Striden emellan pressen i Preussen och Ryssland. Den uppretade sinnesstämning, i hvilken den ryska pressen befinner sig gentemot vissa nordtyska förstoringsplaner, som afse ingenting, mindre än ett annekterande af de s. k. Östersjö rovinserna, tyckes vara i jemnt stigande. Väl torde det vara långt emellan poker och det stadium, inom hvilket det ommer till verklig handling, men att fröet till ett Erisäpple emellan Ryssland och Preussen förefinnes, visar sig dock i alla fall af dessa tidningsstrider, som med hvarje dag bli allt häftigare och mer omfattande. Det nordtyska öfvermodet tiliväxer och ryssarne, Hjupt förvånade öfver sina goda vänners, de beskedliga tyskarnes pretentioner, afvisa med en blandning af indignation och oro de pockande fordringarne. Förtysknings,och förrysknings-principen ha råkat i delo med hvarandra. De hugg, som de respektive kämparne å båda sidorna måtta åt hvarandra, skulle i sanning vara egnade att väcka den öfriga verldens löje, om man icke insåge, att denna teaterfäktning under vissa omständigheter skulle kunna bli förebudet till en blodig strid i framtiden. Någonting tragikomiskt ligger i alla händelser i det sätt, hvarpå man från bådadera sidan fullkomligt ignorerar de ifrågakommande befolkningarnes egna Önskningar. För tillfället har stridslågan häftigare än förat blossat upp, med anledning aj en i Berlin utkommen broschyr, författad af publicisten Kattner och betitlad: Preussens Beruf im Osten. Hr Kattner säger bland annat rent ut, att den tyska befolkningen i de tre esthlettiska provinserna utgör pioniererna för förverkligandet af Preussens kallelse i östern. Alla folk äro enligt K. begifna på eröfrinar, men en mission i detta afseende ha enast de folk, som bära inom sig fröet till en högre allmän utveckling. Dessa folk ha icke allenast en sådan kallelse, utan de ega äfven ett fullt, naturligt berättigande till sådana eröfringar och det i den mån som de bidragit till kulturens spridning. Från år till år utsänder ett sådant folk en del af sin tillväxande befolkning utom sina gränser. Utvandringen sker väl till en början blott i och för den materiella bergningens skull. Men ha nu dessa kolonister råkat på ett mindre utveckladt folk, så meddela de åt detsamma sin kultur; ha de åter stött på en bildad nation, så smälta de tillsammans med denna. Tyskland — fortfar Kattner — har i många hundra år utsändt tusende af sina söner till alla delar af jorden och ingen kan betvifla Tysklands rätt att med sig förena de länder, der dess söner, dess kulturs pionierer, bosatt sig till tiotusental. Så har nu händt med den tyska nationen, men det ryska folket har icke en sådan kallelse enligt Kattners åsigt. Dessa och liknande slutsatser hos den tyske författaren ge nu den ryska tidningen Golos anledning att å sin sida i förebrående ton utbrista: Vi känna redan till en del det förtal, de spefulla smädelser och hotelser, hvarmed den tyska pressen öfversållar såväl ryska regeringen som ock ryska folket och vi ha sagt, att om dessa företeelser af politisk fanatism kunde hänföras till yttringarne af ett individuelt hat emot Ryssland, så skulle den ryska allmänheten kunna bemöta dem med likgiltighet, ty sådana individuella utbrott utöfva icke något inflytande på den allmänna meningen hos vårt grannfolk. Men då största delen af de tyska (preussiska) tidningarne, de mest inflytelserika. icke undantagne, sysselsätta sig med dessa smädelser och uppviglingar och då dessa brännbara-ämnen allaredan öfvergått till tidningarnes ledande artiklar, så framgår häraf följande: För det första äro dessa smädelser och mot oss fiendtliga politiska teorier icke mera löjliga i den tyska publikens ögon; för det andra ha dessa mot oss fiendtliga medel vunnit sympatier i de tyska medborgarnes hjertan. en allmänna meningen i Preussen och öfverallt i Tyskland sammansluter sig till en sådan oss hotande makt; att vi icke kunna underlåta att egna densamma vår synnerliga uppmärksamhet. Vi sade, att den allmänna meningens i Preussen fiendtliga ställning hufvudsakligen och oaflåtligt tager vår uppmärksamhet i ansvråk och detta är fallet, emedan man, så att säga, emellan kulisserna af denna vår mäktiga grannstats fiendtliga förhållande kan spåra idn om att vid lägligt tillfälle förena alla tyska elementer till ett helt, de må nu då befinna sig på hvilken mark som helst. Uttalande våra farhågor ha vi dock ingalunda förmodat att det emot oss förda tidningskriget så snart skulle bli en verklighet (och så vidare i samma tonart). Emellertid bånler det ryska bladet åt de lyckliga nordtyskarnes utvandrivgsfeber och begagnar sig slutligen af er visserligen ganska vanlig men för motståndaren alltid obe. haglig manöver, den nemligen att med dess egna vapen ge tysken ett slag. Um, säger Golos, vi verkligen äro så mäktiga att vi kunde realisera den af hr Kattner, med ananledning af vårt förbund med Nordamerikas Förenta stater, befarade planen att åt Unionen öfverlemna besittningen af Amerika emot att vi förbehålla oss Europa och Asien — så skalle vi ju icke behöfva frukta Preussen — då v re ju vår nationalitet en vida större makt än hr Kattner å andra sidan vill medgifva — och vi egde då rättighet att underkufva de svagare folken. Så ungefär NN RT frnrt fnh ned RN RK DL al d o st besvarar GolosKattners utfall. Det stunta å