em fe TP åa oy ye MVMUTCIHaA ULIULU bli HI 1 Slic fordna r, i dem inpassade nya fönster, den de i förvä itit göra, samt inflyttade kreatur och allt som blifvit aftysta. — Det återstår således ce annat än att ännu en gång anlita militärmakt och att förlägga celler inqvartera den på stället, för att få bugt med de trotsiga bönderna. För så dant ändamål äro åtgärder redan vidtagna, och man väntar här hvarje ögonblick utryckningsorder från vederbörande generalbefäl. Vid de flera tillfällen, då vi yttrat oss rörande den ledsamma bonderörelsen, ha vi städse påstått att frälseböndernas ekonomiska ställning iallmänhet varit ganska god och att deras pålagor sålunda ej varit så många och tryckande, som några mindre väl underrättade tidningar låtit förstå. För detta vårt påstående hafva vi också anfört flera bevis och kunna till dem nu lägga, att en af de senast vräkta bönderna är egare af omkring 14,000 rdr, att en annan af dem, hvilken personligen besökte red. ett par dagar före de nu skedda exekutionerna, visserligen sade sig bära väl drygt arrende, men erkände att han under gynnsommare år kunnat lägga upp penningar, hvilka han dock ej hade lust att sätta tillv, emedan den jord, han brukade, vore hans egem. Hrr exekutorer kunna vitsorda, att de afhysta familjernas såväl kreatur som andra tillgångar vittnade mera om välmåga än om motsatsen. En tredje frälseåbo, hos hvilken häromdagen togs i mät spanmål för betäckande af längesedan till betalning förfallen, men ogulden arrendeafgift, reste in till staden, fick hos en köpman på sitt blotta namn några hundra rdr, med hvilka han löste den utmätta säden. På tillfrågan, hvarföre han under sådana förhållanden underkastade sig Jen utmätning, svarade han, att de gerna kunde I vänta med arrendet, emedan han ej hade lust att sälja sin spanmål till nu gällande pris... (Y. T.) — Sedelutprånghng. Örebro den 27 Jan. För utprångling af en falsk femhundrariksdalerssedel häktades i går förmiddag snickaren Karl Erik Eriksson från Sörby egor i Norrbyås socken. Det lilla litografierade blad, som utgafs för en riksbankens sedel å 500 rdr, har just ingen synnerlig likhet med en sådan. Högst betydligt mindre än en dylik, och makulerad genom ett mörkare band utan gravyr midt öfver bladet, synes den så kallade sedeln från början ej haft anvan uppgift, än att fästas på locket af någon ask och dymedelst föreställa en sedelbundt (ett i Tyskland förr mycket vanligt, men numera förbjudet skämt). — Utprånglaren, som uppgifver sig ha mot 7 rår erhållit sedeln af sin syster, hvilken erhållit den af en annan syster, hade hos polacken Markus Hirsch köpt 4 ur för 140 rår och betalade med meranämnda sedelb, IIr Hirsch, som anade oråd, uppgick genast på Örebro enskilda bank, hvarest han erhöll visshet om sedelns falskhet. Utprånglaren fasttogs straxt och befinner sig nu å läuscelifängelset. — Sahlinska debiteriagsmålet. Örebro den 27 Jan. Kon. befalluingshafvande har, i enlighet med föreskriften i k. kungörelsen den 16 Maj 1827, till Jjustitiekansleren öfverlemnat Sköllersta häradsrätts utslag i Sahblinska debiteringsmålet. Justitiekansleren har nu underrättat kon. befallningsbafvande, att advokatfiskalen i Svea hofrätt blifvit förordnad att anföra besvär öfver häradsrättens utslag, som i hufvudsak frikände häradsskrifvaren Sahlin från yrkadt ansvar. — Djerfva stölder. Göteborg den 16 Jan. En äfventyrerska, vid namn Eva Maria Eugenia Björklund, hvilken under de senaste åren begått flera djerfva stölder och bedrägerier utan att blifva upptäckt, men slutligen dock genom polisens åtgärder kommit till den vändpunkt isin skiftesrika lefnad, att hon hamnat i cellfängelset, var i förgår inställd inför rådhusrätten. Både i Stockholms poliskamför att slutligen dömas för de stölder hon föröfvat stolsprotokollen intagna berättelse om hennes brott upptager flera ark och innehåller en meritlista af bufvudsakligen följande innehåll: Född 1842, kom hon i sin spädaste barndom i en barmhertighetsinrättning i Stockholm, hvilken hon lemnade vid 16 års ålder, då hon fick tjenst i ett större hus, der hon genast började att stjäla. Efter att ha innehaft åtskilliga tjenster såsom kammarpiga i Stockholm och dess grannskap, derunder hon begick flera djerfva husstölder utan att ens misstänkas, afreste hon i April 1866 till Göteborg, der hon fick plats hos handlanden Kobb. Under den tid hon tjenade derstädes, bortkommo vid flera tillfällen såväl penningar som klädesper-: sedlar, men hon förstod så väl att blanda sina kort, att ingen misstanke föll på henne. I Oktober 1866 afreste hon härifrån till Stockholm, der hon qvarstannade tills i Febr. påföljande år, och fick sedan plats såsom kammarpiga hos enkefru Bratt å Forsvik i Wermland. Redan första veckan derstädes ti med kedja, och efter detta lyckade försök följde en hel mängd andra stölder af penningar samt! kläder och nipper. Slutligen tyckte hon dock att detta icke slog nog i spann, utan kom derföre på den tanken att stjäla sådana bref i den ankommande postväskan, hvilka hon ansåg innehålla penningar. Efter att på detta sätt ha öfverkommit ett bref till mejeristen på stället, innehållande 30 rdr och ett annat med 8 rdr, utan att någon trodde henne vara tjufven, blef bon allt djerfvare och lyckades slutligen komma åt en summa, med hvilken hon tyckte sig böra vara nöjd. Den 15 Januari förlidet år skulle nemligen fru Bratts son, löjtnant Bratt, afsända ett bref till Carlstad med 1000 rår i 10 sedlar, och under det han var sysselsatt med räknandet af ponningarne, inkom Eva Björklund i rummet, samt började genast att kasta ut planer för att komma åt desamma. Sedan brefvet blifvit inlagdt i postväskan och denna tilllåst, utlemnades väskan i köket, för att genom det vanliga postbudet fortskaffastill stationen. Innan denna ankom, hann dock Eva Björklund att ur en chiffonier, framtaga nyckeln till väskan samt uttaga brefvet och gömma det. Då brefvet icke ankom till sin destinationsort föll misstanken på flera personer och deribland äfven posttjenstemännen. Vid en undersökning å Forsvik någon tid derefter, hördes alla tjenarne och äfven Eva Björklund, som då på ed afgaf en vittnesberättelse, hvar): igenom en heit oskyldig person å stället kom att misstä . Brefvet var emellertid borta och ken glömdes. Mon lät nu några månader förflyta ivnan hon åter började att tillegna sig saker; men slutligen i Juni månad samma år började hon att tänka på att komma från Forsvik för att på andra orter kunna draga nytta och nöje af sitt tjufgods. Hon omtalade för den skull för fru B. att bon fålt bref från Stockholm med underrättelse att hennes mor var död och fadren vansinnig och att bon derföre nödvändigtvis måste resa dit. Hon fick dertill äfven tillstånd samt till och med respenningar och afreste från Forsvik den 18 Juni. Ankommen till Venersborg köpte hon sig en fullständig garderob, så att hon, iklädd densamm samt med de från fru B. stulna hattarne och nipperna, kunde antag för sen fröken Björklund. I Stock, der hon staunade i 14 dagar, lefde hon friskt fick till och med en fästman, men lemnade gheten afreste till Göteborg, der hon tog in å kh Här kom hon på tanken att det kanhända vore bäst att resa till Amerika och således undvika alla obehagliga stötester. Ilon satte äfven denna plan i verket och öpte sig en första klassens biljett till Amerika r 550 rår. Den 17 Juli afreste hon med ångrtyget Albion till England, men i detta ficktjufrnes hemland råkade hon redan första dagen sin ankomst Iull ut för en sådan induare som helt behändigt knep en af hennes r med nära 400 rdr, då hon i en folkportmoniär trängsel stod och g EE obater. Vid ankomsten till Liverpool upp, att hon förlorat ännu flera penningar derjemte fått afemak för sjöresor una, ihågkom hon ordspråket att ,borta är bra men hemma är b och, lemnande sitt ressällskan och biliectten till Amer Åt ot mare och vid Näs häradsrätt i Wermland hade hon förut undergått ransakning och var hitsänd under den tid hon tjenade härstädes. Denidomgrep hon ett fru Bratts dotter tillhörigt guldur gas vara den hon sedermera upp? på några kringvandran-? rt A I f 1 c j j 1 w j S g f 1 I d