försvarar sitt eget, och att de äro vilda, tappra och mödiga. Ja, det äro de; men huru modiga och tappra de än må vara, äro alltid spaniorerna detsamma i ännu högre grad. Uch Gud allena vet om ej de våra karske få både törsta och hungra och sakna allt hvad de behöfvå derbortab Det tror jag icke; men äfven om så vore, så behöfver den spanske soldaten blott en dryck vatten, för att vara belåten om han bara får slåss. Vamos! Ni skulle bara sett huru glada gössarie voro när de skulle inskeppa sig. Cascabeles! hvarför följde jag inte medt Jtilian Joså, för den heliga Marias skull, för inte ett så syndigt tal! Betänk att du är dina fem och sextio år fyllda!s Jag är tjugu i dag, hustru, bara tjugu. Det skulle inte förundra mig om det var du som narrade Miguel att gå ut mot ,morem, sade hustrun förtrytsamt. Det behötdes irte: Miguel ville sjelf gå och han gjorde rätt deri. Gå du, min son, ropade jag till honom, och vår viss på att väderflöjeln på bergen i ditt hemland nog skall vända sig åt Spanien till; och oroa dig ej om det i kriget skulle gå oss emot någon gång, ty i krig måste lyckan vexla om. Men det skall: nog inte ofta ske, och djefvulen skall ej få mycket att göra med flöjeln på Alpujanasbergen, ty den som nu vårdar den är erkeengeln Miguel, ditt och Spaniens skyddshelgon, och han glömmer inte sitt värfa FEMTE KAPITLET, Någon tid derefter reste Juan Jos6 med ett lass päron till Ronda. Der fick ban veta att hän utan svårighet kunde komma öfver till spanska lägret i Afrika. Jag kan lika