Ena konferens rörande jernvägsfrågorna hölls i lördags afton å Hötel de Suede af ett stort antal riksdagsmän af båda kamrarne. Initiativet till densamma lärer hafva tagits af de norrländska representanterna och ändamålet synes vara att åstadkomma ett motförslag mot den grefve E. Sparre framlagda p för j arbetenas fortsättniog. Den i lö konferensen hade blifvit förberedd genom eo i tisdags i samma lokal hållen mindre sammankomst. Hvad vi erfarit om dessa sammanträden öfverensstämmer hufvudsakligen med hvad D. N. om dem i dag berättar, och vi återgifva derföre här nämnde tidnings redogörelse: Förliden tisdags afton hade Norrlands represemianter, såväl i första som andra kammaren, ett sammanträde å samma ställe, hvars resultat blef att ett program uppsattes och nytt möte beramades till i går, hvartill äfven kamrarnes öfriga ledamöter skulle inbjudas. — I detta senare beslut måste dock något missförstånd egt rum; ty generaldirektör Bennich, som vid båda tillfällena fungerat som ordförande, y.trade i det anförande, hvarmed han öppnade det af ledamöter från båda kamrarne talrikt besökta mötet, bland annat: resultatet af det på tisdagen hållna möte blef, föratom det upplästa programmet, att man till detta möte skulle inbjuda öfriga i saken liktinkande Men att äfven andra, som likväl påstodo sig vara inbjudna, funnos närvarande, framgick alltför väl af diskussionen. Men hvarom handlade detta möte? torde nu men skäl frågas. Till svar skall jag här återgifva något af det nämnda programmet, sådant jag, efter åhörandet af ett hastigt uppläsande, kan minnas det: k Att närvarande riksdag skulle ingå till K. M:t med skrifvelse derom, att K. M:t täcktes låta verkställa sorgfälliga och fullständiga undersökningar af alla de jernvägslinier som under de när maste 10 å 15 åren skäligen kunna ifrågasättas att såsom stambanor på statens bekostnad byggas it sedan resultatet af en sådan undersökning kändt och landstingen deröfver afgifvit sitt i den mån de dertill finna sig befogade, ehagade, så snart omständigheterna det a, inkomma till riksdagen med proposition, med förslag såväl till de stambanor, som under den ofvannåmnda tiden böra byggas, som ock rörande tiden och sättet för dessa byggnaders ut rande jemte medels anskaffande; samt slutlige; att ett förslagsansiag — hvars belopp icke utsatt i programmet skulle för ändamålet ställas till K. M:ts disposition Detta var, som man på riksdagsspråk uttrycker sig, sjelfva klämmen. Motiverna, som voro indelta i — om jag hörde rätt — 5 punkter, innehöllo bland annat att alla banor, som kunna anses vara af allmännare betydelse, skola utföras uteslutande på statens hek nad; — att det på jernvägstrafiken uppkommande ötverskott skall användas till annmteter å jernvägslån i stället för ett omedelbart anvisande af samma öfverskott till byggnadsfond; att den plan ör j ars sträckning och tiden för deras utqör n. m., som andar sig på en noggrann och opartisk undersökning af riksdag och konuog framställes; — att all möjlig sparsamhet vid anläggvingen iakttages samt onödigt vidlyftiga och dyrör gtyrelseformer borttagas; — att genom på förhand vidtagna entreprenader och beställningar skall beredas svenska industrien till träda i täflan om levera i söateriel, hvilken bör, der den hvad godhet o pris beträffar kan, utan allt för stor uppoffring, iom landet erhållas, blifva svensk; — detta allt, under uttalande af dem kraftigaste protest emot att riksdagen utan föregången undersökning och under missledande inflytande af en ny, 8 orartad tanke, som, lifliat unde .öddes af jlera skickligt komtiner. vskilda intressen, skulle fatta beslut det af jernvägslinier, deraf en del vore allået cke och en annan del högst ofwlständigt undersökta, samt mot att staten ät inhemska verkstäder uteslutande monopoliserade all tillverkning at jernvägsmateriel, utan afseende å pris och goöhet. Detta var, såvidt jag kan erinra mig, bufvudinneh af det program, omkring hvilicet diskussionen skulle vända sig. Sedan programmet var uppläst, uppstod enlång tystnad och mar började hviska: här blir ej nå goa diskussion, Men så uppträdåe professor Arrhenius och häradshöfding Staaff i f:åga om sjeifva föredragningssättet. Sedan detta var af gjordt, uppstod åter en lång tystaad var det f. d. statsrådet Lagerstråle, naden, bvilken tillika med hrr Siwaff, Nordström, Drukspatron Petre, Troitus, ÄAstömer, Ahlgren och Hazelius hufvudsakligen instämde i programmet. Emot detsamma och till försvar för sin siötion uppträdde med ett långt och sakrikt anförande fefva EB. Sparre. Dessutom uppträdde br voni nlsenheim, med sin vaniiga patos, inblandande