uttalade han önskningsvis den förhoppningen, att en motion föktte väckas i ändamål et förbättra arbetarnes ställning. Hr Vv. Troil erhöll återigen ordet och förfullständigade hr Bergströms historiska framställning om det danska frälsets uppkomst och dermed i bona stående frågor, — en utredning, för hvilken vi, lika litet som för hr Bergströms, äro i stånd att redogöra. — Till sist yttrade tal., att om remiss å motionen beviljades, skulle detta bli en anledning för öppviglarne att säga till frälsebönderna: Stån på er; gifven icke efter; I sen ju, att riksdagen tagit saken om hand. r Björek ingick i ett längre svaromål för att försvara sin åsigt, att frälsebönderna icke hade op att vid sina ifrågavarande tvister vända sig till. S Hr Sven Nilsson. Äfven italarens hemort hade oro i förberörde hänseende uppkommit och vräkHingar till och med förefallit Talaren trodde dock ej, att den ekonomiska ställningen vore orsaken dertill. Äfven den sjelfegande bonden vore ofta i knappa ömständigheter; äfven han blefve dömd till vräkning, nemligen när han måste gå från gård och grund, till följa af omöjligheten för honom att betala utskylderna. Man hade äfven sägt, att vissa godsegare skulle förtrycka sina underhafvånde. Talaren kunde af egen erfarenhet icke heller tro, att detta vore fal et, enär det skulle högligen förvåna honom, om män, som i det ena häradet nämnes nästan med dyrkan, skulle vara sådana barbarer i det andra. Grunden till denna rörelse vore djupare; den berodde nemligen på den bland frälsebönderna gamla föreställningen, hvilken talaren hört omtalas ända sedan sin barndom, att gårdarne tillhöra dem sjelfva. I denna väl beredda jordmån är det Tullberg nedlagt sitt utsäde. Visserligen kan det vara sannt, att upplysningen icke är sådan den borde vara och att äfven denna omständighet kunnat till någon del. vara orsaken till rörelsen; men det står väl ändå icke så illa till med vår folkbildning som man här velat göra troligt, den är åtminstone på god väg. Talaren kunde icke instämma i den åsigten, att en undersökning af föreslagen beskaffenhet skulle vara öfverflödig, emedan man genom jordeböckerna kunde erhålla alla behöfliga upplysningar. Nu är dock förhållandet att jordeböckerna icke alltid äro tillräckliga eganderättshandlingar. Frågor om eganderätt afdömas visserligen i allmänhet af de allmänna domstolarne, men när det gäller kronans eganderätt, så kan icke den enskilde, endast kronans ombud draga ärendet under domstols handläggning. Frälsebönderna kunna således icke börja rättegång inför allmän domstol, angående skatteköp af deras brukade hemman; de äro med andra ord icke rätte kärande, och af denna anledning torde den ifrågasatta undersökningen befinnas icke vara obehöflig. Talaren hade till sin förvåning hört en talare, på hvars omdöme han satte mycket värde; påstå att 200-årig häfd skulle göra orätt till rätt. eremot ville talaren protestera. En orättvisa ligger icke till sig, nej, snarare blir hon större, ju äldre hon blir. Det hade blifvit yttradt, att dessa föreslagna komit6er icke skulle kunna få del af alla eganderättshandlingar. Så alldeles omöjs ligt vore det väl icke heller. Erfarenheten hade i detta fall en lärdom att gifva. Under Carl XI:s tid blef en gång föreskrifvet, att den som icke kunde med eganderättshandlingar visa åtkomsten af sin egendom, blef den förlustig. Talaren ville visst icke förorda samma åtgärd i förevarande fall, men han hade blott velat visa att utvägar icke saknas för att få del af de nuvarande egarnes eganderättshandlingar. Talaren hyste den öfvertygelsen att den förevarande motionen icke varit värd all den uppmärksamhet som blifvit honom egnad. Man borde hafva helt enkelt remitterat densamma. Men äfven nu sedan den ådragit sig en oförtjent Uppmärksam het trodde talaren att man utan fara kunde bevilja remiss. Utskottens handlag att affärda motioner vore så väl känd, att gg icke kunde vara oviss Andra kammaren borde så sparsamt som möjligt begagna sin rätt att genast afslå väckta motioner, på det ledamöter icke måtte afskräckas att väcka sådana, hvilka ofta icke innebure så stora vådor, som man vid första påseendet kunde tycka. Hr Ridderstad. Om man började att i fråga om eganderätten göra koncessioner i ena eller andra riktningen, så komme man snart i en ställning, som skulle sluta med en afgrund... Motionen i sig sjelf vore af ingen betydelse, men man kunde deri spåra ett frö till ingenting mer och ingenting mindre än kommunism. Hvad beträffade Skånes godsegare, så vore de i fråga om eganderätten i bättre ställning än jordegarne i de flesta andra landsorter, emedan de åtminstone kunde med klara bandlingar styrka sin rätt, hvilket deremot icke vore händelsen öfverallt. Hr C. A. Larsson ansåg vägran af remiss skola trycka en alltför aristokratisk stämpel på denna kammare. Med anledning af den sakrika och upplysande diskussion, som öfver den förevarande rå gan blifvit förd i kammaren, kunde det utskott, till hvilket motionen borde remitteras, afgifva ett utlåtande, med anförande af de å ömse sidor framlagda skälen. Ett dylikt utlåtande vore enligt talarens tanke af så stor vigt att erhålla, att man endast derför borde remittera motionen. Och så lumma vore väl icke de skånska bönderna, att de cke läto sig öfvertygas, när de fingo se skälen mot den föreslagna undersökningen samlade på ett ställe. En dylik undersökning kunde vara behöflig äfven på andra orter i landet, der äfven oro land frälsebönderna börjat förspörjas. Hr Bergström begärde återigen ordet; med anedning af en talares uttryckta förvåning öfver yttrandet att om ock orättvisor i fordna tider blifvit vegångna, hafva de likväl genom århundradens näfd erhållit karakter af laglighet. Tal. måste nu sin tur uttrycka förvåning deröfver, att den taaren icke hört talas om häfd och preskription. Naturligtvis kunde det icke vara talarens mening utt häfd skall gälla i. annat fall, än när ingen anan . rätt än den genom häfden vunna kan påvias. Men när detta är händelsen måste häfden sälla. Detta är äfven stadgadt i vår och alla ciriliserade folks lagar och kan icke undvikas. Sedan äfven hr Ola Jönsson ytterligare erhålit ordet och besvarat åtskilliga invändningar, sluades diskussionen. Såsorh förut är nämndt, anställdes omröstning, hvilken utföll så, att motioren remitterades till. ett tillfälligt utskott med 82 röster mot 81, hvilka voro afgifna för den meninsen, att motionen genast borde afslås. Till Redaktionen af Aftonbladet.