OBOTLIG. ) NOVELL AF Paul Heyse. Öfversättning från tyskan af C.J. Backman. Den 26:te. Ett par stilla, enformiga dagar. Jag kände mig matt och olustig till allt, stannade hemma, då återvägen ur den varma solen gevom de dystra löfsalarne alltid bekom mig illa, läste och spelade äter igenom några sonater samt märkte tydligt, att äfven ensamheten för med sig sina nedslående, svåra stunder. I dag gick jag derföre åter ut, och den första person jag mötte var herr Morrik — såsom han verkligen heter; en af hans bekanta tilltalade honom med detta namn. Vi sutto en lång stund tillsammans på en bänk mellan vinteranläggningens ständigt gröna buskar, ty under popplarna var luttdraget allt för känobart. Det öfriga sällskapet tycktes redan ha funnit sig uti det oerhörda och oförlåtliga att se två dödskandidater samspråka med hvarandra och störde oss icke det ringaste. Och så hade vi ett märkvärligt samtal. an började med det, hvarmed varma och lifliga samtal annars sluta, med uttalandet af 13 innersta tankar, som man vanligen håller reserv, ända tilldess de, då man länge : ;osonerat med hvarandra och alltmera käre! pat sig varm, slutligen bryta fram ur silt sakhåll. Men det är icke i dag för för) Se A. B, nr 35, 36, 38—40 och 42,