För att ordna och stärka vårt statslif, ! sakna vi nu det rumäniska blodets bästa och renaste åder. Man bör ej för sig dölja, att! vi rumäner i furstendömena äro betydligt ! vanslägtade, tack vare grekiska, ryska och ! andra inflytelser, som efter hvarandra kommit att vanställa och försämra både de bildade klasserna och bönderna, De förre hal hos utiändingarne lärt list, klenmod, egennytta och retorernas meningslösa, stöta ord; ! de senare ha i den träldom, hvari de lefde ! i förra seklet, och sedsrmera också i den alväpnade peutralitet, hvari man håller oss sedan femtio år, till en viss grad förlorat! energien hos ett folk, som i hvarje ögonblick ! känner sig stå ansigte mot ansigte med fienden. På andra sidan Karpaterna deremotS är det rumäniska elementet rent. Det har! ej rönt främmandes beröring, annat än för att hata dem, och ständigt håller det sig be! redt att göra dem motstånd. Sådana äro wåra sträfva bröder i Transsylvanien; de tala hvarken franska eller grekiska, de; aldrig ha de burit franska handskar; deras ång år tung, deras vältalighet likaså. Men den dag, då tvåhundra personer af det slaget taga plats i kamrarne, skola vi kunna säga: nu skola vi sysselsätta oss med vår inre organisation I denna anda fortfar den rnomäniske korrespondenten till det franska demokratiska bladet att utveckla, hurusom de utvidgningsplaner, som agitera hans landsmän och för hvilka de få uppbära så många skolmästrande anmärkningar af välvisa rådgifvare i vestra Europa, i sjelfva verket uppbäras af en iore nödvändighet, af ett behot som måste afhjelpas. Men huru skola da dessa planer förverklisas? Mötas de ej af omöjligheter, inför uvilka all diskussion är gagnlös? Må vara, utbrister han, men i detta fall räder hos mig tron i fogikens ställe: i det jag i mitt minne genomgår alla vår historias verkligen providentiella fakta, säger jag till mig sjelf, att en lycklig stjerna leder våra öden genom de mest intrasslade politiska förvecklingar. Vårt geografiska läge, vårls nationalkarakters envisa, om jag så får säga latenta ståndaktighet,-dertill okså en underbar fallenhet att begagna för vår utveckling gynnsamma ögonblick, innebära en borgen, 2 framgent liksom hittills, för vår tillvaro och d våra önskningars uppfyllelse. Och medan man väntar den afgörande stunden, lärer det : a N 2 ket AL bg Jr lt he 60. få nME ho bo FA et tt re Na ett KA Fk mt ooo PA ej vara skäl att spela död, utan hellre visa verlden, att man litar en smula på sig sjelf. Det är nyttigt att vara i rörelse, både för att imponera på sina fiender (ungrarne), och S för att hålla nationalkänslan vaken, tills tim2 man, slår. Pp Vestmakterna borde lära sig inse — säger ) f han till slut — att en kraftfull stat aflatinsk d stam ) i österlandet är det enda medlet attK hindra samtlige slavers förening under ettS och samma välde. Ett starkt Rumänien k skulle alltid ha nog inflytande på slaverna fi å södra sidan Donau, för att varaktigt fästa S! dem vid de vesterländska ideerna och hindra deras förening med nordslaverna. Skulle d väl ungrarne förmå detsamma? Endast den ti som icke är förtrogen med nedre Donaufolkens åsigter och känslor kan invagga sig fr i en slik förhoppning. De som i Frankrike te underhålla dylika föreställningar handla myc-rc ket oklokt. De beröfva derigenom sitt fädernesland det anseende och den sympati, I oc det vunnit hos dessa folk alltifrån orientali-!m ska kriget, och tvinga dem att beträda en (et mot vesterns intressen stridig väg; de bringa g rumänerna i den belägenheten att nödgasrni mot sin vilja följa med slaverna till Frankgå rikes fienders läger. Hur är det möjligt att!y kejsar Napoleon kan vilja uppoffra Rumäde nen för habsburgarnes skull? Han vill göra! ju terrike till en stark motvigt mot Preussp sen, men det beror väsentligen af ungrarnes ra oda vilja, och månne de väl skola låna sigdc härtill? Må man erinra sig närmandet me!st lan preussarne och ungrarne : är det ej antagligt, att de senare skola låta de förre taga hela Tyskland, mot att sjelfva få göra sina syften i östra Europa gällande, och hvad he har Frankrike då vunnit genom att uppoffra Rumänien? sa PIPRINOELSK SEO ENSSAREER SSK ONES NNE re I ta nRamrarne hafva i dag varit samlade til än helt korta bordläggningsplena, under hvilka intet af vigt förefallit. Den efter aflidne iksdagsmannen Matts Persson, för SjuhunIra, Lyhundra, Frötuna och Länna samt Brol 22