—— mA LL SKILDRINGAR UR FOLKLIPVETE SPANIEN. FERNAN CABALLEROS). 1 (lÖfversäitning af Mathilde Langlet. Dolores vände sig med-sina bekymmer till Padre Nolasco, som, ehuru han icke kände till Seneca och icke räknade honom bland sina helgon, så mycket bättre kände till folkets lynne och hjerta, passioner och tycken. Således visste hon alltid att med klokhet och klarhet, bättre äv andra, reda deras brydsamma omständigheter. Padre Nolasco föreslog derföre, utan att bry sin hjerna särdeles mycket — hvilket han just aldrig brukade göra — ett medel, hvarigenom Dolores skulle undgå alla svårigheter. Hör på, sade han, dotia Braulia har bedt mig skaffa sig en tjenstflicka; hon vill hafva en flitig, kunnig, allvarsam ficka, med ett ord en som jag är belåten med. Tag tjenst hos henne; det är ett hederligt och godt his, det vet du; du lemnvar då inte staden, blir inte en börda för någon, och förtienar tjugo realer i månaden, hvilket gör Avåbundrade fyratio om året, som du kan använda till din utstyrsel, när Lorenzo kommer hem och har tjenat ut sin tid. Om din bror, den hvirfvelvinden, hade veiat blifva wvinherde hos Gil Pifiones, när jag föreslog det, skulle han ej behöft. söka sin graf der borta på de stora hafven. Så envis han var! Knappt hade man föreslagit honom en god sak, Brrän han svarade: nej, alldeles intel uch sedan var det omöjligt att rå på honom. 4J a År Bror 1—8) 811) 13—15; 17—18T3