M. har offentliggjort en skrift, i hvilken fram ställes, att på kristna kyrkans område enhvar, så väl lekman som prest, har rätt att forska ocl pröfva, och att hvarje ur sorgfällig pröfning fram gången åsigt är berättigad; detta vore den genon roformationen till giltighet förda grundprincipen protestantiska kyrkan. Men denna princip had till kyrkans skada på scnare tiden alltmer åsido satts och undanträngts genom fasthållande vid der döda bokstafven och vid menskosatser, som frå! ståndpunkten af de kristna grundsanningarne del vis voro alldeles oväsentliga. Under det att det stora intresse, hvarmed denn: skrift bland alla folkklasser och vidt utöfver vår lands gränser blifvit läst, på kort tid gjort fen upplagor nödvändiga och äfven de, som ej fullt instämma i alla skriftens detaljer, hylla den manliga frimodighet, hvarmed M. bekände en till öfvertygelse vorden princip, har öfverkonsistoriet aanklgat honom som brottslig. Vid sådant förhållande känna vi oss som medlemmar af evangeliska kyrkan i vårt samvete och i vår öfvertygelse drifna att ej blott uttala vår öfverensstämmelse med den i nämnde skrift som rcformationens och protestantiska kyrkans grundprincip uppställda grundsats, utan ock inlägga högtidlig protest mot ett förfarande, som står i direkt motsägelse med denna grundprincip och leder till konseqvenser, som måste uppfylla hvarje evangeliskt sinne med ångest och sorg. Ty om en bestämd cuktoritet och särskildt det af 7 personer bestående konsistoriet skall tillmätas rätt att ensamt utlägga bibeln och symboliska böckerna samt uppställa en bestämd och officiel utläggning och uppfattning som vilkor för egenskapen att vara evangelisk prest och kristen, då ba vi, i motsats mot evangeliska kyrkans grundprincip, en auktoritet, hvars knappa pluralitet tillmätes samma ofelbarhet som påfven. Hela läran blir då beroende blott af en tillfällig majoritet inom konsistoriet och af dess medlemmars måhända föränderliga trosriktning... Vi anhålla i und. om förständigande till konsistoriet att inställa förfarandet mot M. såsom stående i strid med evangeliska kyrkans grundprincip. Ännu är utgången okänd. Men kur den ock må utfalla, så är en sak säker: rörelsen skall ej afstanna, förrän hessiska församlingarnes berättigade önskningar och fordringar på en deras sjelfständighet och sjelfförvaltningsrätt garanterande synodaloch presbyterialförfattning vunnit gehör. Ilvarje protestantisk medborgare ser sin egen samvetsrätt i detta fall hotad.