IT Hverge dacke lider af öfverbetolkning utan behöfver mera folk för att tillgodogöra sina rika tillgångar., och derför finner han naturligt, att man cmed missmod betraktar en rörelse, som beröfvar landet, hvad det mest behöfver, nemligen arbetskrafter,. Men, heter det vidare, de arbetskrafter och kapitaler, utvandringen beröfvar ett land, ersätter hon fullkomligt, när hon blifvit normal, cgenom stegrad företagsamhet och lättade utvägar till försörjning för de qvarblifvände. Derför finner man också, att kolonisation och moderlandets lifliga utveckling kunna gå i jembredd, och att de länder, Storbritannien och Tyskland, som lemnat de största bidragen till utvandringsströmmen, gått raskast framåt i välmåga och folkökning. Då vidare en cdelning af hela jordklotet nu pågår, hvilken bestämmer nationaliteternas öde för all framtid ända till mensklighetens afton; då den nationalitet, som ej nu Passar på, ingen framtid har att påräkna, utan endast att undergifvet afvakta den stund, då hon skall fullständigt uppgå i den ena eller andra, I ckligare lottade nationaliteten, lemnande efter sig blott ett efter hand förbleknande minne; då vidare ännu ett tillfälle står för vår stam öppet att vinna ökadt tl och utvidgad skådeplats för sin verksamhet, utan att uppgifva sin kultur och sitt språk, nemligen genom att i amerikanska vestern tillsamman med våra stamförvandter bilda en stor nationalitet, hvilken derjemte skall blifva en mäktig häfstång för vår (de i Sverge qvarblifvandes) utveckling och ett kraftigt värn för vår sjelfständigbet; — så föreslår motionären, hvad vi i föregående uppsats nämnt. Vi ha så här utförligt redogjort för motionen, af farhåga att man eljest möjligen skulle anse referatet mindre noggrannt. Då man sagt, att denna motion innebär ett nytt uppslag,, så är det påståendet mindre riktigt, Ty dels går uppfattningen af emigrationen, såsom nära nog en panact, att sluta af åtskilliga landsortsblads yttranden, verkligen ej obet dligt längre tillbaka i tiden, än till den 28 Jan, 1869, som är detta nya uppslags datum. Dels har äfven den af br ÅL. föreslagna kolonisationen, såväl genom sina stora proportioner som ock genom sin egenskap at statsaffär, ett icke ringa syskontycke med den redan förut pridda historien om konung Carl XV:s utvandring i spetsen för en million svenskar och Juftballongsfärd till det välsignade landet på sandra sidan bergeon. Såsom föremål för riksdagens och dess statsutskotts seriösa behandling, är uppslaget deremot visserligen ett nytt. —. Som nämndt är, har motionären medgifvit att vårt. land icke lider af öfverbefolkning, utan tvärtom framför allt avnat behöfver ökade arbetskrafter för sina rika tillgångars tillgodogörande; icke desto mindre ser han i utvandringen en borgen för stegrad företagsamhet och lättade försörjoingsutvägar för de qvarblifvande. Visserligen kan genom en föga bråkig division ådsgaläggas att, efter en utvandring som minskar folkmängdens absoluta siffra, på hvarje qvarblifvande skola belöpa sig en större areal af Sverges berg och mark, och i den meningen en cutvidgad : skådeplats för hans verksamhet,, samt ett större qvantum af de naturprodukter, som utan hjelp af det menskliga arbetet äro tillgängliga och brukbara, och i den meningen I: slättade utvägar till försörjning... Men, huru en för tillgodogörande af landets tillgångar redan nu otillräcklig befolknings ytterligare ! förminskning skall stegra den aföretagsam! het, som då ännu mera, än redan är hän-! delsen, kommer att sakna armar, eller clätta ! deutvägar till försörjning, som då af samma )! skäl än mindre kunna aplitas, är oss ej rätt ! klart. Månne ej här under motiveringen, ! under den sto:ståtligt utseende byggnadens l sjeltva grundval, tillätventyrs skulle lura en lagrant motsägelses förrädiska svalg, illa! loldt af frasernas lätta täcke? a Se vi på de exempel af emigrationens väl; ignelser, som motionären åberopat, röjer sig t amma motsägelse. Han villsatt vårt land, om icke lider af ötverbefolkning, skall hemta 2 ärdom af ett land, der utvandringen just aff? fverbefolkning blifvit föranledd — nemligen E v 8 d f: storbritannien, under hvilket förmodligen äfen Irland är medräknadt. Han hänvisar tven till Tyskland, hvilket likaledes är mera örvillande än upplysande: under det kollektiva amnet Tyskland sammanfattas länder,som böd a betraktas hvart för sig, derest man vill fälla tt välgrundadt omdöme. När man i utvanringens historia, vid bedömandet af dess or-8 aker och verkningar, utan vidare under ruriken Tysklånd sammanslår en stat med tterlig jordstyckning, såsom Baden, ett par ndra, som förete ett motsatt förhållande, som Baiern och Wirtemberg, åter andra, om hålla en medelväg mellan dessa motsatE er; eller sådana, der ett utomordentligt nängstvång, hinder mot äktenskap o.s.v. exiera, med andra, hvilkas institutioner äro : iare, 0. 8. V., så saknas nog mycket den beFP: iga grunden för eu rätt uppfattning.E3l fö gt kan anföras, att tyske författare äro ligen allmänt ense om att betrakta emiÅ ationens skadliga följder såsom vida öfverigande de goda. vad motionären förstår med sin vnormala vandring, förstå vi ej rätt: menas dermed I temligen jemnt, utan några af tillfälliga lednivgar framkallade, betydligare höjninir eller minskningar, fortgående utvandring, tro vi att en förväntan å ett dylikt femen skall visa sig sviklig. Åtminstone har n erfarenheten från Storbritannien och rskland emot sig. Från Tyskland t. ex. be vandrade 1817 och 1818 omkring 30,000I rsoner, men derefter intill 1827 blott 2000 ve 1 4000 årligen: 1816, 1817 och 1818 var Å örden dålig, derpå bättrade sig förhållanna. Och sedermera bar det varit skörns beskaffenhet, politisk reaktion m. m., m uppdrifvit utvandriogssiffran, medan ljure utsigter i ena eller andra hänseendet ser nskat dep, Likaså kunna för den engelpi! a utvandringens starka vexlingar vissa, be-Jer imda orsaker påvisas. Från hvilken sidaom än betrakta den för utvandringsfrågans de! ning uppstälda troliformeln, finna vi dessoct ikation något osäker. sar är motionären å ena sidan förutspår vår! pel