Vt NT ce Pl äShAGEN Dagens sammanträde. Andra kammaren. Sedan vid sammänträdets början val blifvit för rättadt till ledamöter och suppleanter i försvars utskottet, för hvars utgång redogörelse blifvit lem nad på annat ställe i tidningen, remitterades ei stor mängd motioner till vederbörliga utskott, uta debatter i de flesta fall. Endast vid ett par fö rekommo anmärkningsvärda diskussioner, föl hvilka här korteligen lemnas redogörelse. Hr C A. Larssons motion, ang. försvarsverkets ordnan de, föranledde hr Hedlund att i ett skriftligt an förande på det kraftigaste protestera mot de ut -) tryck, med hvilka motionären motiverat sin fram-Iställning. Det uttryck, hvaremot tal. isynnerhet uttryckte sitt ogillande var det, i hvilket motionären sagt, att krigsministerns förslag vore vida mera olycks. bringande än Tullbergs åtgöranden. Tal. fann det 11 högsta grad ovärdigt kammaren, att frukten af ett redligt arbete jemfördes med en bedragares framställningar, som aflockat sina offer blodspenningar. Tal. ansåg att man för kammarens egen värdighet borde förskonas från att i kammaren höra tillmälen stridande. mot anständighet och hyfsning, Tal:s anförande helsades af kraftiga bravorop. Hr Reuterkrona uppträdde äfven mot motionärens uttryckssätt, såsom bärande en stämpel af lidelsefullhet och bitterhet, kränkande kammarens värdighet, och såsom åsidosättande den aktning man alltid bör vara skyldig det redbara arbetet i fosterlandets tjenst. Tal. ansåg krigsministern hafva genom det:framlagda förslaget gjort sig förtjent af representationens aktningsfulla erkännande, hvilket tal. begagnade sig af tillfället att betyga honom. Så mycket mindre änsåg tal. det vara passande af motionären att klandrå krigsministerns förslag, som hans eget fick rum på 4 skrifna rader, men krigsministerns fyllde 400 tryckta sidor. Hr C. A. Larsson. Stryk får jag, och stryk förtjenar jag väl också, voro tal:s första ord, hvarefter han öfvergick till att försäkra, det han lika litet som hans vänner, hvilka nyss förut yttrat sig, hatade krigsministern, som vore hans Jandsman. . Men det af krigsministern begagnade sätt att resonnera i anförandet till statsrådsprotokollet hade frapperat tal. Af detta resonnemang framgick nemligen hans åsigt vara, att väl K. M:t och riksdagen skulle kunna ega att rubba knektekontrakterna, men att den andra parten rustoch rotehållarne icke skulle få ega ett ord med i laget; att meningen vore att pålägga hvarje rusthåll, således äfven dem, som, enligt den senaste komitens i ämnet afgifna utlåtande, blott voro värda 6000 rdr, en årlig afgift af 200 rdr, hvilket naturligtvis vore för dem omöjligt. Det vore icke underligt, menade tal., om man vid betraktandet af dylikt blefve litet varm i kläderna. Emot sådana läror som nyss anförda skulle tal. uppträda så länge hans stämma finge göra sig hörd i kammaren, och han trodde för öfrigt, att de aldrig skulle vinna anklang i depna kammare. Hvad beträffade tal:s framställda förslag, så vore det visst möjligt, att detsamma skulle förkastas; men den ena ytterligheten. kunde vara lika god I som den andra, och alldeles oantagligt vo.e det i alla fall icke. — Hvad framställningssättet beträffade, så medgaf tal. gerna, att detta kunnat vara mildare, men hade knappt trott, att det skulle göra effekt ändå. Äfven br Ridderstad uttalade sitt ogillande öfver motionens framställningssätt, och gick in på sjelfva ämnet, redogörande för sammanträden som rusthållare haft i Livköping. Frågan gällde, enligt tal:s uppfattning, huruvida kronan skulle afstå sina rättigheter till förmån för enskilde. Tal. trodde det ej. Och hvad Östergötland beträffade, så vore det så rikt lottadt af! Försynen, att det ingenting ville undansnilla från det allmänna, ej heller uudandraga sig fullgörandet af sina skyldigheter. Tal befarade, att bakom ; motionen gömde sig en enskild afsigt, som han: ej kunde vämna. Hr Keij beklagade äfven de i; motionen begagnade uttryckssätten, men SR motionären hafva rätt i sjelfva saken, enär tal! icke kunnat undgå att af förslaget erhålla det in-. tryck, att detsamma, som föröfrigt vore ett för-;. tjenstfullt arbete, likväl begagnade sig af advokai ;yr och icke förmått höja sig öfver partistånd-!: punkten. För att bevisa detta ingick tal. i en; sanska utförlig framställning, späckad med en : mängd citater. Tal:s slutomdöme var, att det ej 1 vore underligt om man mötte förslaget med missi roende, då man såge, att vederbörande icke hel-!( er nu förmått skilja de af folket i farans stund tagna öfverloppsgerningar från lagligen ålagda! kyldigheter. Motionen remitterades till försvarsutskottet. id Hr Jöns Pährssons motion om riddarordnarnes t fskaffande föranledde hr Hedlund att beteckna: ( ;rdensväsendet såsom något för civiliserade folk värdigt, och erinrade om vilda folkslags benä;enhet att pryda sig med glasperlor och andra slänsande föremål, allraminst passande för kyrans män. Denna sida af saken vore dock temigen betydeiselös. Värre vore deremot att ordarne begagnades som ett korruptionsmedel, Tal. itvecklade detta närmare, men tiden och utrymnet förbjuda, oss att följa denna tal:s framställling. — Liksom nyss förut protesterade tal. en mot denna motions framställningssätt, isynierhet mot det uttrycket, att skurkar och bedravare prydas med ordnar. Detta vore ingen sanling, om ock icke kunde förnekas, att personer om blifvit hugnade med ordenstecken, sedermera Nifvit bedragare. Åtskilliga yttranden af samma rt funnes i motionen, hvilka ej bort förekomma denna kammare, icke ens från den plats, från vilken de utgått. Hr Ridderstad. Då man våade framkomma med påståenden, sådana som f den föregående tal. aniörda, så hade man anpråk på att de bevisades, och tål. fordrade af notionären alt han måtte ge ett enda exempel på tt skurkar eller bedragare blifvit dekorerade med rdnar (starka rop: nej, nej!). Hr Jöns Pährsson erkände sin förseelse i afeende på ordalagen: Han kunde icke förebära nnan orsak än sin okunnighet, ty det hade ej varit ans afsigt att förnärma någon. Han hade sett ersoner echappera till Amerika, hvilka burit orjensstjernor, och detta vore hvad tal. åsyftat, om ck orden fallit så, att de kunde tydas på annat ätt. Motionen remitterades till ett tillfälligt utskott. Till sist beslöts, att val till revisorer af bankens Rn len Prisin män HK, Nta Sömnättnea nlnte nn ec RR SE LOK JAR, 1 1 i 1 1 : i ( u E ( f 1 J ( 1 ; e I v z 0 u Ö f P t d