Stockholms stadsfullmäktige. Vi fortsätta i dag redogörelsen för stadsfullmäktiges sammanträde i förgår afton, meddelande här nedan en öfversigt af Örfverläggningen, rörende upptagan det af 8-millioners-lånet. Öfverläggningenöppnades af hr v. Kramer, som anförde, att då, den 6 Okt. förlidet år; frågan om upptagandet af ett lån å 2 millioner, förevar hos stadsfullmäktige, hade en taläre yrkat lånesummans nedsättning till: en bestämd: lägre siffra, en talare yrkat, med en del förbehåll; bifall till de-två millionerna, samt slutligen en talare återremiss på det att, såsom orden föllo, utskottet måtte tillse, huruvida ej lånesamman kunde i någon betydligare mån nedsättas, — och på derna återremiss hade nu utskottet svarat med att begära 50 proc:s förhöjning, begära 3 millioner! alaren trodde ett sådant förfaringssätt af ett utskott vara så godt som okändt i någon rTepresentationg historia och hemställde hvad t. ex.riksdagens kamrar skulle säga, i fall statsutskottet, ent emot dem, så förfore. Erhölles genom biall till utskottets förslag prejudikat för ett sådant förfaringssätt, så återstode, efter talarens. förmenande, intet annat än att, så snart förslag om någon utgift komme från beredningsutskottet, skynda siglatt genast bifalla detsamma, i tysthet tackande utskottet för att det ej begärt mer, och noga aktande sig för återremiss, fullt öfvertygad omsatt en -Bådan-alltid blefve mycket dyr. :3 Talaren ville dock medgifva, att man för en gåvg kunde lemna det formella — eller oformliga — derhän, om blott utskottets förslag vore godt i sak; och ville-derföre öfvergå till dess granskande ur denna synpunkt. Mean finge i betänkandet veta, att stadens skulder nu-uppgå till 8,427,000 rdr; men derefter vidtoges en äfräkning. Den i pantlåneinrättningen nedlagda millionen samt mot ränta utlånta 2 millHoner fråndrogos, hvarigenom erhölles. Båsom resultat, att staden blott var skyldig cirka 5 millioner. Beräkningen, vacker att åse, kunde dock ej lemnaseftertanken varaktig tröst.. Pantlånemillionen. kunde man ej få-lös, om man: behöfde den; men, då den ger ränta, så må den ju dock kunna afräknas — men de utlånta 2 millionerna? Af dessa voro. 200,000 rår rmt tillfälligt utlånta såsom beräknade i årets stat, och 1,800,000svore återstoden af 1867 års lån, samt enligt k. brefvet af den 6 April 1866 afsedda till vissa ändamål. Det vore härmed som om en enskild sade: jag bar 10,000 rdrs skuld; men jag bar 2000 rår i fickan, alltså blott 8000 rdrs skuld, ehuru han mycket väl visste, att dessa 2000-vore dels afsedda till hushållsutgifternästa vecka, dels anslagna till reparationer ete., inom kort förestående. Det. stode således fast, att staden hade minst 7 millioner verklig skuld: Den reguliera årliga utgiften för ränta och amortering uppginge också nu. enligt ut giftsstaten för år 1869 (utan att medräkna fattigvårdsnämndens affärer), till 509,959 rdr, och ifall det nu föreslagna 40-års, 3-millioners konverteringslånet upptoges, ökades dels räntan något genom öfverlån af 350.000 rdr, dets tillkomme en -amortering -af .75,000. rår... Annuitet. blefverdåseirka 604,000 rår, ellen fallt motsvarande en uttaxering af 2, rdr pr bevillningsriksdaler! Talaren frågade, om, när: man .hunnit derhänj ej nästa steg vore att förklara en sådan årlig utgift odräglig, samt ett större lån nödvändigt för att konventera äfven annuiteterna 0. 8. V. O. 8. V. Vore det under sådana förhållanden skäl att nu öka vår skuld? Nej, sade utskottet, hör är blott fråga om att förvandla det uppsägbara vattenledningslånet och tillfälliga lånet af 1866 till amorteringslån., — Fåfäng förhoppning. Sådant blefve ej slutresultatet. Af 1867 ärs lån skulle nu finnas qvar 2,541.577 rdr; men, enligt drätselnämndens egen uppgift, funnes ej mer än 1,330,000 rdr qvar. Hvart hade de felande 711,000 rdrna tagit vägen? Man finge ibetänkandet en lång lista, eller syndaregister, på dej: ändamål, till hvilka de användts, till stor del på grund af stadsfullmäktiges beslut; men till ändamål helt andra än dem, för hvilka lånet, enligt föromnämnda k. brefvet, skulle användas. et vore der, förmenadestalaren, faran låge. : Hvilka skulder förfalla, i år? Jo, den 1 Aprill. 350,000 rdr uppsagda vattenledningsobligationer, den 9 Juli 60,000 rdr kommunens skuld till enskild person, samt slutligen den 1 Okt. 500,000 af tillfälliga låvet af 1866, summa 910.000 rdr, hvartill kunde komma ett eller annat 100,000-tal es ligen inom-1April ytterligare uppsagda vattenled ningsobligationer, d.; v. s. Högst 1 million eter 1,100,000 rdr att i år betala. Om man nu lånade l: upp härtill 3 millioner, hvad blefve följden? Jo, att vid årets slut funnos hopade i stadskassan ytterligare 2 väntande millioner. När det nu visat: sig, att af 67 års lån borde finnas 2!, million qvar; men ej funnes mer än 1,800,000, eller att 711,000 rdr smält bort under väntandet, vore ej fara värdt; )X att det ginge på samma sätt med de två öfverskottsmillioner man ytterligare ville hopai kassan? Vore ej fara värdt att t. ex. när ändtligen 1 Okt. år 1871 den sista !, millionen af tillfälliga lånet eller de sista obligationernsaf vattenledningslånet skulle konverteras, så funnes måhända ej medel dertill qvar. Man skulle skämtvis kunna säga, yttrade ! talaren, att kassabehållningen omhuldades och vårdades med så varma händer, att de smälte bort. Js Talaren ville dock från skuld häri uttryckligen fritaga både hvarje enskild ledamot af.denna församling, liksom hvarje under densamma lydande delegation, ja, till-och med stadsfullmäktige sjelfva in corpore. Felet låge i stadsfullmäktiges arbetsordning. En gång om året regleras staten, då hvarje tillgång disponeras — och ibland litet mer; måen sedan sammanträda stadsfullmäktige hvarannan eller hvarje månad hela året om och besluta anslag. Det vore underligt, med en sådan arbets-s ordning, att det ej gått värre än det gått. Under sådana förhållanden kunde talaren ej finna annat, än att det vore klokast att iåna af sig sjelf, d. v. s. taga af de 1,800,000 rdr i kassan och betala den million skuld, som i år måste betalas, med ett ord, göra halt, se sig om, med lugn uppmäta skuldfältet och sedan vidtaga någon åtgärd, som vore beståndande, någon uppgörelse sådan, att man ej strax behöfde komma igen med ett nytt lån; ty detta senare vore nu förhålländet. Såsom utskottet uppställt-sitt förslag, blefve —i strid mot drätselnämndens förslag — liqviden mellan 1:sta och 3:dre afdelningen qvar ouppgjord, och denna erfordrade 531,000 rdr. Tillsammans med de 711,000 försvunna riksdalerna af 1867 års lånefond, bildade detta redan en vacker början till basis för anspråk på ett nytt lån. terstode som enda skäl att just nu låna ögonblickets, enligt förmenande så särdeles gynnsamma beskaffenhet. Men då man ej kunde hoppas sälja obligationerna till högre än 92 å 93 proc., så komme i alla fall dessa penningar att kösta staden 5?7, proc. i ränta utom amorteringen, och tålaren kunde ej finna detta vara så oersättligt briljanta vilkor. Ställdes åter — genom någon förändring af utskottets förslag — lånets upptagande på verkligt successiv försäljning af obligationer, hvilket skulle förekomma hopandet af öfverflödsmedel i kassan, så förlorades det s. k. gynnande ögonblicket likal1 visst som genom att låta hela saken anstå. i Hur talaren vände frågan, kunde han derför ej finna annat än att bäst vore taga tillsvidare af befintliga öfverskottsmedlen och betala de öfverhängande skulderna och sedan grundligt rangera affärerna. Under tiden hade man minskat skuldsumman, stärkt sin kredit och ställt så till, att