eslagna komiten kunna nödga egarne att framlemna hos dem möjligen förvarade dokumenter till upplysande af eganc Ke KL så bedroge man sig; ingenting kunde tvinga dem dertill, icke ens en stämning. Det ålåge nemligen alltid kärandeparten att söka bevisa käromålet, och först om detta kunde med framgång försökas, vore sie att hos. ok möjligen förvarade handlingar komme i rätt. Trodde man sig genom den för lager fal öfvergick derefter till en vidlyftig historisk fra g om uppkomsten af det danska frälset, för hvilken vi sakna både förmåga och utrymme att här redogöra, i afsigt att visa, att de danska egarne till en början, och efter dem de nuvarande innehafvarne af de skånska godsen med full eganderätt besitta dessa sina egendomar. Slutligen sökte tal. genom uppläsande af 41 3 af k. resolutionen den29 November 1756, af det innehåll, att om kronan ifrån innehafvaren af. jord, som i äldre jordeböcker stått för skatte, vill vinna skatterättigheten, bör sådant ske vid domstolen i den ort, der jorden är belägen, bevisa att icke kammarkollegium, såsom påstådt blifvit, utan vederbörlig domstol eger att befatta sig med tvister mellan kronan och den enskilde, i råga om kronojords öfvergång till kronoskatte. Hr Per Nilsson i Espö sade sig hafva. blifvit uppmanad af en sjelfegande bonde i sin hemort att väcka motion i samma riktning som den förevarande. Tal. hade dock icke varit hågad dertill, men att beröra arrendeförhållandena gifvitlöfte, såframt han erhölle afskrifter af kontrakterna. Men då han icke erhållit dessa handlingar, hade han afstått derifrån, äfven af det skäl att han önskade denna fråga behandlad på samma sätt som i Danmark, der den blifvit tilfredsställande utredd och löst. Det är märkvärdigt och ej utan betydelse, menade tal., att bland Skånes frälsebönder råder den föreställningen, att de ega nyttjanderätten till sina hemman, endast de fullgöra sina skyldigheter. Detta vore ej den första rörelsen af nu i frågavarande beskaffenhet, ital:ns barndom hade en dylik upprört sinnena i hans hemort, nemligen bland frälsebönderna under egendomen Jordberga Denna stillades dock snart af egaren, den bekante frih: von Nolchen, som fullständigt frångick hofverisystemet och förvandlade hofveribönderna till arrendebönder. Detta ombyte utföll till båda fana belåtenhet. Välmågan blef större hos önderna i samma mån de fingo friare händer, och ey fick större inkomster, hvilka fortfarande ökas, ty hvart tionde år förnyades kontrakterna och arrendatorerna ingå då med nöje å, att öka arrendet i samma mån som deras ckenmen blifvit förbättrade ochilemna bättre skördar. Tal. uttryckte sin förvåning öfver, att Skånes godsegare ej följt detta vackra exempel, hvilket skulle ländt dem sjelfva till fördel, på samma f de framkallat omkring sig en välmående och lycklig befolkning. Huru ser det nu i stället ut å de stora godsen? En betydlig skilnad förees öfverallt mellan frälseoch skattebönderna, icke allenast i afseende på deras ekonomiska vilkor, utan ännu mera och väsentligare i afseende på deras bildningsgrad. Orsakerna till den senare olikheten ligger uteslutande i deras egenskap af frälsebönder. Man måste beklaga men q anklaga dem. Anklagelserna drabba andra: i främsta rummet dem, som försummat deras undervisning eller icke beredt dem tillfälle till sådan; i andra rummet dem, som-så ordnat undervisningen i våra skolor, att man der ej får begrepp om landets-lag och rätt, eller de menskliga rättigheter, som samhället tillmäter hvar och en, och de medborgerliga pligter, alla måste åtaga sig, som vilja njuta samhällets skydd och öfriga förmåner; slutligen egendomsegarne; som ej alltid användt de rätta medlen att bibringa dem upplysning: om hvad de behöft veta. Skånska bonden är icke oresonlig, endast han är öfvertygad om att han. behandlas rätt. . Genom en blick tillbaka i historien sökte tal. visa, att han -deremot ee alla sina krafter och icke förtröttas i striden för sin hotade frihet och sjelfständighet. Tvärtemot flera andra ledamöter i kammaren var tal. öfvertygad, att om riksdagen upptager denna fråga till. behandling, skall. detta mera än mycket annat lugna oron och minska trotset, som har sin orsak i okunnigheten; och derför yrkade han, att motionen icke måtte vägras remiss. Hr Falkman inskränkte sig till att i korthet yrka afslag å motionen, Er Hedlund. Då tal. haft vetskap om motionen, innan den framlades för kammaren, och enär tal. då ej hyste tvifvel om dess nytta, men nu af den i kammaren förda diskussion: blifvit förd till en motsatt åsigt, ansåg han sig böra a några ord. Man hade, i fråga om den skånska rörelsen, gerna tillämpat den gamla satsen: ingen rök utan eld; man hade trott att det skulle vara nyttigt, om utredning kunde visa, huru det egentligen hängde tillsammans med denna sak. est hade dock tal. hoppats af den utredning, som i kammaren otvifvelaktigt skulle föregå motionens remiss; . och detta ändamål med motionen hade också i rikaste mått vunnits. Den utredning som här : föregått, hade varit i högsta grad värderik och hade fullkomligt öfvertygat tal. om olämpligheten att remittera motionen. Hvad som. isynnerhet bidragit till denna hans åsigt vore, att det åsyftade ändamålet, nemligenen utredning af eganderättsförhållandena, vunnes på ett mycket bättre sätt genom arbetet för de nya jordeböckernas upprättande, än genom den föreslagna komiten. ore det någon utsigt att lugnet skulle blifva återstäldt genom en remiss, så skulle tal. gerna bifalla begäran derom, men tal. hade funnit, att de skäl som anförts mot en remiss varit starkare än de för densamma afgifna, och fruktade dessutom, att remiss skulle vara detsamma som olja på elden. Om andra kammaren nu remitterade motionen, och första kammaren sedermera, såsom högst antagligt vore, afsloge densamma, så skulle det för1 de med förhållandena vid riksdagen obekanta se ut, 1 som om herrekammaren afslagit, men andra l; kammaren antagit densamma, enär remiss och bi-; å S fall för den oerfarne säkert ej så noga kunde skiljas åt. Tal. ville icke genom bifall till remiss gifva upphof åt så falska och mot medkammaren afvoga föreställningar. -ZIq Man hade angifvit okunnigheten, såsom den för1 nämsta orsaken till den merberörda rörelsens upp-c komst. Enligt tal:s öfvertygelse vore det docks icke så säkert, att omfattandet af vidunderligas ö ällningar nödvändigt förutsatte, vare sig låg r I g f 8 esgrad eller låg moralitet. . Mormonismen .4e.derpå ett märkvärdigt exempel. Många personer, som hvarken kunde beskyllas för bristande intelligens eller bildning, och som ej heller kunde anklagas för immoralitet, hade icke desto mindre med största ifver omfattat denna besyn-r nerliga lära. Äfven de skarpsinnigaste personern blifva stundom lättrogna såsom barn, när vissa e strängar hos dem slås an, såsom t. ex. religionens!) k s 1; och egennyttans. ; Man hade äfven påpekat den bedröfliga roll en delaf pressen spelat i detta sorgliga uppträde.n Tak kunde för sin del icke underlåta att beklagak att organer inom pressen funnits, som på ett smut-a sigt sätt underhållit rörelsen. Ingen annan kan så djupt som en tidningsredaktör beklaga, att pressen missbrukas, ty derigenom försvagas den makt, som I eljest med rätta tillkommer densamma. Fk I sammanhang med frågan om den skånska rö-!yn relsen, anmärkte tal. att äfven arbetaren: har en3 eganderätt, men att denna rätt hos oss icke blif-), vit tiliräckligt skyddad. Om t. ex. en brukare h suttit på en gård i vissa år och under denna tid högst betydligt arbetat ap egendomen, så vore J han utsatt att bli uppsagd när som helst, att likb om sparfven bli körd ifrån axet, utan någon er-j gittning för de kanske ganska stora förbät han med egarens gård företagit. Tal. ans stadgande böra införas i det syfte, att en . skulle få ersatt värdet af de förbättringar hanSi RR dr AR FN