gen folkets döttrar, arbetarnes barn. On dessas fäder äro fritänkare, skola döttrarn uppfostras i kyrkans läror för. att kunns inverka på sina blifvande männer och barn ock kyrkans läror bestå uti en hop oförhäftiga dogmer och dumma fegender, som förmörka förståndet och lemna hjertat kallt Det katolska presterskapet vill icke att man reflekterar och tål icke att man resonerar Männerna måste vänja sig af med sådana övanor, och det är qvinnörna, som skola förmå dem dertill. En helig okunnighet bör. vara vår förnämsta dygd: Eva smakade kunskapens träd i paradiset och derför lefvo både hon och hennes man fördrifna derifrån. I himlens namn, mina kära systrar, flyn kunskapen som pesten. Låten er villigt ledas. Lydnaden är den förnämsta af pe Okunnigheten är trappsteget till imlen. å Nu förstår jag hvarför Constance Donnadieu blef syster Felicite och hvarför syster Felicitö af sina förmän ansågs lämplig att undervisa folkets döttrar. Nu förstår jag huru det kommer big, att, såsom jag läst i en officiel rapport, af hundra par som inställa sig för mairen att vigas pläga 29 karlar och 44 qvinnor icke kunna skrifva sina pamn. Detta förhållande lärer gälla för hela Frankrike, men om man tager i betraktande endast landtbefolkningen lära på hundra brudgummar 32 kunna hvarken läsa eller skrifva och 48 brudar vara lika okunniga. Det gifves departementer i Frsnkrike, har jag från säkert håll erfarit, der det icke är 32 på hundra, utan 68 på hundra personer, männer och qvinnor tillsamimanslagna, som icke kanna läsa. Ett sådant departement är Finisterre i Bretagne, som ännu i våra dagar utmärker sig för ett mycket heligt presterskap och för ett stort antal lika heliga systrar.. Jag talar nu icke om des. k. kristna bröderna, äfven kallade okunrniga bröder,, de manliga kongreganister, som undervisa gossarne i folkskolorna, ty jag har i främsta rummet naturligtvis intresserat mig för att inhemta upplysningar om flickornas undervisning. Uti ett offentligt dokument har jag läst, att de franska folkskoll innorna hafva i medeltal en ivkomst af 665 fr. om året. Det gör icke mer än 1 fr. 82 centimer om dagen, men lärer likväl vara för högt tilltaget, enär det skall finnas lärarinnor med diplom och verkliga kunskaper, som ej hafva större inän 300 fr. årligen. Huru kunna dessa lifnära sig? Det är en fråga, som jag sannerligen icke kan besvara och som måste göra hvarje menniskovän sorgsen. Men ni skall veta, sade en person, med hvilken jag för kort tid sedan samtalade i detta ämne, att en sådan lärarinna har rätt till en pension af fem sous om da en (hvilket icke gör ens 20 öre), sedan hon tjenat i folkskolan il tretio år och nått en lefnadsålder al sextio år. Tretig år med sju timmars ansträngande undervisning hvarje dag! Och alla de granna generaler, som deltaga i kejsardömets lysande. revyer, och summorna bortkastadei Mexiko,, kunde jag ej afhålla mig från att utropa, när jag hörde talas om dessa fem sous om da-1 gen, men då ryckte nyssnämnde sagesman. på axlarne endast, en vanlig fransk åtbörd,j: och sade ingenting. ; Ex sådan stackars lärarinna, som icke tillbör en andlig orden och som har tagit sin : examen, har icke ens någon säkerhet i sin skola eller något skydd. Hon beror af alla menniskor, af mailen, af kyrkoherden, af skolinspektorn, af Gud vet huru många, Kyrkoherden behöfver ej ens göra sig besvär att anbålla om henues afsättning. Det är tillräckligt att: han säger ett enda ord för att ruinera henne eller ått hän hos vederbörande -— jag förmodar det vara undervisningsministern — förklarar, att kommunen beslutit att använda systrar vid folksko-! lan, Då är det förbi med den som icke är , syster,. — Och likväl äro dessa msystrar, dyrlejdare, icke hvar för sig. men kongregationen skickar alldrig en enda syster till lärarinna i en. folkskola, Det skall alltid vara tre. Den första af dessa är förestånderska och eger att befalia öfver de två öfriga; den andra är den egentliga Järarinnan och den tredje sysselsätter sig med hushållet och hvad till den materiella delen hörer samt utgör en föreningslänk mellan skolan och den profana verlden. Alla tre skola de spioj nera på hvarandra och hålla presterskapet i!f kommunen au coarant des affaires. t Ett sådant klöfverblad kan kommunen erå hålla för omkring 1000 fr. om året. Det är icke dyrt, om det också skulle vara dyrare 1 än att bälla en verldslig lärarinva. Men trels kuona naturligtvis uträtta mer än en, och v systerphushållerskan kan vara nyttig attju g h ÖP stans Försteg add hafva såsom hjelp i flera afseenden, under det systernu-föreständerskan gerna ser att man meddelar henne siva funderingar och synnerligen sina husliga bekymmer. Dessutom stö-f ter man sig med presterskapet, om man skalle Ia föredraga en lärarinna, som ej tillhör någon andlig orden, framför en helig syster. I de allra festa fall rekryteras dessa systrar, ur de fattiga och obildade folkkfasserna och derför förstå de så väl att sätta sig in i)h dessas förhållanden och göra redo derför inf ör presten. K Med ett sådant nät utbredt öfver hela? landet, med en så väl organiserad armö i