lenna industri, och allra minst derigenom, att vi till diskussion uppställt den nära till hands liggande frågan: bör den inhemska betsockeruilverkningen beskattas? — ty det är uppenbart att denna fråga måste till behandling upptagas och fullständigt blifva utredd innan några betsockerfabriker vidarc anläggas. På ett tillfredsställande sätt är redan den frågan afgjord, att sockerbetan går väl och med omsorg skött lemnar god skörd. Frågan deremot är om betsockertillverkningen kan bära någon beskattning, och till ledning för besvarandet af denna fråga hafva vi anfört rakta som grunda sig på officiella uppgifter. Af dessa har ovedersägligt bekräftats, att den redan befintliga betsockertillverkningen lönar sig utmärkt väl, hvadan det icke är alldeles rätt att framställa den såsom en industri hvilken ännu befinner sig fullkomligt i sin linda. Insändaren har deremot fullkomligt rätt deri, att så längefrågan om betsockerfabrikationens beskattande är en sväfvande och hvarje riksdag återkommande fråga, så är det tvifvelaktigt, huruvida betsockerfabriker blifva anlagda. Men just derföre bjuder omtanken att definitivt afgöra beskattningsfrågan och det ju förr desto hellre. Insändaren föreslår att en tid af tio år skal! bestämmas, under hvilken skattefrihet för betsockertillverkningen tår tillgodonjutas, samt att efter denna periods utgång, när beskattning ifrågakommer, tillbörligt afseende då bör fästas på denna industris småningom skeende utveckling,. Vi äro öfvertygade derom, att riksdagen icke skall fatta ett så beskaffadt beslut, enär den första obestridliga verkningen derat skulle blifva, att den redan befintliga, fullt organierade, i stor skala bedritna betsockerfabrikationen ännu i tio år skulle fortgå obeskattad och af staten uppbära ett mot tullen å råsocker svarande premium. Osannolikt är icke heller, att om insändarens förslåg antoges, betsockertillverkningen inom tio års förlopp skulle motsvara landets behof — och det vore särdeles tillfredsställande — men huru skulle den af staten påräknade införseltullen å socker, hvilken naturligtvis uteblefve, ersättas, då betsockertillverkningen vore skattefri? Skulle väl hela allmänheten vara benägen åtaga sig en särskild bevillning till godtgörande af den uteblifna sockertullen, under det att ett denna motsvarande belopp i form af premium utbetaltes af allmänheten till betsockerfabrikanterna? Det är alltid betänkligt att genom konstlade medel befrämja en industri; men om ett undantag skall göras för betsockerfabrikationen, så bör det ske med någon varsamhet. Denna fabrikation är icke längre någon hemlighet, den är redan högt uppdrifven och inga kostsamma experimenter erfordras vidare. Derföre utgör några få års skattefrihet för en nyan!agd betsockerfabrik en ganska stor uppmuntran. Vill staten befrämja den, så går det ju an att under de påföljande åren för hvarje tillverkadt skålpund betsocker erlägges en skatt svarande mot 33!3 procent å den gällande införseltullen pr råsocker, under de två följande åren 50 proc., under de två följande 66 proc. dito, hvarefter tillverkningsskatten och införseltullen pr skålp, göras likställiga. Derigenom hade staten underkastat sig en ganska dryg uppoffring för de nya fabrikernas befrämjande. Deremot förefinnes icke något giltigt skäl att bevilja den redan befintliga, 1854 i full gång varande betsockerfabrikationen någon skattefrihet.