OBOTILIG-. ) NOVELL AF Paul Heyse. Öfversättning från tyskan af 0. J. Backman. Hanslidanden vore följden af ettlättsinnigt och utsväfvande lif, som han nu måste umgälla med en tidig död. Om han, ehuru han redan stode med ena foten i grafven, ännu vore nog samvetslös att kompromettera en ung varelse, så måste alla sedliga naturer på det djupaste fördöma ett sådant beteende och åtminstone göra sitt till för att undanrycka honom hans offer. Vid detta tal satt jag först liksom förstenad, och mitt hjerta klappade så häftigt, att ju icke kunde få fram det minsta ord. Då on nu teg och straffande betraktade mig med sina skarpa blickar, såsom en öfverbevisad synderska, samlade jag, så godt jag kande, mina lifsandar och svarade, att jag vore mycket tacksam för hennes omsorg om mig och alldeles icke tviflade på hennesgoda afsigt, men för öfrigt alldeles icke vore medveten om att jag hade gjort mig skyldig till någonting opassande eller någon förseelse och icke heller trodde att mitt rykte sväfvade i fara. Jag visste ganska väl hvad jag borde göra och icke göra och trodde mig kunna svara för mina hbandlingar, och för öfrigt hyste jag icke den åsigten, att man, då man sjelf redan stode med ena foten i grafven, vore skyldig verlden räkenskap för hvarje fritt, oskyldigt andedrag, då man ju för öt) Sö Å. B, iir 35, 86 pch 88—40.