medelst blotta afhörandet af föredrag och föreläsningar kunna bilda sig till en lärd man. Han egde ovanligt stora kunska er i geografi, historia och litteratur. Han höll r nyssnämnde stad till och med en liten flickskola, der han för de uppWixande flickorna höll föredrag, åsyftande deras förkofran. Dessutom gjorde han sig noga underrättad om alla politiska händelser, gjorde sig hemmastadd -med både in. och utlandets statsförhållanden och tog i de offentliga händelsernas omVexling den lifligaste del, och var, sedan flera år nvald i den kommunala styrelsen, en af dess dugligaste medlemmar. Till och med såsom advokat i rättegångsmål -uppträdde han och ådagalade äfven der ett utomordentligt förstånd och mycken lagkunskap. Om hvad som rörde staden och orten, befolkningen, personalförändringar bland tjenstemän, var han alltid väl underrättad, och hade den förmågan att igenkänna en mängd personer på lotta rösten. Derjemte var han en angenäm sSällskapsman, talade gerna politik och tillhörde i själ och hjerta framstegspartiet. Hemma i sina rum och i sitt betydliga bibliotek tog han sig bra fram på egen hand. Han hade detta senare alltid ordnadt, igenkände de böcker, ur hvilka han ville låta föreläsas, efter att endast ha vidrört dem, ja, han spelade till och med whist med tecknade kort, hvarvid de medspelande endast hade att iakttaga att de högt skulle säga hvilka kort de spelade ut. Han sysselsatte fattiga studenter, enom att dagligen några timmar låta dem föreläsa åtskilliga ämnen för honom. Öfver bvad som föreföll i staden, nyheter och dylikt, erhöll han af sin omgifning och i kretsen af talrika vänner vid ett-glas vin alla underrättelser, och hans oerhörda minne satte honom i stånd att ihågkomma allt hvad han hört med en noggrannhet, som ofta väckte förvåning. Befolkningens deltagande iden utmärkte mannens död, som till följd af en halsåkomma helt oförmodadt inträffade, har varit allmänt. Han uppnådde en ålder af 43 år. — Drottningens riddare. Bland de många besynnerliga embeten, som finnas i England, är en hederspost, som tillhör gården Scrivelsby i grefskapet Lincoln, nemligen den att vara denregerande konungens eller drottningens riddare. Denna post skall allaredan före Englands eröfring ha varit ärftlig i friherrliga familjen Mormoin i Normandie. Familjen öfverflyttade till England efter eröfringen och bosatte sig på Scrivelsby, vid hvilket tillfälle hedersposten förenades med denna egendom. Genom giftermål med den sista qvinliga ättlingen af familjen Mormoin öfvergick riddarevärdigheten till adliga ätten Dymoke, en af de äldsta i riket, och den förste Dymoke, som innehade detta privilegium, uppträdde såsom konungens riddare vid Richard II:s kröning. Sedan den tiden har alltid någon infunnit sig, då det erfordrades, i bjelm och pansar på en harneskklädd stridshingst vid engelska konungarnes kröning. Den riddare, som sista gången infann sig vid en dylik högtid, nemligen vid Georg IV:s kröning, kom i stället för sin far, som var prest, och är nu död, och den ärftliga riddarevärdigheten har öfvergått på hans broder. Denne är emellertid äfven Per och kan således ej heller infinna sig vid en lifvande kröning, men han har en son, som har rättighet att spänna harnesket på sig och i sin faders ställe sätta sig på den stålklädda hästen.