dd och ha derför yrkat, att det slutliga fgörandet skulle uppskjutas, hvaremot anra väl ba varit villiga att gå in på den askade utsträckningen af rösträtten, ja till ch med ha velat gå ännu djupare ned i armhället med denna utsträckning än ödelshinget, men på samma gång ha såsom gaanti mot ett befaradt herravälde af masorna begärt vissa lagliga säkerhetsmått. 3åda dessa åsigter ha kommit till ordet i agthinget. Här har nemligen kyrkoherden Tarbitz föreslagit, att man skulle öfversända aken till regeringen med anhållan att hon rille underkasta den en närmare granskning; vilket egentligen ville säga att begrafva den en komite. Förslaget återkallades väl unler debatten i går af sin upphofsman, men kall sannolikt återupptagas af en anvuan af agthingets medlemmar. Mot ett sådant öfversändande har det med stor kraft gjorts vällande, att den nuvarande regeringen efter ull sannolikhet icke är gynnsamt stämd för len föreslagna utsträckningen, och att man lerföre icke kän vänta, att hon skulle söka befrämja saken med någon särdeles stor ifver, hvaremot man å andra sidan, såframt en möderat utstäckning nu icke eger rum, kan med säkerhet räkna på, att den agitation för allmän rösträtt, som på flera orter är inledd, start skäll antaga stora dimensioner och förorsaka tvistigheter, som det vore bäst att undvika, Med andra ord: man anser det för bättre att nu genast taga ett steg och derpå låta förhållandena utveckla sig vidare i lugn, än att försöka hejda rörelsen i dess ursprung och vänta tilldess den spränger alla skrankor. Det andra förslaget, som framkommit i lagthinget, härleder sig från professor Aschehoug och är — jag hade så när sagt till följd deraf — på förhand dömdt till döden. Det går ut på att gifva rösträtt åt alla, som betala skatt till kommunen, men att derjemte — såsom garanti mot massornas herravälde, — införa förmögenhetsval, sålunda att endast hälften af kommunalrepresentationen (formend och representanter) skulle väljas af alla valmännen, men den andra hälften af dem, som tillsammans betala två tredjedelar af kommumnalskatterna. Den princip, som här föreslås till införande, är både så ny och okänd hos oss, att man redan af detta skäl kan vara viss på, att åra försigtige lagstiftare icke skola gå in å att sätta den i verket, isynnerhet då den såsom denna gång framkommer i skepnad a! ett binkförslag,, d. v. s. i temligen hög grad liknar ett försvk till öfverrumpling. Dertil kommer, att det: aldrig skall vinna anklang hos oss att sätta förmögenhetsprincipen stället för personlighetsprincipen, och jag tror icke hel!er, att den erfarenhet man: Sverge haft beträffande,den graderade röstskalan, är egnad att uppmuntra till efterföljd. Huradant sakens öde vid denna första behandling i Jagthinget skall bli, är icke god att veta. Segrar den der — hvilket äl tvifvelaktigt — så fattas blott regeringen: sanktion, och denna tror jag knappt att mar vågar vägra. Faller den deremot i lagthinget, så blir .den återsänd till odelsthinget Der är sinnesstämningen afgjordt till des: fördel, och derifrån skickas den då åter tillbaka till lagthioget.:. Här skall ställninger måhända bli något förändrad vid andra behandlingen, ty det kan då hända, att odelsthingsbeslutet föredrages, icke under amt mannen Vogts, utan under borgmästare Christensens presidium, och då ordföranden: röst väger dubbelt och Christensen hör til beslutets vänner, men Vogt till dess motstån: dare, är det icke otänkbart, att den gå igenom vid andra behandlingen. Faller der deremot äfven då, så remitteras saken til båda thiogen tillsammanslagna, hvarvid el majoritet af två tredjedelar erfordras för at den skall bli antagen.