STOCKHOLM den 26 Jan. En fråga förrikets samtliga hushållningssällskap. Så vigtigt och godt det är att representanter från rikets alla delar årligen komma tillsammans för att rådpläga och besluta om statens angelägenheter, så nyttigt är äfven att de orternas mest sakkunnige män, som för vissa särskilda angelägenheter der bilda slutna, valda korporationer, lemnas tillfälle att hvar på sin ort samtidigt taga sådana frågor i öfvervägande, som ej blott för en eller annan lokalitet eller provins, utan för hela riket äro af synnerlig vigt. En sådan fråga är, om någon, den angående åstadkommandet af en förbättrad skogslagstiftning, en lagstittning, som omsider kunde lägga något band på den förhärjelse, som ögonskenligen hotar att inom en ej aflägsen tid afkläda vårt fordom sköna land dess största fägring och vigtigaste förnödenhetsvara. Det är derför glädjande, att landtbruksakademien börjat med allvar se till hvad som skulle kunna göras, för att sätta en gräns mot sköflingen af de enskilda skogarne; och sedan akademien, såsom en förberedande åtärd i denna syftning, uti cirkulärskrifvelse len 14 sistlidne November, anmodat samtliga hushållningssällskapernas : förvaltningsutskott att till diskussion vid dessa sällskapers nästa allmänna sammanträden, hvilka öfver hela riket inträffa i slutet af innevarande månad, framställa den vid senaste allmänna landtbruksmötet till. öfverläggning upptagna frågan om en förbättrad skogsvård ), ha vi trott det vara pressens pligt att äfven för sin del påpeka detta ämnes vigt, helst vi äro ötvertygade att endast ett kraftigt uttalande från alla landsorter om nödvändigheten att, med lagstiftningens tillhjelp, hejda den enskilda vinningslystnadens åtgöranden i detta fall kan öfvervinna den hos alltför många bland riksdagens ledamöter inrotade fördomen, att eganderätten öfver skog äfven innebär rättighet att, utan all hänsyn till andras rätt och det helas väl, utrota densamma. Den tid bör numera vara förbi, då man kan invagga sig i den angenäma föreställning, att exemplet af de mera ävdamålsenligt behandlade allmänna skogarne skulle, utan vidare åtgärd, åstadkomma en förbättrad hushållning å de enskilda, , samt att upplysningens makt skulle vara tillräcklig att stäfja egennyttans lockelser, De allmänna skogarne intaga i Sverge en försvinnande ringa del, föga mer än 3 procent, af rikets fasta land, och af denna obetydliga areal är blott en mycket ringa del indelad efter ordnade hushållsplaner. Huru betydande kan det föredöme då vara, som hushållningen med de allmänna skogarne skulle lemna? — Hvad bildningens och upplysningens makt beträffar, går denna nog sin väg säkert, blott i detta fall alltför långsamt till målet. När det brinner i husväggen är det ej tid att låta brandförsäkra egendomen, och fara värdt är att; under det upplysningen hos oss i detta ämne sträfvår att vipna nödig mognad och utbredning, våra skogar totalt förödas. I vårt fordom så skogrika land, der icke en socken fanns, som ej hade åtminstone vedbrand till. husbehof, och der de flesta hade i sina skogar en -god hjelpkälla för sin utkomst, räknar man numera ej blott hemman, utan socknar i-hundratal, hvilka måste från andra, stundom ganska aflägsna orter köpa sitt timmer och vedbehof; och officiella berättelser intyga att skogsbristen, framskridande från norr till söder, redan omfattar hela län. Inom större delen af såväl Hallands som Göteborgs län råder stor brist på både byggnadsvirke och vedbrand; till Malmö har man länge fått hemta ved från det-aflägsna Blekinge; men då skogstillgångarne äfven der fruktansvärdt aftagit, måste man nu införa denna nödvändighetsvara från främmande länder, såsom Prenssen och Danmark, der man, oaktadt den täta folkmängden och den ursprungligen knappa skogstillgången, velat mer bevara hvad man bäraf egt. Föröfrigt nödgas man begagna torf och stenkol. Men utom Hallands, Göteborgs och Malmöhus län är, enligt länsstyrelsernas senaste femårsberättelser, skogstillgången numera otillräcklig äfven i.3 andra län, nemligen: Upsala, Kristianstads och Skaraborgs. Endast de sex norra länen jemte Kalmar, Kronobergs och Linköpings hafva ännu öfverskott till afsalu; att detta öfverskott icke skall länge fortfara, inses dock lätt af hvar och en, som känner den oerhörda afyverkning, som i dessa län bedrifves. Sjelfva ungskogen, ämnad att fylla framtidens och våra efterkommandes -skogsbehof, skonas ingalunda; och den: ofantligt uppdrifoa afverkningen till sparrar och grufstöttor fulländar den ödeläggelse, som den besinnipgslösa timmerafverkningen börjat. Under-sådana förhållanden är det för lagstiftningen en pligt att, utan vidare dröjsmål, ingripa; och vi göra oss förvissade, at! hushållningssällskaperoa, då de nu bli i til fälla att samtidigt i detta fall uttala si skola lägga ett så kraftigt ord till förmån för åstadkommande af ett annat hushålloings. sätt, att statsmakteroa icke skola undgå att derå gifva tillbörlig akt: I andra länder har man längesedan insett att skogarne måste för samhällets bestånd och folkets allmänna behof räddas från förstörelse; och Sverge befinner sig från dessa länder icke härvid i något undantagsförhålande, om ej det, att i. vårt nordliga land böd—) Denna fråga, hvilken vid landtbruksmötet.blot hann i ta korthet behandlas, är af följande lydelse: Då en ändamålsenlig skogsskötsel är för näringarne i allmänhet och landtbruket isyn nerhet nödvändig, huru kam en dylik skogs hushållning inom vårt lar ä e åväga AN tg ög