UTRIKES. BELGIEN. Vi ha förut i korthet omtalat, att et spändt förhållande uppstått mellan regerin garne i Paris och Brässel med anledning a ett lagförslag om de belgiska jernvägarne öfverlåtelse till utländskt bolag, men att sist nämnde regering såsom i måndags afsändt e! lugnande not till Paris. Sakens sammanhan; är följande: Den franska regeringen har se dan en längre tid gynnat en plan, enlig hvilket ett franskt jernvägsbolag skulle öfvertaga sammanbindningsbanan mellan Luxemburg och Brässel. Direktören för belgiskt jernvägsbolaget, förre statsministern Tesch och, såsom det vill synas, äfven aktieegarne voro gynsamt stämda för saken, hvaremot ministern för allmänna arbeten, Jamar, med stor ifver motsatte sig detta öfverlåtande I slutet af förra månaden hade underhandlingarne fortgått så långt, att man motsåg en snar a fslutning af affären, då handelsministern i andra kammaren afgaf en bestämd förklaring, att regeringen aldrig skulle gifva sitt samtycke dertilis För att ytte, I gare redogöra för sin hållning i denna sak, :. lade regeringen, genom justitieministern, få dagar derefter i kammaren en exposö des motifs,, hvars innehåll ej kunde annat än väcka uppseende i Paris. I de inledande anmärkningarne till denna handling uttalas tydligt och utan förbehåll, att det icke så mycket vore finansiella som ej mer politiska och strategiska skäl som bestämt belgiska regeringen till att en gång för alla förklara sådana slags öfverlåtanden till främmande sällskaper för otillständiga. Justitieministern framdrog, att det vore regeringens obestridliga rättighet både att bevilja och neka koncessioner till jernvägars anläggande och afstående af jernvägslinier. Huruw — heter det i exposen — kan en stat någonsin tilllåta, att det offentliga postoch telegrafverket, personbefordringen, varutransporten, alla trupptransporter i fredsoch krigstider, tulllagarnes stränga tillämpning och den offentliga säkerheten skola vara beroende ej blott af privata intressen, utan till och med af utländska inflytanden? Aberopande sig på ofvanstående, framlade regeringen förslag till en lag, hvars första paragraf innehöll: Jernvägsbolagen kunna icke utan regeringens samtycke afstå de dem tillstadda jernvägslinierna åt andra bolag. Den andra paragrafen bemyndigar regeringen att, i fall ett jernvägsbolag öfverskrider lagen, bemäktiga sig skötandet af banan i fråga och drifva det för bolagets räkning. Denna paragraf får dock tillämpas först när ett kongligt dekret föreigger, hvilket förklarar denna tillämpning nödvändig. I slutparagrafen bestämmes, att lagen skall träda i kraft omedelbart efter less offentliggörande. — Denna lag har nu — såsom redan genom telegrafen kändt är — untagits af begge kamrarne. Den ifver, belgiska regeringen lagt i dasen att bevara rättigheten att bestämma öfver de inländska jernvägarne, har utan tvifrel framkallats af dess fruktan för, att öfrerlemnandet af den till ett franskt bolag kulle blifva första steget till Belgiens införifvande med: Frankrike. En annan fråga ir om icke ett så oförbehållsamt tillkännavifvande af misstro till Frankrike snarare an komma att skada än gagna Belgien, uldenstund landets geografiska läge och dess rationalitet hänvisa det till ett fast och ärigt vänskapsförhållande till Frankrike, såom ett af hufvudvilkoren för dess framtida vestånd. Ty med samma rättighet, som refve Bismarck nyligen i preussiska herreset förklarade, att konungariket Hannoer, medan det ännu var sjelfständigt, omöjigt kunde följa någon annan politik än den wreussiska, och att försöket att emancipera ig från Preussen måste såsom en nödvänlighet medföra Hannovers undergång — med amma rätt kunna franska statsmännen göra ällande den åsigt, att Frankrikes säkerhet der af, att en stat sådan som Belgien i sin trikespolitik hyllar intressen, hvilka stå i trid med Frankrikes, När den belgiska miisteren — säga de franska regeringsorgaerna — anför såsom motiv för den omtaade lagen nödvändigheten att skydda lanets säkerhet, visar den derigenom en frukan, som än icke rättfärdigas af någon omtändighet. De franska tidningarne uttala idare det hopp, att belgiska regeringen, i nlighet med den tydligt uttalade meningen Frankrike angående denna sak, icke måtte ifva denna lag en retroaktiv karakter, emean den eljest skulle komma att verka hämnande på samfärdseln och handeln. — Anvärkas bör, att den luxemburgska Wilhelmsanan i fjol öfverläts till samma franska ernvägsbolag, som nu stod i begrepp att öfveraga den belgiska banan, utan att regerinen i Haag lade den minsta svårighet i väen derför. Hvad som i anledning af denna belgiska rnvägsaffär förtjenar särskild uppmärksamet, är den ifver, hvarmed den preussiska reuz-Zeitung tagit sig an saken. I början f innevarande månad innehöll Krevz-Zeitung n artikel, hvari Belgiens oafhängighet för; PE RAR SE re AA EE RN td