till nästa jul, och det är att förmoda, det julgranen sedermera blifver en plägsed inom den familjen.Det der kan nog vara ett ganska vackert bruk, sade hr Lemaitre: . Vi gjorde derefter en smula toilette och foro först till kyrkan. Hr Lemaitre erinrade oss nemligen, att man borde komma i god tid, såvida vi icke ville riskera att få stå under hela messan. Nu fingo vi verkligen sittplatser å en franc stycket, men snart derefter tycktes hvarenda halmstol vara uthyrd. Det var i Madeleine: Vi ångrade sedan att vi icke farit till Saint-Eustache, der Faure, len utmärkte barytonen vid Stora operan, ärer hafva sjungit alldeles gudomligt. Det var dock ganska vackert, äfven i Maleleine. Ifrån kyrkan foro vi på souper. Klockan var då ett på natten, men gatorna hvimlade af det glada pariserfolket, som till och med var nästan alltför gladt, tyckte jag. Öfverallt hördes sång och skrik, qvickheter och atrop af mångahanda slag. Åtminstone hela den yngre pariserbefolkningen tycktes vara på benen, den natten. Det var ett förskräckligt brusande på alla de gator, vi passerade; Man besöker en kyrka, kanske flera kyrkor och gör en reveillon eller flera, ofta dragande från det ena förlustelsestället till det andra. Alla hållas de uppe hela natten. Så firar man julnatten i Paris. Det faller dock af sig sjelf, att icke ett fruntimmer comme il faut promenerar på gatorna den natten, men vagnarne korsa hvarandra i alla riktningar, och ett stort antal familjer far på reveillon till hvarandra. Den familj, hos hvilken vi voro inbjudna, gaf en präktig souper för slägtingar och närmare vänner, till hvilka senare man var nog arti att räkva mig efter en presentation hos familjen Lemaitre. Supern var mycket lifvad. Vid densamma saknades icke den träditionella blodkorfven. En reveillon utan blodkorf låter icke tänka sig, förklarade fru Lemaitre. Den rätten är lika oundviklig, som lutfisken i Sverge och serveras derför i alla hus, der man håller en sådan julvaka. Sedan man suttit ett par timmar vid bordet och kaffet var drucket, börjades ett litet sauterie utan anspråk på att vara bal, men som höll sällskapet vaket och muntert ännu ett par timmar. Slutligen foro vi hem på juldagsmorgonen. Klockorna i klostret här bredvid pinglade då till ottesången eller hvad det kunde vara för en bönestund. Troligtvis hade de pinglat under större delen af natten. Jag känner nu deras vanor, både i hvardagslag och vid högtidliga tillfällen. Långt fram på morgonen somnade jag och drömde om julottan der hemma och alla de vackra julklappar, som — jag icke fått. Veckan mellan jul och nyår är i Paris en mycket brådskande vecka, då hvar och en gör sig beredd på de nyårsgåfvor, som skola gifvas och mottagas. På nyårsdagen skall hela verlden hafva drickspenningar, vare sig i den ena eller den andra formen, och ger man icke etrennes åt alla sina vänner, så fruktar jag att vänskapen är färdig att remna i sina fognicgar. Marguerite, Baptiste och allt hvad tjenstoch hjelpfolk heterskola hafva nyårsgåfvor, barnen skola hafva nyårsgålvor, frun i huset skall hafva nyårsgåfvor. Er Lemaitre sjelf är den enda, hvilken jag ansett mig icke behöfva eller icke ens kunna gifva etrennes, men kanske att jag genom denna underlåtenhet begått en svår dumhet, som jag får svårt att reparera. Jag är icke rätt säker på den saken. Fru Boisdhyver. min förra värdinna vid Rue de Rivoli, lärer hafva blifvit högst förtörnad, emedan jag icke skickat henne en enda liten nyårsgåfva. Kanske att grefvinnan de Bassancourt också hade gjort räkning på etrennes från mig, ehuru hon för öfrigt väl icke gerna bekymrar sig om la petite folles, som igke ville låta måla sig och ej heller hade nog smak att kalla sig markisinna. Grefvinnan lärer likväl icke vara återkommen till Paris, efter hvad jag hört, utan ännu uppehålla sig i Baden eller kanske det är i Monaco, der kursalen med sitt lilla oskyldiga sällskapssel hålles öppet hela vintern. Baptiste, hvilken tjenstgör äfven som portvakt, afvisar flertalet af nyårstiggarne, men de berättigade, såsom han kallar dem, låter han framtränga ända till min dörr. De äro qvarterets brefbärare, gumman, som förser mig med mjölk, gamman, som säljer grönsaker, gumman, som tvättar åt mig, bagarens gosse, kryddkrämarens. gosse, slagtarens gosse och alla möjliga fournisseurs.. Min femme de menage har icke vidare besvär med uppköpet, än att hon hemtar varorna vid orten och bär dem i mitt kök. Alla skola afva drickspenningar, till och med sotare och gatsapare. Det berättas att äfven en s k. croque-mort eller likbärare brukar infinna sig och anhålla om drickspenningar, naturligtvis för den tjenst, han möjligtvis kan komma att göra. Jag har dock lyckligtvis undsluppit deux visiten. Deremot öfverraskades jag häromdagen af ett annat besök. Det ringde på min dörr, och då jag sjelf gick att öppna, stodo två nunnor eller barmhertighetssystrar i förstugan. De nego och begärde read för sina fattiga. Då jag närmare betraktade den ena af systrarne,igenkände jag hennes drag och fann till min stora förvåning att hon var en gammal bekant, som jag förut kännt i en annan drägt. Men det blityer en hel historia, som jag skall berätte nästa gång, Thora B. od Anhålles ödmjukligen om införande i Afton bladet af nedanstående: Med anledning af en i Aftonbladet n:r 293 med delad underrättelse, att den 12 dennes eldsvåds utbrutit å egendomen Lina invid Södertelje, der. vid olvckan antages hafva uppkommit genom gni