OBOTLIG. NOVELL AF Paul Heyse. Öfversättning från tyskan af C. J. Bäckman. Meran den 5 Okt. 186. Sedan åtta dagar, som jag nu varit här, har jag icke skrifvit en enda rad. Jag var för matt och upprörd efter den långa resan. Då jag satte mig ned och stirrade på de hvita bladen, föreföll det mig som om jag hade tittat in i en camera obscura. Alla bilder, som under vägen hade flugit mig till mötes, uppdöko nu helt tydligt och i NKfliga färger samt jagade hvarandra som i en feberdröm, tilldess mina ögon flödade öfver. Under resan kände jag äfven mer än en gång att tårarne voro nära att tränga fram; men jag var icke allena, och jag hade verkligen icke någon lust att bli frågad och ömkad af de främmande herrar som foro med my. j Här är det annorlunda; jag är ensam och fri; jag har redan erfarit, att endast de ensamma kunna vara fria. Hvarföre skulle ja, väl äfven nu blygas att gråta? år det d icke sorgligt nog att jag först skulle få kasta en blick in i denna verldens hela skönhet, ! vdan jag vet att det endast är en afskeds blick? Måhända vore det bäst att jag sloge igen min dagbok och lemnade bladen tomma; ty! hvarmed kan jag väl fylla dem, annat änj med en onyttig klagan? Jag hade tänkt mig det såsom någonting så behagligt och! 4Höstande, att nedskrifva allt hvad jag möjfigen kunde känna vch tänka under den sista