som hennes ögönkatt. Det gick så långt, att kron prinsen teg Sinne mot Tessin, ehuru han det e Jåt utbrista. Tessins vänner och anhang såro rå bedröfvelse, att han, genom en otidig kärlek v några och femtio åra ålder, skulle bereda sitt fall. Det storå öväsendet i bondeståndet 1755 berättas något olika hos Fersen mot Geijer framställning. Enligt G. var det talmannen Olof Håkansson, som afbröt bullret ited att sjunga en psalm; enligt PF. vär det Olof Olsson. Enligt G. räddade sig blott Lars Larsson med fykten. Enligt F.följdes han af en kamrat till Norge. I drottningens journal knllas han Jan Larsson, Som Arrbsteråue nämner G. bönderba Erik Persson och Erik Joharssön; F. deremot endast Per Andersson, och tillägger: Den i häkte sittande benden dog nog hastigt, för att närmare upplysa saken. Han bekända dock, att han, med fora bönder, varit flera gånger nattetid hos, samt fått pengar och förplägning af H. M:ts egen hand Om hofdrabanten Silfverhjelm äro uppgifterna synnerligen motsägande, Geijer antar, att hemlige angifvaren och sedan förnämsta vittnet vid en anställd måltid sjelf. ur hans mun lockat utiåtelserna. Persen säger: Tillräckliga vittnen gjorde förbrytelsen otvitvelaktig. Silfverhjelm blef häktad. Han var Wrangels förnämsta riksdagsadjutant bland mindre folket, Så snart W. blef tinderrättad om hans ertappanåe, höll han sig dold. I drottningens journal åter heter det, att Silfverhjelm godvilligt lånt sig till den roll, hvilken hattarne ville spela med honom, och tjente ovännerna sjelfkrafd med all upplysniog. ä Enligt Geijer var Wrangel egentliga tillstäljaren af oväsendet i bondeståndet; drottiningen anger kapten Gyllenspets, som ock rymde, Uppgiften om juvelsaken i Tessiniana och att drottvingen på juvelerna ville utrikes låna pengar för statskuppens fertskyndande, hvilket Geijer med tvekan anför, bekräftas både af Fersen och drottningens journal. Den hoffröken, som Geijer lika tveksamt efter Stöer nämner, var Ulrika Strömfelt, om hvars rhållande drottningens journal äfven upplyser, Geijers uppgift, att drottningen för juvelsaken Jöt kalla till sig två af sekr. utsk:s ; enligt både drottningens och Fersens uppgifter, så modifieras, att Fersen, som var sjuk och ej sjelf kunde inställa sig, vämnde ledamöter. ttelse om sistä revolutionsplanen q 2 den 21 Juni öfverensstämmer hvarken med drottningens eller Fersens uppgifter. : Vi anmärka sltligen, att Veliagks namn ej bör skrifvas med dubbelt W.