Bref från NWorge. (Från Aftonbladets korrespondent.) Kristiania den 17 Januari. d ö 0 8 t r Måndagen den 11 dennes på middagen börs jade storthinget debatten om kyrkomötet och 1 fortsatte densamma på tisdagen både i för-1 och eftermiddagsplena. Såsom förat blifvit 1 meddeladt, hade regeringen framlagt förslag s om beviljande af erforderliga penningmedelln för ett kyrkomöte, som skulle sammanträda ! år 1870 för att yttra sig om de vidlyftiga li och ingripande förslag, som framställts af lc den år 1859 tillsatta kyrkokomiten. Innan s dessa framlades för storthinget till slutligt ! afgörande, önskade regeringen nemligen gifva I såväl presterskapet som församlingarne tilll: fälle att underkasta dem en närmare gransk: ning och yttra sig, om det kunde påräknas, att den norska kyrkan skulle finna sig i att de sattes i verket. Någon bestämmande och! afgörande rätt skulle mötet icke erhålla; men regeringen hade dock i sin skrifvelsej! yttrat, att man icke lätteligen kunde an-l taga, att någon åtgärd skulle vidtagas, mot hvilken mötet hade uttalat sig. Häritrodde! sig mången se en benägenhet hos regeringen att förläna det blifvande mötet en störrel makt, än det vid första ögonblicket ville synas; man började frukta, att det vore me-l ningen att begagna kyrkomötet till att utöfva en påtryckning på storthinget, och då man -nu ansåg sig ha skäl att tro, att mötet till följd af sin sammansättning och lekmansrepresentanternas ringa motstäåndsförmåga skulle få en utpräglad hierarkisk karakter, var det naturligt, att hela saken strax ifrån början mottogs med icke så litet misstroende. Det var också de bär i korthet antydda betänkligheterna, på hvilka förslaget omsider strandade på storthinget, oaktadt man hade modifierat det betydligt, för att det skulle bli mera smakligt. Så t. ex. hade man ursprungligen tänkt, att det skulle vara ett lika stort avtal representanter af prester och lekmän, men förändrade detta sedermera sålunda, att dubbelt så många lekmän skulle utses; biskoparnes sjelfskrifvenhet utströks, och man sökte vinna sparsamhetsifrarnes röster genom att nedsätta representanternas arvode från 3 epdr till 2 spår dagligen — men allt. förgäfves. Den ståndpunkt, från hvilken förslagets motståndare i storthinget riktade det svåraste slaget mot detsamma, var, att de framställde det såsom en förelöpare för en permanent kyrkomötesinstitution sådan som den svenska; det förberedande kyrkomötet, hette det, hvilket man na utmålar för oss med så oskyldiga färger, skall icke göra någonting annat än underskrifva och strö sand på kyrkokomitens författnivgsförslag; derefter komma regering och presterskap och säga, att detta är den norska kyrkans önskan och fasta vilja, för hvilken storthinget måste böja sig; detta låter imponera på sig, och så ha vi ett-tu-tre det. värsta af allt ondt, som kan härda oss: ett hierarkiskt kyrkostorthing. Om det tillåtes mig att uttala min individuella mening, så tror jag verkligen, att resultatet hade blifvit helt annorlunda och att de sammanstötningar mellan de särskilda, skarpt fiendtligt . mot hvarandra stående partierna inom kyrer hvilka kyrkomötet otvifvelaktigt skulle har medfört, snarare skulle ha tillfogat de stockkonservativa idcerna och presterskapets helighet och allsmäktighet djupa sår. Men sorthingsmajoriteten var af en annan mening; man framhöll, att viicke kuide uppställa några dagliga lekmansrepresentanter, hvilka på ett sådant möte kunde hålla presterskapet stången. Man kunde icke, yttrade en talare, åberopa exemplet från Syerge, ty der bade man haft helt annorlunda stridsrustade och modige män att sända, såsom t. ex. Victor Rydberg; men en sådan man hade vi icke, och om vi också hade haft honom, så skulle det näppeligen ha varit någon utsigt till, att han här blifvit invald i kyrkomötet. Det var icke ensamt i storthinget, som kyrkomötet var föremål för så ifriga debatter; äfven i pressen har saken på den afgörandet. närmast föregående tiden blifvit diskuterad vidt och bredt, och frågan har nu till den grad kommit på föredragningslistan, att jag tror mig med temlig visshet kunna förutsäga, att vi kanske redan i sommar, säkert åtminstone till nästa år, skola bli vittnen till ett frivilligt sammanträdande kyrkomöte med samma ändamål som det pu förkastade, af staten bekostade mötet. Men den strid, som kyrkomötesförslaget framkallade, var blott en barnlek mot hvad vi ha bevittnat i en annan sak. Någon tid före jul antog, såsom jag på-sin tid berättade, odelsthinget ett af representanten, sakföraren L. Daga väckt förslag om utsträckning af des kommunala rösträtten. Debatterna i odelsthinget voro både vidiyftiga och skarpa, och båda dessa egenskaper utmärkte i ännu högre grad den diskussion, som frågan underkastad6s inom pressen. Från ett enda håll inom denna — vårt gamla Morgenblad — upphöjdes nemligen plötsligt ett rop mot odelsthingets beslut, som om fäderneslandet vore i yttersta fara, och nu reste sig hela den öfriga pressen — såväl i som ttanför Kristiania — såsom en man till försvar. Under den setaste månaden har här förts ett journalistiskt krig, hvars biomständighefer det icke kan vara af intresse att närmare skildra,men hyars resultav har varit, att allmänhetens uppmärksamhet i hög gråd riktats på tvisteämnet, och att man nu med spänd väntan motser sakens slutliga utgång i lagthinget, hvarest den i torsdags kom under debatt, och der förhandlingarne ännu fortsättas. Odelsthingsbeslutets -motståndare ha angrinit den från två sidor; några ha