samt i ett ögonblick, då ett förklenligt rykte är egnadt att åstadkomma en snabbare och kraftigare verkan, än eljest — publicerade den på fri hand uppgjorda berättelser on min delaktighet i upprättandet af en tidning, hvarom den allmänna meningens dom utfallit så, som jag förut antydt, och hvars ansvarige utgifvare då nyss dömts till två års straffarbete Strafflagen har, i 16 kap. 9 å särskildt betonat brottsligheten af smälelser, som ega rumå tid, ort eller sätt, att ärekräkningen väcker synnerligt uppseende. Till ytterligare belysning af den ,intentionernas renhet,, hvarom Stockholmsposten ordar i samma andedrag, då den mot mig utkastar den beskyllning, som föranledt mitt åtal, vore lätt att åberopa en hel följd af fakta, allt ifrån samma tidnings försåtliga antydan, att jag vore demagog, till dess insinuation, att jag skulle hafva ådragit en annan tidnings ansvarige utgifvare åtskilliga juridiska obehag, — en insinuation, hvarmed Stock olmsposten förstod att sätta det NS ordets insegel på den osanna uppift, som under valstriden spreds medelstanonyma bref, att jag vore författare till en då åtalad och numera fälld uppsats i tidningen Fäderneslandet. Jag anser det anförda vara tillräckligt för att ådagalägga, att jag med fullt skäl åberopat 3 11 mom. tryckfrihetsförordningen, jemförd med de citerade S i strafflagen. .mellertid, då jag ingalunda åsyftar att genom ett strängare straff vinna tillfredsställelse för en hämndkänsla, som jag ej hyser, vidhåller jag fortfarande, alternativt, mitt gen om den åtalade artikelns brottsligenligt 3 4 12 mom. tryckfrihetsförordningen, hvilket såsom missbruk af tryckfriheten anför lögnaktiga uppgifter till allmänhetens förvillande och förledande. Innan jag afslutar denna förklaring at den åtgärd, jag ansett mig skyldig ej mindre de hutvudstadens valmän, som vid sista riksdagsmannavalet behagade skänka mig sina röster, än ock mig sjelf, torde det tillåtas mig att äfven påpeka tvenne andra omständigheter, hvilka äro af vigt för det offentliga lifvet, och hvilka bort förmå mig att ej tyst fördraga den förföljelse mot mig, för hvilken Stockholmsposten gjort sig till organ. els har jag icke velat genom undfallenhet mot ett smädeskrifveri, hvilket endast nom sina auktorers höga anspråk på medorgerligt anseende och medborgerlig förtjenst skiljer sig från den vanligen s. k. skandalen, bidraga att befästa den åsigten, att nu gällande tryckfrihetslag skulle vara vanmäktig, när det gäller att förskaffa upprättelse för angripelser mot enskild man, hvilka för hans borerliga namn och rykte förklenliga äro, eller åstadkomma en laglig tillrättavisning af lättsinnets eller illviljans lögnaktiga uppgifter och vrängda framställningar till allmänhetens förvillande och :förledande. — Enligt min tanke innehåller nu gällande tryckfrihetslag tillfredsställande garantier i detta hänseende, om de blott tagas i anspråk och rätt tillämpas. Att en motsatt åsigt härom kunnat uppkomma och vinna en viss utbredning, torde väsentligen härflyta derifrån, att mången af vare sig falsk stolthet eller falsk blygsel och rädsla för det besvär och obehag, en rättegång medför, underlåtit att anlita det skydd, som tryckfrihetsförordninfn tillförsäkrar medborgaren, samt att måhända denna omständighet åter i någon mån medverkat att utbilda en på juryerna itryckfrihetsmål inverkande, mot vissa tryckfrihetsbrott nog skonsam opinion. Då de berättigade intressen, som tryckfrihetslagen velat hägna, kränkas fullt så mycket genom uteblifvånde tillämpaiog af lagens straffbestämmelser, som genom sjelfva öfverträdelsen af dess stadganden, har jag ej velat bidraga till en för tryckfriheten och allt det goda, som af henre beror, skadlig sedvanas och en ytterligare utveckling och befästanle. Dels vill jag ej genom en illa använd undfallenhet indirekt understödja Stockholmspostens, bemödande att förvandla pressens andel i valförberedelser och valstrider från en anständig granskning af ifrågasatta personers lämplighet för riksdagsmannakallet till ett systematiskt smädeskrifveri. Det är förklarligt om ötfverilade ord falla under en häftig valstrid; här borde det dock ej ha skett från den af mig åtalade tidningens sida, då motsidan, långt ifrån att på något sätt förgå sig, tvärtom på det uttryckligaste erkände den persons förtjenster, som af Stockholmspostem förordades. Så mycket mera eger man då fog att ogilla StockImshopostens — icke öfverilningar, utan kallt beräknade och till rätta ögonblicket sparda förklenliga och lögnaktiga uppgifter. Jag vill ej medverka till ett prejudikat å strafflöshet för ett sådant sätt att i en valkamp missbruka tryckfriheten. — Stockholm den 18 Jan. 1869. S. Ad. Hedin. Svaranden begärde del af skriften och anhöll om uppskjutande af målet till nästa rättegångsdag, då han vore beredd att afi svaromål. Med kärandens medgifvande örklarades målet skola förekomma instundande måndag den 25 dennes kl. 11 förmiddagen, då det: skulle åligga svaranden att afgifva förklaring, vid äfventyr att honom i detta afseende ej vidare rådrum lemnas.