Rutetteetet —h — Dödsfatl. Sverges äldste i tjenst va rande officer, majoren i armen, kaptenen vic Svea artilleriregemente Echard at Klercke afled den 4 dennes och jordfästes i går ut Ladvgårdslands kyrka. Född 1787, antog: han, enligt tidens sed, vid 9 års alder til sergeant vid Vendes artilleri och blef office 16 år gammal. Han deltog i pommerska kriget och bivistade Stralsunds belägring Tjenstgjorde 1808 och 1809 vid vestra armen i den hedrande platsen som brigadadjutont Under kriget i Tyskland 1813 bivistade han fältslagen vid Grossbeeren, Dennewitz och Leipzig. Efter Fredriksorts intagande befalldes han att af der eröfrade kanoner bilda ett belägringsbatteri till Glickstadts belägring. Sedan denna fästning öfvergått befalldes han att af dess bestyckning utvälja och till Läbeck föra så många grofva pjeser, som ansågos kunna, inom den i freden i Kiel bestämda tiden, hinna föras utom danska området. Endast genom af Klerckers ihärdighet och genom hans rådighet att hindra bekantgörandet af en gifven befallning att i nödfall öfvergifva företaget, lyckades han efter många svårigheter att bortföra 68 metallpjeser, hvilka nu såsom trofter intaga hedersplats på Artillerigården. Under den följande delen af fälttåget förde han såsom löjtnant batteri. Efter kriget erhöll han det ena af de två vid Vendes regemente nyuppsatta ridande artilleribatterierna och värderades synnerligen af den bekante general Cardell. 1830 öfverflyttades han till Svea artilleri, der han tjenstgjorde ända tilldess en två måvaders sjukdom lade honom på det sista lägret. Sällan lär en officer så läng eller ända till 82 års ålder, varit i verk utöfning af sin tjenst, hvilken han också högt och med berömvärdt nit älskade. Med en ypperlig belsa och stark kroppsbyggnad, var han knekt i ordets bästa bemärkelse, ordningsälskande, sparsam, godhjertad, känslig för kamratskap och tillgifven den uniform, i hvilken han enligt sitt förordnande sveptes. Med ringa tillgångar uppfostrade han omsorgsoch kärleksfullt två efterlefvande söner, båda kände officerare. — Mindre bekant torde vara, att han, vid några och tjugu års ålder, var författaretill en ganska läsvärd skrift, införd i Krigsvetenskapsakademiens handlingar för 1810, Tankar om svenska artilleriets personals tillstånd, hvilken temligen utförligt, sakrikt och med hela arten af en mogen penna behandlar en mängd vid artilleriet då varande missbruk med störande inflytelse på organisationsförhållanden. (vb. A.) I Göteborgs-Posten för i går läses: Ett dödsfall, som, ehuru länge förutsedt, dock inom hela vårt samhälle väckt det djupaste deltagande, inträffande sistl. söndags afton, då fru Euphrosyne Abrahamson, född Leman, efter en längre tids svåra lidanden afled här:tädes, ej fullt 33 år gammal. Sjelf, som bekant, en gång utmärkt konstnärinna, förblef hon, sedan hon återgått till privatlifvet, konstens och dess utöfvares varmaste beskyddare och vän, och inom societetslifvet glänste hon icke blottt genom sin talsng, utan lika mycket genom qvinnans ljufvaste egenskaper: godhet, älskvärdhet och behag. Euphrosyne Leman debuterade, efter att i Paris ha studerat för Panofka och Duprez, år 1855 a Kungliga teatern i Stockholm som Pamina i Trollflöjten och rönte afgjord framgång, Under åren 1858 och 1259 firade hon lysande triumfer i Madrid och Wien, ända tills hon sistnämnda år lemnade konstnärsbanan och förenades med den make, som nu bittert begråter henne. Hon utnämndes sistlidet år till medlem af musikaliska akademien.