SR RA MEREERF SILL UUR ST UDP De skåvska frälseböndernas besvär skrifter. Till det, som redan under ofvanstående r brik förekommit, kunna läggas följande fakt för att visa huru förre korporalen Tulibe tillvägagått för att vilseleda frälsehemman arrendatorer i Skåne och ådraga dem dry; utgifter. . Till 1864 års sommarting i N. Åsbo hårs hade Tullberg jemte åtskilliga andra person utverkat stämning dels å friherre Sten Ram såsom innehafvare af 5 hemman utsockt frälse i Hunseröd i Färingstofta socken vr dels å de af honom antagna brukarne nämnda hemman med påstående att, då dess hemman voro af kronoskatte natur men frå ängre tid tillbaka tillhört kärandenas fö! fäder, friherre Ramel skulle för ligtas a hemmanen genast afträda till käranden: hvarjemte yrkades att brukarne skulle för judas såväl att utbetala arrende som at utgöra dagsverken. Tullberg var dels full mäktig för några af kärandena, dels Zeno öfverlåtelse innehafvare af andra personer rätt. Ingen handling företeddes, som i rin gaste mån styrkte kärandenas slägtskap me de förmenta egarne till hemmanen i äldr tiders. I utslag den 7 Nov. 1867 förklarad häradsrätten, att Tullbe 3 Som genom in emnade skrifter och sitt beteende i öfrigt ut rättegången visat sig ej kunna för skickli och förståndig fullmäktig anses, icke kund såsom ombud i målet godkännas. I hufvud. saken meddelade häradsrätten den 18 Åpri 1865 utslag, af innehåll: att i 1675 års jordebok de ifrågavarande hemmanen voro an. tecknade dels som skatte, dels som krono att de året förut genom verkstäldt byte mellan doktor Chr. Foss och kronan blilvit förändrade till utsockne frälse, i hvilken egenskap de i 1751 års jordebok voro upptagna: att om äfven kärandenas slägtskap med de ersoner, som vid tiden för bytet besuttil emmanen, vore lagligen styrkt och de på srund af arfsrätt kunde göra anspråk på emmanen, det icke vore visadt att den af grefve G. D. Hamilton genom köp den 7 Maj 1759 från Göran Gripenvaldt och Johan Billow vunna eganderätten till hemmanen, hvilkea till Ramel öfvergått och af honom på god tro innehades, blifvit af den eller de personer, som enligt Tullbergs och hans meds parters påstående olagligen mistat hemmanen, klandrad under deras lifstid eller inom 20 år från egarnes dödsdag af deras rättsinnehafvare, hvadan ock med stöd af k. förordnina den 14 Maj 1805 käromålet ogillades. ärandena bötfälldes derjemte för rättegångs missbruk och att utbetala 115 rdr i rätteBångskostnad. Tullberg fullföljde saken titl hofrätten, upp. repade dervid allt hvad han vid häradsrätten anfört, men styrkte ej heller na sin och medpartervas förmenta slägtskap med de i äldre tider uppgifna innehafvarne af de ifrågavarande hemmanen, och beträffande det mellan kronan och doktor Foss verkställda bytet så kunde det icke numera gälla, sedan hemmanen ej längre hehöfdes för skånska glasbruket, hvilket vore nedlagdt. Hofrätten fastställde i dom den 22 Febr. 1867 häradsrättens utslag. Tullberg sökte hos K. M:t ändring i hofrättens dom såväl för egen som för medsökandes del. Åfven nu företedde hans skrifter en ofantlig vidlyftighet i ord och tillmälen, men ingen bevisning. Att han af häradstätten förklarats ej skicklig och förståndig såsom rättegångsombud vore desto mera orättvist, som han af allmogen åtnjöte stort förtroende och finge i uppdrag flera processer än han kunde medhinna. Och han biträdde allmogen för billigare pris än någon annan. Böterna för rättegångsmissbruk vore obilliga, emedan han och medparterna endast velat utkrätva leras i Guds och mensklig lag beskrifna rätiigheter. De begärde derföre att de öfverklagade domstolsbesluten skulle upphäfvas. ;eh böterna af gunst och nåd eftergifvas senom K. M:ts dom den 10 Jan. 1868 ogil-. ades den sökta ändringen och benådningsyrkandet ogillades. Nu tyckes väl att den frågan borde vara lutligen afgjord. Visst icke! Tullberg och! lans ofta nämnda kolleger, sex till antalet, nkommo med en ny ansökan till K. M:t att ; len sistomnämnda domen icke måtte utgöra . inder för den talan, som de ånyo ärnade i öra; att således alla förut gifna utslag och I omar i saken måtte upphäfvas och den ; ättegångskostnad, som de ålagts ersätta, fterskänkas; men om allt detta ej kande ; ifallas, så åtminstone resning beviljas i må;t, emedan Tullberg nu hade lyckats efter g tt onaturligt söka de få reda på starkt bex f i u g u isapde handlingar (troligen mehades dermed en Tullbergska jordeboken, med hvilken han ! ckats både förtjena mycket penningar och issleda den lätt trogna allmogen). Tallbergs egen ställning, hans yrke, var ock af sådan beskaffenhet att han icke unde låta allmogen komma till den föreällningen att han eller de hade orätt. Redan den 4 Nov. 1865 — således medan n här ofvan refererade rättegången var i frätten anhängig, hade ett stort antal perlj ner, deribland de flesta som deltagit i umnde rättegång, med Tullberg i spetsen kommit till kammarköllegium med besvär ver ett k. befallningshafvandes utslag, ilz ilket de sökandes anspråk på 32 uppgifna l, mman och lägenheter (anslagna till skån-) a glasbruket) ogillats. Tullberg gjorde för 4 en del anspråk på ett stort antal hem--unsdelar och lägenheter på grund af slägt-!y EPOST ARA TAGTEEA EET AVe