heter, som förekommit, så blottställer han ju i hög grad sin värdighet, hvaremot en sakförare, hvars enda uppgift är att framhålla hvad som kan lända den anklagade till ursäkt, på sådant sätt kan misstaga sig, utan att det behöfver väcka förargelse. Hvad den anklagade framför allt behöfver, är en rådgifvare i afseende å det sätt, hvarpå han skall afgifva sin förklaring, ty äfven om man antager, att den anklagade icke är utan all bh antaståd, beror det likväl af denna rklaring, till hvilket särskildt brott den lagstridiga handlingen är att hänföra. Det är uppenbart, att härpå ligger mycken vigt, emedan straffet för brott, som för den i lagen bevandrade synes alldeles lika, kan vara mycket olika. Ofta beror det just på ett eller annat uttryck i denna förklaring, till hvilket slag af brott def ifrågavarande handlingen är att hänföra. Har den tilltalade en gång afgifvit en sådan förklaring, hvarigenom den åtalade handlingen blifver att hänföra till ett svårare brott, så är det ganska svårt för domaren att, om han anser att förklaringen icke är riktig, förmå den tilltalade att ändra ordalagen deri, emedan han derigenom lätt gör sig misstänkt för partiskhet. Slutligen kan det äfven för den skickligaste domare vara nyttigt, att saken framställes från en annan sida än åklagaren framhåller henne. Den största betänklighet, som torde möta mot förslaget om anställande af offentliga försvarare för i svårare brottmål tilltalade, är utan tvifvel kostnaden för en ny tjenstemannaklass, men ändamålet skulle säkert här, liksom i Norge och Danmark, kunna vinnas utan statsverkets betungande med löneanslag. I Norge hafva några få defensörer en temligen obetydlig lön; men i Danmark hafva inga defensorer fast lön, utan deras förnämsta inkomster bestå i hvad de kunna förtjena på enskild praktik såsom advokater i tvistemål, bouppteckningsförrättare, utredare af sterbhus 0. s. v. Defensorerna behöfva ej nödvändigt vara jurister, men det är en skyldighet för hvarje praktiserande advokat att biträda i brottmål tilltalade ersoner, och skall, åtminstone i Danmark, domstolen i det slutliga utslaget alltid yttra sig, huruvida defensorn nöjaktigt fullgjort sitt uppdrag. Befinnes annorlunda vara förbhållandet, dömes han till böter äfvensom till skadeersättning, i fall han genom försummelse vållat, att ransakningen med häktad : person oskäligen fördröjts. För hvarje utförd brottmålssak tillerkännes defensorn ett måttligt salarium att gäldas af den tilltalade, ifall han åt saken fälles, men i annat fall, äfvensom då den tilltalade saknar tillgång! härtill, af allmänna medel. I de större städerna i Sverge finnas redan skickliga personer, som egna sig uteslutande åt advokatyrket. Äfven på landsbygden finnes en eller annan erfaren sakförare, men derjemte har man både på landet och i städerna en hel hop till advokatyrket fullkomligt oskickliga personer, kända under benämningen bränvinsadvokater, hvilkas förnämsta sträfvande går ut på att uppegga till processer, dem de illa utföra, under det de, förespeglande sina hufvudmän en lycklig utgång, preja dem på den ena penningsumman efter den andra. Att utrota dessa är ganska svårt, då advokatyrket är alldeles fritt. En eller annan, som svårt förgår sig, dömes väl ovärdig att föra andras talan, men andra framträda i stället. 4 Stadgades det nu här, liksom i Norge och Danmark, att med rättigheten att föra andras talan i tvistemål skulle vara förknipad skyldigheten att bistå i brottmål, der äktning skett eller kan ifrågakomma, tilltalade personer, äfvensom att domstolen vid afdömandet af hvarje sådant brottmål skulle yttra sig, om den tilltalades sakförare oklanderligt biträdt honom, så skulle inga andra kunna godkännas såsom sakförare än sådana, som egde kunskaper och erfarenhet. Att sakföraren aflagt juridisk examen, vore väl önskligt, men icke nödvändigt, ty erforderliga kunskaper kunna förvärfvas äfven af andra, som med allvar en längre tid egnat sig åt juridiska studier. På detta sätt kunde man blifva qvitt de så kallade bränvinsadvokaterna, hvilka i allmänhet åtminstone ej kunde åstadkomma ett oklanderligt försvar för en i brottmål tilltalad och på sådan grund lätt kunde kasseras samt i och med detsamma äfven mista förtroendet att uppträda i tvistemål. Visserligen vore det för närvarande på många orter svårt att finna för ifrågavarande ändamål lämpliga sakförare, men om jemte ofvan omförmälda stadgande tillika föreskrefves, att ingen annan än auktoriserad sakförare egde förrätta arfskiften, och erhöllo sakförarne uppdrag att vara rättens ombudsmän i konkurser samt en lämplig kostnadsersättning, då de i och för ransakningar nödgats fara lång väg, så är det sannolikt, att man öfverallt skulle erhålla rätt goda sakförare, helst ransakningarne med i brottmål häktade personer på ganska många ställen hållas ilänsfängelserna, som äro belägna i residensstäderna, der vanligen flere juridiskt bildade sakförare äro bosatte. Hvar och en, som haft det obehaget att nödgas föra en rättegång på annan ort än der han bor eller att behötva lagsöka en på landet bosatt person, har nogsamt erfarit, hura svårt det är att erhålla en sakförare eller ett juridiskt biträde, utan att bekosta sådant från långt aflägsna orter. Denna olä-!. enhet afhulpes genom ifrågavarande förslag. m äfven en eller annan förnumstig före detta nämndemän skulle misstycka det intrång i yrket, de skickligare advokaterna j kunde komma att förorsaka, är det dock alldeles uppenbart, att allmogen skulle erfara betydligt gagn af att ega till bara. och dugliga sakförare, genom hvilkas medverkan målen blefve lättare och bättre utredda, så att sannolikt färre mål komme Igång till red-) att fullföljas till de högre instanserna. ke