— En offerfest i våra dagar. I Norrköpings Tidningar läses: Sistlidne julaftonsmorgon märktes vid Strångsjö och från många andra håll ett starkt eldsken uppåt Skedevi-sidan och man antog att en större eldsvåda någonstädes inträffat. På norra sidan, der eldskenet äfven iakttagits. trodde man till och med att hela Norrköping stod i ljusan låga. Nu berättas emellertid så besynnerliga saker, att man knappt skulle tro sådant vara möjligt i våra dagar. Em bonde i Skedevi socken (namn och ställe äro uppgifna, men vi förtiga dem tills fullt pålitliga underrättelser kunna anskaffas) skall hafva läst i bibeln eller annorstädes om nödvändigheten af att årligen offra för synderna. Han ville nu söka godtgöra sin förmenta försummelse, i det han till ett lefvande offerv bestämmer sin bästa oxe. Afstyrkt derifrån af sin gamle fader, får det då stanna vid en gumse -— somliga säga ett lamm. Nu sammanföres en väldig rishög, ofvanpå hvilken offerlammet fastbindes vid en påle, hvarpå det stora bålet äntändes och. nedbrinner medan de kringstående sjunga och orten omkring sättes i förskräckelse öfver den förmodade eldsvådan. Så der berättas det, och vi skola söka förskaffa oss närmare underrättelser. Den ifrågavarande mannen skall varit läsare, och derföre skjuter man skulden på Jäseriet. Vår öfvertygelse är emellertid, att, om händelsen är sanning, den utån tvifvel härleder sig från den ännu bland allmogen i många orter rådande okunnigheten och qvarlefvande hedniskt mörker samt derpå grundade fördomar, och utgör en måning, att med mera fart pådrifva folkundervisningsanstalternas utbildning.