het, ännu besitter för sitt yrke erforderlig; styrka och rörlighet. Denna gräns anser krigsministern kunna för indelta armen sättas vid slutet af 45:te lefnadsåret, då rätt till pension alltså skulle inträda, tillika med skyldighet för soldaten att då lemna tjensten. Såsom hufvudsakliga grunder för den värnepligt, hvilken bör åligga hvarje svensk medborgare, har föreslagits bland annat: att denna värnepligt må blifva allmän och utan rätt till lega eiler friköpning, utsträckt till hvarje svensk man, med undantag endast för de till krigstjenst oförmögna eller otjenliga äfvensom för i krigstjenst redan anställda personer, lotsar och ende söner af gamla orkeslösa föräldrar, så länge de med sonen äro sammaboende och af dennes arbete för sitt uppehälle beroende, hvarjemte från vapentjenst i krig borde befrias, bland andra, de i allmän tjenst anställda, som K. M:t, med afseende på rikets sannskyldiga nytta och behof, kunde finna skäligt att från krigstjensten frikalla; att bevärimgsskyldig, sedan han till krigstjenst blifvit uppbådad, må: vara skyldig tjenstgöra till krigets slut; att värnepligtig två år före inträdet i värnepligtsåldern, d. v. s. från och med året näst efter fylda 18 år till året näst efter fylda 20 år, må vara skyldig att under ledning af befäl ur armen deltaga i förberedande militäröfningar i sin hemort, en eftermiddag i veckan under Juli och Augusti månader; alt värnepligtig det år inträde i beväringsåldern egt rum må inkallas till 30 dagars öfning, och de derpå följande 2 åren till 15 dagars öfning hvartdera året; samt att den för medlem af frivillig skarpskytteförening för vissa fall medgifna befrielse från 1:sta årets vapenöfning med beväringsmanskapet må upphöra. j Bland de föreslagna bestämmelser rörande landstormen torde följande vara det vigtigaste: att landstormen endast af K. M:ts bef:de, efter konungens i statrådet derom fattade beslut, må kunna uppbådas, då krig utbrutit; att landstormen, som borde vara underkastad krigslagarne, skulle hafva tjenstgöringsskyldighet inom landstingsområdet; att landstormen skulle under krig erhålla gevär och ammunition af staten, men vara pligtig att kläda och föda sig på egen bekostnad, hvarvid dock de fattige skulle förses med föda och kläder på kommunens bekostnad; att landstormen, hvilken intilldess den bletve uppbådad till krig, stode under landshötdingens högsta myndighet, skulle organiseras i bataljoner och kompanier efter sockeniodelningen; att bataljonschef skulle utnämnas af konungen på förslag af landshöfdingen, kompanislag af kompaniet; samt afdelnings-chefer och korporaler af kompanichenfen; att landstormen skulle hafva samma rätt till krigsbelöning för visad tapparhet samt jsamma rätt till pension för svår blessyr, som för armån är eller kan varda stadgad. För beredande af ökadt anlal befäl föreslås: dels anställande af otficerare på half sold med tjenstgöringsskyldighet under fredstid endast vid de årliga vapenöfningarne; dels antagande-af reservbefäl bland de värnepligtige, som önskade att i sådan egenskap fullgöra sin beväringsskyldighet och uppfyllt vissa för ändamålet stadgade vilkor. Till förenkling af civilförvaltningen vid armåen föreslås, att regementsskrifvareoch auditörstjensterna vid hvarje regemente eller kår matte, i mån af inträffade ledigheter, förenas till en tjenst under benämvingen af auditör, och att mönsterskrifvarebetattningarne jemväl i mån af afgång måtte helt och hållet indragas. Slutligen innehåller krigsministerns ifrågavarande anförande åtskilliga förslag i äfseende på: befördringslagarne, organisationen, ingeniörväsendet, generalitetet och generalstaben, krigsbildninger, intendenturoch trossväsendet, sjukvården, löneregleringen och försvarsväsenI det på Gotland, för hvilka vi nu icke hafva Itid eller utrymme att redogöra, utan inskränka vi oss endast till att nämna, det krigsministern anser alla till åflöning för beI fäl oc tjenstemrun vid indelta armen öv anI visade indelta lönetillgångar böra indragas till statsverket, i den mån sådant författningsenligt kanske, emot det att i stället af riksdagen anvisas ett ersättningsanslag till så Istort belopp, att detsamma, tillika med redan för aflöningen befintligt kontant anslag samt öfriga lönetillgångar, må blifva tillräckligt för tillämpning af den normalstat, som Ikommer att för indelta armen efter dess för.l ändrade organisation blifva gällanden. och plutoncheter af landshöfdingen på för1 1